”Jag kommer aldrig kunna förlåta henne”

3 september 2016 förändrades Marcus Kowals liv. Den då aktive svenske MMA-fightern levde i USA tillsammans med sin fru Mishel Eder och deras femton månader gamle son Liam och lade sig att sova en stund medan Mishels syster var ute och gick med Liam i barnvagnen. När han vaknade möttes han av sirener ute på gatan och till beskedet att hans son var på väg till sjukhuset. Barnvagnen låg söndertrasad vid vägkanten.

Väl på sjukhuset fick Kowal uppleva sitt livs värsta natt och och när dagen kom konstaterades det att Liams liv inte gick att rädda. Då lovade han Liam att påbörja en annan kamp, kampen för att inte fler barn skulle falla offer för USA:s 0,8-gräns för promille alkohol i blodet vid bilkörning. 

”De sa att det aldrig skulle gå”

Kowal startade stifelsen ”Liam's life” och påbörjade kampen, kampen för att få ner den lagliga promillehalten till 0,5.

– Jag gör det för att lagarna ska ändras i hela USA, berättar Marcus Kowal och fortsätter.

– I Sverige hade det varit självklart men i det här landet handlar det inte om vad som är självklart när man kollar på statistik och forskning.

Han berättar att han går en svår match mot alkoholföretagen.

– Det är en fruktansvärd opposition med så mycket pengar. Officiellt är deras hållning ”drick ansvarsfullt” men de anställer lobbyister eftersom de vet vilken smutsig kamp de för. Då lärde vi oss snabbt att vi måste starta små eldar på olika ställen i landet så att de inte bara kan satsa sina pengar på ett ställe.

Utah blev den första staten att införa lagen och Kowal kämpar för att den ska införas i hela landet.

– De sa till oss i början att det aldrig skulle gå men vi har lyckats få fram ett lagändringsförslag som kommer tas upp 2020.

Det finns ett tydligt mål att sträva mot.

– När promillegränsen sänktes från 1,0 till 0,8 gick dödsfallen ner med 11%. Sänker vi till 0,5 kommer vi kunna rädda tusen liv om året. 

Han erkänner att han ibland tänkt tanken att bara strunta i allt och åka hem till Sverige.

– Många gånger har jag tänkt att ”man får lämna de här dårarna åt sitt eget öde”. Det hade kanske gått om det bara varit för mig själv men eftersom jag gör det för min son kommer jag aldrig ge upp den här kampen, säger Marcus Kowal.

”Det skiter jag i”

Kampen mot fyllekörning har blivit en viktig del i både Marcus och hans frus sorgearbete.

– Många föräldrar som förlorar ett barn går isär efteråt men det har varit viktigt för oss att kunna rädda andra liv tack vare Liam och göra något positivt av det.

De blev lovade att kvinnan skulle sitta av minst tre år av sitt sex år långa fängelsestraff. Trots det blev hon utsläppt nu under sommaren efter bara två år.

– Vi blev inte ens informerade först och jag är besviken på systemet. Vi fick ett brev sedan om att det är hemlig information som vi inte får släppa. Det skiter jag i, vilket ju också är väldigt klart eftersom jag säger det till dig nu. 

Han har inte förlåtit kvinnan som körde bilen.

– Jag hör ofta att ”man måste förlåta, inte för deras skull utan för sin egen”. Jag håller inte med om det. Jag hade kunnat förlåta och krama om henne en vacker dag om hon ställt sig upp i rättssalen och bett om ursäkt. Det gjorde hon inte utan försökte bara spela på att hon var en oskyldig, gammal och sjuk kvinna.

Springer åtta mil för sonen

Under lördagen tar sig Marcus Kowal an ett nytt grepp för att kasta ljus på sin kamp mot fyllekörning. Nästan precis tre år efter Liams död ska han under lördagen springa åtta mil rakt över Grand Canyon, ökenlandskapet i Arizona. 

– Det handlar om symboliken i det, att vi går upp mot jättar. Vi är David mot Goliat i kampen mot alkoholföretagen.

Han springer tillsammans med sex stycken betydligt mer rutinerade extremsportare för stiftelsen Liam's life.

– Det jobbigaste blir nog värmen, 40 grader ungefär. Sedan trodde jag att det var bra att det skulle bli en period med monsunväder men det kommer bara betyda att fukten gör att svetten inte lämnar kroppen.

Distansen har sprungits flera gånger tidigare men de ansvariga för området har avrått hans team från att springa.

– Enda sättet att komma dit är med helikopter så vi kan få betala både den, sjukförsäkringen och böter. Men målet är att folk ska förstå varför jag springer när vi inte har råd att betala för reklam. Vi vill ha en debatt och att folk faktiskt ska förstå vad 0,8 betyder jämfört med 0,5.

Marcus Kowal slår fast.

– Det här kanske inte händer i morgon, kanske inte om ett år. Men det kommer hända. Så länge jag lever kommer jag fightas för Liam.