- Kan ni ta er till Buenos Aires...? Terje Liveröd låter stressad. Som om nånting viktigt håller på att springa ifrån honom. Fördröjningen på telefonlinjen gör dessutom att han inte får svaret snabbt nog. Därför ställer han frågan en gång till: - Kan ni ta er till Buenos Aires...? - Terje, vad menar... - Han säger att ni är välkomna till hans väns hus. Förstår du? Han säger att ni är välkomna till hans väns hus. Ingen är välkommen till hans vän hus. Allra minst journalister.
Terje Liveröd är norrmannen som för tre månader sedan fick SPORT-Expressen att sätta sig på ett plan och flyga ner till sydspanska staden Jerez de la Frontera för att där genomföra en exklusiv intervju med ägaren till Guds hand. Liveröd - envis affärsman i fotbollsbranschen och med goda argentinska kontakter - hade förklarat att mötet skulle ske på femstjärniga hotellet Montecastillo i samband med showball-turneringen Mundolito. Kunde SPORT-Expressen bara ta sig fram i tid skulle allting ordna sig finfint. Det slutade med att reportern Malin Roos och fotografen Suvad Mrkonjic tillbringade 45 timmar i Jerez de la Frontera - och allt de erbjöds var ett grinigt skådespel i vilket den lille mannen helst stod på en terrass och rökte cigarr. Roos försökte en dag att ropa upp till honom: - Come on, just a few questions...? Svaret: En tumme upp, några korta vinkningar, sen ingenting. - Han är väldigt förbannad på hela arrangemanget. Han tycker inte att han har blivit behandlad med respekt, förklarade Liveröd. Ett av beskeden från vännen och lagledaren Marcello Bandolo underströk också det hopplösa i situationen: - Det blir nog svårt med intervju i dag. Han har börjat dricka champagne... Till slut fick vi tre frågor - och tre svar via en papperslapp.
- Jo, vi kan ta oss till Buenos Aires... Svaret får Terje Liveröd att stilla sig en aning. - Bra, säger han, mycket bra! SPORT-Expressen informeras nu om att intervjun ska äga rum i gamle landslagskompisen Alejandro Mancusos hus i en förort till Argentinas huvudstad. Fortfarande kan ingenting garanteras. Men nej, lika illa som i Jerez de la Frontera ska det nog inte behöva bli. - Och intervjun kommer inte att kosta er en krona. När BBC och Gary Lineker ville intervjua honom inför VM var de tvingade att betala en summa värd 150 000 svenska kronor, hävdar Liveröd. BBC och Lineker påstås ändå ha kommit undan billigt. Tjugo minuter med denne man kan kosta så mycket som 40 000 dollar - nästan 300 000 kronor. Men SPORT-Expressen bjuds alltså in till hans väns hus. - Jag tror faktiskt att det löser sig här gången, säger Liveröd.
Åtta spotlights kastar ett skarpt ljus över den lilla konstgräsplanen som omgärdas av ett grönt nylonnät. Bollen ska inte behöva hamna hos grannen. Det är torsdag kväll och i luften ligger en behaglig värme. Vår väntan på Alejandro Mancusos bakgård har redan pågått i en dryg timma. Här sker förberedelserna inför den showball-turné som om två veckor når Sverige och Stockholm. Tillsammans med Mancuso och tio andra spelare ska han snart börja träna, så är det sagt i alla fall. SPORT-Expressen påminns återigen om det alldeles unika med denna inbjudan, argentinska sportjournalister skulle minsann begå mord för att just nu få vara i våra skor. Men allra mest misslyckas Terje Liveröd med att dölja sin nervositet. - Nej, låt hellre bli det där, säger han när ett bord flyttas nån meter för att den utlovade intervjun ska bli lite enklare att genomföra. - Han ska helst inte bli överraskad av nånting...
En efter en passerar de in genom ytterdörren. Gabriel Amato, Fernando Gamboa, Carlos McAllister och Sergio "Musen" Zárate, alla med meriter från Argentinas landslag. På Alejandro Mancusos bakgård brukar även Matías Almeyda och förre landslagsstjärnan Sergio Goycochea träna, men inte i kväll. Snart anländer fler människor till huset. Alla hälsar de på varann med kyssar på vänster kind. Humöret är gott. Ytterligare en halvtimme går. Klockan var 19.45 när vi kom och nu har den blivit 21.15. Terje Liveröd skruvar på sig. Men så kommer han gående till sist. Diego Armando Maradona. Blå träningsoverallsjacka med neongröna ränder, grånat skäggstubb och i öronen de sedvanliga diamanterna. I vänster hand - "la mano de Dios" - håller han också en cigarr. - Välkommen, säger han. De djupa rynkorna i pannan överraskar en aning, men mimiken är densamma som...ja, som på tv. Han slår sig ner på en vit trädgårdsstol i plast. Champagnen från Jerez de la Frontera är ersatt av en kopp kaffe. Han börjar med ett erkännande: - Jag har ju aldrig varit i Sverige... Men jag hört många bra saker. Till exempel hur vackert det ska vara. Jag ser verkligen fram emot att få komma i väg och uppleva ert land. Med ett brett leende gör han dessutom ett andra erkännande: - Jag ser också fram emot att få träffa de vackra svenska kvinnorna, självfallet. Jag är ju singel. Haha. Så det här har jag alltså rätt att säga... Har du redan några planer för ditt besök? - Nej, inget speciellt. Inte mer än att glädja mig åt att få hälsa på gamla vänner som jag spelat med i Italien eller övriga värden. Det