Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Marianne valde att dö: ”Det var jättefina dagar”

Frida Eldebrink tillsammans med sina mamma Marianne under de sista dagarna i Schweiz innan Marianne avslutade sitt liv. Foto: PRIVAT
Frida Eldebrink har varit en av de svenska basketlandslagets viktigaste spelare under många år. Foto: ALEXANDER LARSSON VIERTH/TT / TT NYHETSBYRÅN
Frida Eldebrink har spenderat sommaren hemma i Stockholm. Foto: Anna Friberg
Foto: MELI PETERSSON ELLAFI / BILDBYRÅN

Sorgen och saknaden är fortfarande enorm. 

Men Frida Eldebrink kan ändå känna ett lugn.

I somras följde hon med sin mamma till dödshjälpskliniken i Schweiz och fanns vid hennes sida när hon avslutade sitt liv.

– Jag vet att mamma har det bättre nu, säger den svenska basketstjärnan. 

De fyra sommarmånaderna har blivit alltmer betydelsefulla för Frida Eldebrink, 30.

Maj, juni, juli och augusti är hon hemma i Sverige, har ledigt och kan umgås med familj och vänner. 

Resterande månader av året spenderar basketproffset Frida Eldebrink utomlands, och har gjort så de tio senaste åren. 

Frankrike, Tjeckien, Spanien, USA, Ryssland och Turkiet är länderna där den svenska stjärnan har bott och spelat i olika ligor. 

Nästa vecka flyttar Frida Eldebrink till ett nytt land igen. 

För några veckor sedan blev det offentligt att den 30-åriga svenskan förstärker Kosárlabda Sport Club i Ungern. 

– De kom med ett bra erbjudande och när coachen berättade vilken roll jag ska få i laget kändes det rätt. Den ungerska ligan är på väg uppåt och det gör att det känns extra spännande att komma dit. 

Frida Eldebrink är, tillsammans med sin tvillingsyster Elin, en av Sveriges mest framgångsrika basketspelare genom tiderna. 

De började spela basket samtidigt, har följts åt i ett antal klubbar och har under lång tid varit två av nyckelspelarna i det svenska landslaget. 

– Vi är verkligen jättetajta. Nu när vi inte spelar i samma klubb rings vi minst en gång om dagen, ibland flera. 

Elin Eldebrink och Frida Eldebrink jublar efter basketmatchen i damernas EM-kval mellan Sverige och Kroatien den 14 februari i år Foto: ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYRÅN

"Det är galna skillnader"

Den bättre kvaliteten i ligorna är en av anledningarna, men Frida Eldebrink sticker inte under stol med att det också är pengar som har fått henne av välja livet som utlandsproffs i tio år.

– Det är inte alls de lönerna i Sverige. Under mina utlandsår har jag tjänat en hel del pengar, även om det är långt ifrån vad en herrspelare på samma nivå får. Det är galet att det fortfarande skiljer så mycket mellan män och kvinnor, även om vi gör exakt samma sak. 

Pengarna som Frida Eldebrink tjänat på sin basket har hon investerat på olika sätt. Senast i en lägenhet i Stockholm. 

– Oavsett hur mycket pengar jag kommer kunna dra in på min basket så vill jag jobba den dagen jag slutar spela. Jag längtar på riktigt efter att ha ett vanligt åtta- till femjobb och leva Svensson-liv, jag har aldrig haft det. 

Men innan dess finns det andra mål. 

– Vi ska ta oss till EM, det bara är så. Och lyckas vi med det finns möjligheten att kvalificera sig till OS. Att få spela ett OS är min stora dröm. 

Frida Eldebrink har varit utlandsproffs i tio år, men spenderar alltid sommaren hemma i Sverige. Foto: ALEXANDER LARSSON VIERTH/TT / TT NYHETSBYRÅN

Frida Eldebrink har, precis som vanligt, varit hemma i Sverige och Stockholm i sommar. 

Men det har ändå inte alls varit som vanligt. 

Den 13 juli dog hennes mamma.

Marianne Eldebrink valde att avsluta sitt liv på en dödshjälpsklinik i Schweiz. 

Då hade hon lidit av nervsjukdomen ALS i 17 år. 

Frida och Elin följde, tillsammans med storasyster Sofia, med sin mamma ner till Schweiz.

