Mexico City fick spelen 1963 och det var ett i många stycken kontroversiellt beslut. Inte minst beroende på att tävlingarna avgjordes på hög höjd (2300 meter). Men IOK-presidenten Brundage ville hela tiden bagatellisera svårigheterna för de aktiva att prestera sitt bästa i den tunna luften i Mexico Cty. Enligt de olympiska amatörreglerna var det förbjudet att ligga på långa läger före OS för att acklimatisera sig. Men den här gången tvingades IOK-basen att ge vika och tillåta fyra veckors acklimatisering. Det hela låter lite underligt med tanke på att i antikens spel tvingades deltagarna till Olympia en månad före för att träna och därmed visa att de var kvalificerade för tävlingarna.
SOK skickade ett antal aktiva till Mexico City 1967 för att vara med i för-OS-tävlingar även om de inte fick kallas så.
Men den höga höjden gjorde sig påmind hela tiden inte minst genom alla syrgastuber, sjukvårdstält och bårbärare som fanns på plats för att snabbt hjälpa idrottsmän som kollapsat i den tunna luften.
Svenska "turister"?
Den svenska truppen i Mexico City var stor. Allt för stor enligt många och kritiken mot SOK var i många fall hård för att man släppte iväg för många "turister" både aktiva och ledare.
Krav på hårdare uttagningsregler restes än en gång - och det var inte sista gången.
SOK fick också kritik för hur det fungerade på plats i OS-staden. Många klagade på dåliga förhållanden i OS-byn - undantagen var de som lyckades...
1968 var också ett turbulent år internationellt sett. Studentrevolter och Sovjets ockupation av Tjeckoslovakien var de stora internationella samtalsämnena. När dessutom de svarta amerikanerna demonstrerade så öppet med sina "Black Power-hälsningar" blev konflikterna helt synliga.
Vid invigningen fick det ockuperade Tjeckoslovakien en stående tyst hyllning av de 100 000 åskådarna på Estadio Olimpico. En invigning som var den hittills mest färgsprakande i den olympiska historien.
Rekordhoppet
Det som mest etsat sig fast på näthinnan från spelen i Mexico City är naturligtvis den amerikanske längdhopparen Bob Beamons fantastiska hopp på 8.90 meter. Ett resultat som inte överträffades förrän 23 år senare,1991, då Mike Powell hoppade fem centimeter längre.
Beamons hopp var det första i hela tävlingen och chockade inte bara publiken utan också alla världens TV- och radiokommentatorer på plats. Alla var överrens om att det var långt men ingen kunde i sin livligaste fantasi ens tänka i ett hopp på nära nio meter. Inte ens funktionärerna som först när det gamla klassiska måttbandet kom fram för kontrollmätning insåg det historiska ögonblick de fått uppleva. Efter ett hopp var tävlingen avgjord och att som näste man i tävlingen hoppa var inte lätt. På tur efter Beamon var svensken Lars-Olov Höök. Med ett hopp som var drygt två meter (!) kortare hamnade Hök till slut på en 14:e plats.
En annan amerikan revolutionerade höjdhoppet med sin helt nya stil. Dick Fosbury vann guld på 2.24 och förändrade höjdhoppet för all framtid efter detta. Då -1968 - talade man om att "Fosbury-floppen" kanske skulle kunna göra det möjligt att hoppa 2.40 i framtiden.
Stora olympier finns det genom åren många och en av de allra största tog nu sitt fjärde raka OS-guld - den amerikanske diskuskastaren Al Oerter.
De afrikanska löparna som redan i Tokyo 1964 visade att de var på gång fick nu i den tunna luften sitt definitiva genombrott.
En av de mest sensationella segrarna var Amos Biwott på 3000 meter hinder. Den 21-årige kanyanen hade inte gjort många hinderlopp före OS. Tre-fyra hade det blivit och hans teknik och taktik var kanske inte den allra bästa. Han var i varje fall den ende löparen i både försök och final som kom i mål helt torskodd!
I finalen låg han inte bättre än nia när det sista varvet började men med en rasade 200-metersspurt slog han alla förhandsfavoriter.
I maraton fanns tvåfaldige OS-guldmedaljören Abebe Bikila, Etiopien, på startlinjen för att försvara sina två raka OS-guld. Men han lyckades inte och tvingades bryta redan efter 17 kilometer. Förklaringen var att han fått säsongen förstörd av en besvärlig skada och dessutom var han förkyld när han väl kom till start. Nu såg hans landsman Mamo Wolde till att maratonguldet stannade kvar i Etiopien. Wolde, som också tog silver på milen, vann med över tre minuter sedan han sprungit de sista tolv kilometrarna solo. I mål var han helt oberörd.
Ingen taktiklöpning
På 1500 meter var som vanligt en av spelens höjdpunkter och Mexico City var inte något undantag.
Finalen fick ett helt oväntat förlopp. Här var det inget snack om någon taktiklöpning utan full fart från början till publiken och experternas förvåning.