ska bli roligt att få hälsa på alla. Några särskilda vänner? - Ja, Martin Dahlin. Honom spelade jag mot tillsammans med mina bröder Hugo och Raúl i Granada (i en uppvisningsmatch mot Malmö FF). Dahlin är en mycket bra kille. Han fick en bra karriär. Jag är glad över att få träffa honom igen. Ja, du ska ju möta våra svenska bronshjältar från VM 1994. Men minns du namnet på nån annan av dem? - Jag kan komma ihåg några av spelarna från 1994. Men mitt VM den gången handlade mest om avstängningen på grund av doping. Men Sverige gjorde ett exceptionellt VM, sitt bästa nånsin väl, och det sker ju inte varje dag. - Och detta är en garanti för att det verkligen blir stor underhållning när vårt lag kommer på besök. Vi ser verkligen fram emot det. Och faktiskt var Sveriges VM i Tyskland inte heller dåligt. Men inte heller bra. 1994-laget står fortfarande för den maximala prestationen. Vad ska den svenska publiken förvänta sig av dig? - Att få uppleva glädjen över att spela. Den argentinska fotbollens skönhet. Jag är övertygad om att vi kommer att bjuda på god underhållning. Och lyssna nu, det är inte så att jag vill kritisera VM:et som var, men spelet var mycket fysiskt och dessvärre utan särskilt många vackra uppspel och detaljer. - Ronaldinho spelade dåligt. Messi spelade inte alls. Och det måste finnas fotbollsälskare ute i världen som vill se nånting annat. En tunnel, en "sombrero" (snygg lobb), det kan vi som sagt garantera att den svenska publiken kommer att få uppleva med oss. Fanns det nånting i VM som var bra? - Jamen, för folk, för alla som älskar fotboll, fanns det inte så mycket att glädjas över. Om Oliver Kahn var bäste spelaren i VM i Japan, trots hans misstag i finalen, så måste vi 2006 snacka om Cannavaro som den bäste. Men alla snackar ju även om Materazzi och Ayala, då fattar du att det inte var ett bra VM. Ser du nån ny Maradona? - Neeeej! Inte riktigt. Det finns inte så många vänsterfotade. Haha. Men det finns bra spelare. Stora spelare. Ronaldinho var inte bra under VM, men för mig är han fortfarande den som väcker mest känslor och mest glädje med sin fotboll. Ett permanent smajl på läpparna. Han vill ha roligt. Bjuda på show. Bäste svensken genom tiderna? - Det är svårt att säga. Det har funnits många bra namn. Sverige har ju alltid varit känt för sitt riktigt skickliga försvar. Sin mycket goda organisation. En sån som Johnny Ekström gillade jag verkligen. Jag såg honom ofta när han spelade i Italien. Han var lång och ranglig men fortfarande en stor spelare. - Men Sverige, i min mening, har aldrig karaktäriserats av en enda spelare. Zlatan Ibrahimovic då? - Ja, Zlatan är en bra spelare. Men han måste ligga närmare målet. Han lever ju bara på tre fjärdedelar av planen. Allt han presterar där måste han ta med sig in framför mål. Jag har pratat med Zlatan genom Ciro - Ciro Ferrara (förre Juvebacken), en riktigt god vän - och sagt att han oftare ska ta direkt sikte på mål. Inte vänta för länge när han får läge. - Han måste se till att inte behöva slita så mycket nere i planen innan han ska gå på avslut. Det vill säga, han måste söka - och välja - de lägen som gör att han kan avsluta mer kraftfullt inne i straffområdet. Så du har personligen gett råd till Zlatan? - Jamen, det är ju i alla fall vad jag har sagt till honom. Därefter hänger det ändå på så många andra saker. Har du varit i kontakt med din vän Fidel Castro sedan han blev sjuk? - Ja, hela tiden. Och den 2 december firar vi hans födelsedag. Sen åker vi till Kuba. Hans hälsa, enligt din mening? - Den är bra, mycket bra. Saken är den att under de fyra år jag bodde på Kuba, så dödförklarade amerikanerna Castro minst 50 gånger. De första tio gångerna kastade jag mig omedelbart på telefonen och frågade: Är det verkligen sant? Men efter 20-25 gånger gjorde jag ingenting. Jag visste att det var lögn. Amerikanerna har önskat honom död länge. Och en dag ska de få sin vilja igenom. Vi ska alla dö en dag. - Jag säger så här: Bush är en mördare som vill massakrera. Fidel Castro kämpar för att ge mat till sitt folk. Om det är fel, då har jag också fel. Hur mår du själv i dag - efter din kamp mot fetma, droger och sjukdom? - Riktigt bra. Jag är som pånyttfödd. Jag är ju tillsammans med mina döttrar nu. Jag genomlever en romans med Giannina och Dalma, en romans som jag inte hade tidigare. - Varje dag du tillåts kliva ur sängen och prata med dina döttrar är en bra dag. Och jag är glad att jag återigen kan ha en boll vid mina fötter. Det sägs om mig att jag föddes med en fotboll. Det sägs också att jag kommer att dö med en fotboll. Och det är alldeles sant. Exakt hur nära var du att dö? - Jag var död. Men min yngsta dotter väckte mig ur det. Samtidigt, förstås, som Gud fortfarande inte ville ha mig där uppe. - Men jag har spillt mycket tid på dumheter. Jag har aldrig gjort någon annan ont. Bara mig själv. Jag har aldrig försökt vara ett gott eller dåligt föredöme. Jag gjorde många saker fel. Men nu har jag bestämt mig: Fram till dagen jag dör kommer allting handla om att få ett bra liv tillsammans med mina döttrar.