– Mamma sa att vi fick göra som vi ville men vi kände direkt att vi ville åka med. Det var inte ens ett alternativ för oss att inte göra det. 

"Det var fina dagar"

Frida Eldebrink är nedstämd men pratar ändå varmt om de tre dagar de spenderade tillsammans med mamma Marianne på dödshjälpskliniken. 

– Man skulle kunna tro att det var sorgligt, men det var jättefint. Vi hade roligt och många fina stunder. På ett sätt var det de finaste dagarna i mitt liv. 

Frida Eldebrink tillsammans med mamma Marianne under de sista dagarna i Schweiz innan Marianne Eldebrink avslutade sitt liv. Foto: PRIVAT

Frida Eldebrink var bara 13 år när hennes mamma fick diagnosen ALS. För att försöka förstå sjukdomen läste familjen tv-profilen Ulla-Carin Lindquists bok ”Ro utan åror” och såg dokumentären om Lindquist där hon kämpade med samma sjukdom. 

– Jag var liten då men första tanken var "ska mamma dö nu?". 

Enda som fungerar är hjärnan

Musklerna förtvinar hos den som har ALS, förmågan att gå, röra armar och händer försvinner stegvis. 

Så småningom blir det svårt att prata och svälja. När sedan bröstmusklerna försvagas förloras lungkapacitet. Andningsproblem är ofta det som leder till att patienten avlider.

Det enda som fungerar som vanligt under sjukdomsförloppet är hjärnan. 

En stor andel av alla som drabbas av ALS dör inom bara några år, bara tio procent lever efter tio år. 

Det här är ALS

ALS (amyotrofisk lateralskleros) är en sjukdom som angriper de nervceller i hjärna och ryggmärg som styr musklerna. Nervcellerna förstörs. En muskel som inte får några nervimpulser förtvinar. Så småningom försvagas även andningsmuskulaturen och den drabbade personen dör. 

För tolv år sedan blev Marianne Eldebrink medlem i dödshjälpskliniken Dignitas i Schweiz. 

– Mamma var en kontrollmänniska och hon ville kunna kontrollera sin sjukdom. När hon blev medlem i Dignitas kände hon att möjligheten fanns. 

– Det kanske kan låta konstigt men det är många som får ett lugn när de får beskedet att de har en tid på kliniken, om de vill. Det blir en slags lättnadskänsla och deras livskvalitet höjs. 

Frida Eldebrink tystnar en stund innan hon fortsätter:

– Jag tror att mamma orkade kämpa så länge mycket tack vare att hon visste att hon hade möjligheten att avsluta sitt liv. 

Jag hade inte velat se min mamma som ett kolli

Marianne Eldebrink led av ALS i 17 år innan hon till slut inte orkade längre och valde att avsluta sitt liv. 

– Om mamma inte hade fått avsluta sitt liv hade det antagligen slutat med att hon var helt förlamad och inte hade kunnat prata. Samtidigt som hon var helt klar i huvudet och med en fungerande syn. 

– Jag hade inte velat se min mamma som ett sådant kolli. Och jag ville inte att hon skulle behöva lida på det sättet. 

Marianne Eldebrink var en flitig supporter när döttrarna spelade basket Foto: BILDBYRÅN / Bildbyrån

"Jag är för dödshjälp"

För att få bli medlem i dödshjälpskliniken Dignitas i Schweiz måste man lida av en obotlig sjukdom. Personen som vill avsluta sitt liv måste själv också kunna fatta beslutet och fysiskt klara av att inta det dödande medlet. 

– Jag tycker inte att dödshjälp ska vara tillgängligt för alla men för den som är i en situation där man hela tiden blir sämre, så ja. Och jag tycker att det under kontrollerade former även borde finnas dödshjälp i Sverige. 

Dödshjälpskliniken i Schweiz

■ Dignitas är en schweizisk dödshjälpsklinik baserad i Zürich. Verksamheten bedrivs i form av en icke-vinstdrivande förening som i dag har cirka 8 400 medlemmar, varav omkring 70 är svenskar.

■ Dignitas grundades 1998 och hade till och med 2017, enligt egna siffror, hjälpt över 2 500 människor, varav 21 från Sverige, att avsluta sina liv. De senaste sex åren har antalet legat på cirka 200 per år.