Kenyas Kipchoge Keino hade ett par guldchanser under spelen. På 10000 meter tvingades han bryta med magplågor, på 5000 meter blev han slagen i spurten och fick nöja sig med silver och nu hade han en sista guldchans i den på förhand kanske tuffaste finalen.
Keino tog över loppet efter 800 meter sedan landsmannen Ben Jipcho satt upp ett kanontempo. Keino kunde i ensamt majestät vinna på 3.34,9 nära tre sekunder före tvåan och detta trots att Keino på slutvarvet plågades än en gång av magsmärtor.
Anders Gärderud gjorde här sin olympiska debut på 800 och 1500 meter. På 1500 meter kom han till OS som sexa i världsstatistiken men han blev utslagen i försöken på 3.54,2 efter ett taktiskt misslyckat lopp.
200-metersfinalen har också gått till historien - av två skäl. Dels som, då, idrottshistoriens mest högklassiska på distansen och dels för guld- och silvermedaljörerna Tommie Smith och John Carlos demonstration på prispallen med de handsbeklädda nävarna knutna i luften.
Demonstrationen tog IOK på säsongen och efter någon dags funderande blev de utkastade ur den amerikanska truppen. Den amerikanska truppledningen fick starka indikationer att om den inte gjorde något fanns risken att hela truppen skulle uteslutas ur spelen.
DDR-debut
1968 var också året då DDR, Östtyskland, kom in som egen nation i den olympiska familjen.
Östtyskland tog sig direkt in på tredje plats i nationsstriden efter jättarna USA och Sovjetunionen.
Sveriges insats i Mexiko var inte mycket att skryta över. Två guld, ett silver och ett brons var allt vi fick med oss hem och Sverige hamnade på en blygsam 18:e plats i nationsstriden.
Kritiken över den svenska insatsen var hård och det kan man förstå när en av de aktiva valde en shoppingtur på stan i stället för en OS-start!
Bortförklaringarna var många men resultatlistorna talade sitt tydliga språk: Totalt sett var det svenska OS-deltagandet ett stort fiasko. Men det fanns undantag och det var i cykel, segling och modern femkamp. De grenar där Sverige tog medalj.
I cykel tog "Fåglum-familjen" Pettersson silver i lagtempot. Men det var inte silver de åkte för. Bröderna var ute efter guldet och sällan har dystrare medaljörer skådats.
-Vi siktade på guld och inget annat, konstaterade de och hade svårt att dölja besvikelsen.
I linjeloppet blev det brons för äldste brodern i familjen - Gösta.
Notabelt är att när media frågade bröderna vad de tyckte om OS-förläggningen konstaterade de:
-Bättre har vi aldrig bott!
Andra i OS-truppen ville många gånger skylla sina misslyckanden på att just förläggningen var så dålig. Det finns alltid två sidor av myntet...
Cykelbröderna fick nu inget OS-guld. Guld som många inte bara i cykelvärlden unnade dem. De visade vid VM strax efter OS att de var bäst då de vann guld där. En liten tröst i varje fall.
Guld för seglarbröder
OS-guld blev det nu i stället för en annan brödrakonstellation. Seglarna Jörgen, Ulf och Peter Sundelin behärskade de svårbemästrade vattnen utanför lyxorten Acapulco.
I sin nya 5.5 vann de en överlägsen seger. I fem av de sju seglingarna var de etta!
Det här var sista gången som den här båttypen var med på OS-programmet.
De svenska seglarna svarade annars för en fullt godkänd insats då de i seglingens separata nationstävling kom på andra plats.
Det andra svenska guldet kom i "svensk-grenen" modern femkamp. De svenska guldtraditionerna fördes vidare av Björn Ferm. Det senaste guldet i grenen togs 1956 av Lasse Hall men nu var det dags igen i en gren där Sverige sammanlagt tagit åtta guld.
Det nionde guldet saknade inte dramatik. Favoriten ungraren Balczo brukade kunna slå Björn Ferm med cirka 40 ekunder i det avslutande terrängloppet. Men i Mexico Citys hetta orkade Balczo inte fullfölja sin starka öppning utan klappade ihop på slutet och kunde bara slå Ferm med 18 sekunder vilket gav svensken en segermarginal på futtiga tre sekunder.
I lagtävlingen kom Sverige trea vilket var ett resultat som stod sig långt efter OS. Men svenskarna tvingades lämna tillbaka sina bronsmedaljer i lagtävlingen sedan Hans-Gunnar Liljenwall fällts för att ha tagit två öl inför skjtumomentet. Det var vanligt på den tiden att femkamparna tog en eller två öl för att hålla nerverna i styr i skjutmomentet. Turerna kring själva provtagningen gjorde att Sverige länge kämpade för att bronset skulle stanna i Sverige.
Vad hände då i de starka svenskgrenarna brottning, kanot och simning. Ja, i brottning blev det två fjärdeplatser medan det i kanot blev en fjärdeplats som bäst. I simning blev en femteplats som bäst.
KÄLLA: SOK.SE