Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Mathias Günther: "Är dopad som Mühlegg"

Foto: Nils Jakobsson

Det svenska OS-hoppet Mathias Günther har åkt fast för doping.
25-åringen testades positivt i samband med EM i Serbien för knappt en månad sedan.
Nu berättar Günther för SportExpressen.se om beslutet att ta hjälp av otillåtna preparat.
– Det finns ingen annan än jag som bär ansvaret för det här, säger han.

OS-drömmen slutade i en dopingskandal.
Mathias Günther satsade för fullt inför tävlingarna i London i sommar.
Men i samband med EM-bronset för knappt en månad sedan testades 25-åringen positivt för doping.
Nu har allt förändrats.
Vi tar det från början. Vad hände?
– Jag hade skadeproblem, med foten, och när jag fick en inflammation i kroppen så svullnade foten upp. Det här var en vecka innan mästerskapet, säger Mathias Günther till SportExpressen.se.
– EM var min chans och med den foten hade jag inte kunnat brottas så jag tog ett eget beslut och pratade med en kompis som haft liknande problem. Han rekommenderade att man kunde ta en tablett, Lasix, och att det skulle göra så att vätskan i foten försvann.
Är det prestationshöjande?
– Nej, det är allt annat än prestationshöjande och det är därför jag sitter här och känner mig dum. Det finns ingen annan än jag som bär ansvaret för det här. Precis som i övriga samhället är det upp till mig att ta reda på vad som är ett lagbrott och vad som inte är det.
Günther poängterar att han bär ansvaret för det som har hänt, men vill samtidigt påpeka att det är skillnad på doping och doping.
– Jag vill inte sitta här och förfina det i den bemärkelsen, men samtidigt vill jag att folk ska förstå att det är en väsentlig skillnad mellan att ta steroider och göra det som jag har gjort. Och då inte sagt att jag inte ska ta mitt straff, för jag har uppenbarligen gjort fel och jag kommer att ta mitt straff, säger han.
– Min enda vädjan med fortsättningen är att gemene man också kan förstå skillnaden. För i dag är det ju så att jag är dopad precis som Mühlegg, men det finns ju mer än svart och vitt.
EM var Mathias Günthers stora mål - och 25-åringen kände press inför mästerskapet.
– EM var min chans och jag visste att jag var tvungen att prestera, inte bara för min egen skull utan även för min frus och familjs skull. Jag ligger ute på läger tre veckor per månad och hon är i princip ensamstående under tiden jag tränar och att då komma tillbaka tomhänt är som att jobba utan att få lön, säger han.
Vad sa läkarna?
– Jag var och röntgade foten, men det visade ingenting så den enda behandling de rekommenderade var vila, och det fanns inte i min planering så då gjorde jag mitt val.
När förstod du att det fanns något otillåtet i de där tabletterna?
– Nu förstår jag ju det, men då hade jag inte en tanke på det. Då såg jag det bara som något som skulle hjälpa mig att kunna börja brottas igen.
Varför gick du inte via landslagsläkaren?
– Det finns ingen landslagsläkare.
Så vem är ansvarig när ni får problem?
– Vi som inte är med i SOK:s satsningar får gå till en allmänläkare som vilken Svensson som helst.
Hur många tabletter tog du?
– Morgon, middag och kväll. En dag.
När testades du?
– Testet togs direkt efter bronsmatchen.
När fick du första indikationen på att allt inte stod rätt till?
– Det fick jag förra onsdagen i Ukraina. Förbundskaptenen (Benni Ljungbäck) kom in på mitt rum och bad om att få prata med mig. Jag trodde först att vi skulle prata om SOK och hur det skulle bli i framtiden. Men det skulle vi inte, för det fanns ingen framtid. Han meddelade att de hade fått svaret och att det var positivt.
Hur var känslan?
– Jag har jämfört med att när det händer något, om du till exempel håller på att bli påkörd, så får du en känsla i hela kroppen. Du blir helt kall. Precis så kändes det.
Vad har hänt sen du kom hem?
– Det dygnet innan jag åkte därifrån ägnade jag åt att prata, fundera och rannsaka mig själv. Det är en sak att jag ska stå till svars för allmänheten för att jag representerar Sverige, men det är en helt annan sak att stå till svars för sin fru och sin familj. Jag är evigt tacksam för att mina barn inte är äldre än vad de är. De kommer att förstå detta en dag, men det hade nog varit så mycket jobbigare om de var äldre nu.
Jag antar att du frågar dig själv varför du inte kollade upp vad som fanns i den där tabletten?
– Varenda dag, och jag kommer förmodligen att göra det till den dag jag förhoppningsvis får en revansch. Men det är något jag måste leva med. Det är min skuld som jag får brottas med.
Är det ett receptbelagt läkemedel?
– Ja, det tror jag.
Hur fick du tag på den?
– Han som jag fick den av hade några kvar.
Har du pratat med honom nu efteråt?
– Ja, det har jag, men inte mer än vad vi pratar i vanliga fall. Det är inte hans fel.
Visste han om att det var dopingklassat?
– Det har jag faktiskt inte frågat och jag kommer inte att ta upp det om inte han gör det. Det här är mitt ansvar. Jag hade kunnat göra allt för att slå det ifrån mig. När jag fick reda på det först var min första tanke bitterhet och ilska, men efter att ha rannsakat mig själv känner jag att jag inte tjänar något på det. Jag måste själv ta ansvar och bita i det sura äpplet. Det hjälper mig inte att vara arg på någon annan.
Du fick beskedet för en vecka sedan. Varför har ni inte gått ut med det tidigare?
– Det kan man ju fråga sig. I min värld så borde det ha varit en presskonferens direkt. Nu ska jag inte skjuta ifrån mig ansvaret, men förbundet har inte varit välfungerande de sista åren och därför är det väl ingen som riktigt vet hur man ska behandla sådana här situationer.
Räknar du med några förmildrande omständigheter?
– Jag räknar inte med det för då lurar jag bara mig själv. Då blir besvikelsen bara större om jag får två år. Jag har ställt in mig på två år. Samtidigt har man ju en förhoppning att de gör en bedömning.
Vad händer med karriären om det blir två års avstängning?
– Det blir tufft. Två år är en lång tid när man pratar elitidrott. Att vara borta från tävlingar två år kan man klara av, men att inte ens få träna – där ligger det stora straffet. Två år... då kan det vara slut, säger Mathias Günther.
– Jag hade kunnat sitta här om ett par månader och gå ner i tjänst, få SOK-stöd och kunna träna som en riktig idrottare och inte vara som någon gatuhund som man har varit i alla år när man jobbat full tid och gått minus flera tusen i månaden när man varit på läger. Men det har jag ju förstört nu.

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!