■ En läkare skriver efter en utredning ut det dödande medlet som den som vill avsluta sitt liv själv dricker efter att det har lösts upp i vanligt vatten. Inom några minuter faller personen i sömn, andningen blir mer ytlig och efter cirka en halvtimme är personen död.

■ Den som vill avsluta sitt liv måste vara medlem i Dignitas, själv kunna fatta beslut och själv kunna inta det dödande medlet. Dessutom måste personen lida av en terminal eller obotlig sjukdom, eller uppleva outhärdlig smärta, eller ha en outhärdlig funktionsnedsättning.

Marianne Eldebrink berättade tidigare i somras öppet i Länstidningen Södertälje om beslutet att själv avsluta sitt liv. 

– Jag tror att det var bra att mamma gick ut med det så att människor kan få en inblick hur det är för en människa som har drabbats av sådan här hemsk sjukdom. Om man inte riktigt vet hela bilden kan folk reagera hårt och tycka "men gud, ska du begå självmord". Men får man en inblick i hur ALS fungerar, då kanske det kan vara lättare att förstå.

Frida Eldebrink säger att hennes mammas öppenhet är en anledning till att hon nu själv orkar pratar om det som hänt. 

– Kanske det kan hjälpa någon annan som är i samma situation, eller åtminstone göra så att man inte känner sig så ensam. 

Känner du någon ilska över att din mamma valde att avsluta sitt liv?

– Nej, jag tycker att hon hade rätt att göra sitt val. Men det är klart, när hon sa det... 

– Såklart att jag ville ha min mamma kvar i livet. Men jag respekterar hennes beslut och jag har stöttat henne i det. Vi har aldrig försökt att övertala henne att ändra sitt beslut. 

Mamma kommer alltid saknas i mig

Det har gått drygt en månad sedan Marianne Eldebrink dog när vi ses på ett kafé i centrala Stockholm. Frida Eldebrink är ledsen men berättar också om de ljusa stunderna. 

– Jag har fortfarande väldigt mycket sorg. Men jag kan samtidigt känna en lycka för mamma, jag vet att hon har det bättre nu och det är en trygghet. Jag kan känna ett lugn över det.

– Men mamma kommer alltid att saknas i mig.

Frida Eldebrink Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Hade en fest innan hon dog

Strax innan Marianne Eldebrink åkte ned till kliniken i Schweiz hade hon en stor fest för vänner och familj.

– Mamma hade ett väldigt stort umgänge och var omtyckt av många. Och trots att hon var sjuk hade hon väldigt mycket energi. Det var en väldigt fin fest och det kom jättemycket folk. 

Frida Eldebrink tänker tillbaka på dagen. 

– Det var ändå en glad stämning även om folk var ledsna när de skulle säga hej då och gå. Jag tror att festen var bra för mamma men också alla andra i hennes närhet. 

Frida Eldebrink berättar om sin mammas stora betydelse för hennes och systern Elins basketkarriärer. Hur hon var deras första tränare, skjutsade och var med på matcher.

– Både mamma och pappa har varit ett enormt stöd. 

Den sista matchen Marianne Eldebrink såg sina döttrar spela var Sveriges EM-kvalmatch mot Kroatien på Hovet i Stockholm i februari. 

– Det var fantastiskt fint att ha henne där. Jag är glad att hon orkade. 

När EM-kvalet nu fortsätter i höst så blir det utan en av systrarna Eldebrinks största supporter, mamma Marianne. 

– Men det är de små vardagliga sakerna som jag saknar allra mest. Att bara kunna åka hem till dem och ge mamma en kram. Ringa eller skicka en bild när det har hänt något kul. Sådana där småsaker som man har gjort varje dag utan att ens tänka på det för att de är självklara. 

– Det gör så ont att inte kunna göra dem nu när hon är borta. 

Klar för klubb i Ungern

Namn: Frida Eldebrink. 

Ålder: 30.

Bor: Stockholm, från och med nästa vecka också Szekszárd i Ungern. 

Klubb: Kosárlabda Sport Club i Ungern. 

Moderklubb: Södertäjle BBK.

A-landskamper: 116 (poängsnitt 12.3). 

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.

Annons:

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!