Foto: Nils Jakobsson / Bildbyrån
 Foto: Nils Jakobsson / Bildbyrån

VM-hjälten avslöjar: Jag har hjärtproblem

Publicerad

Johan Olsson lider av en hjärtstörning.

Problemen började i fjol - och hade kunnat avsluta karriären.

Men allting hölls hemligt.

I sin nya bok "Våga välja eget spår", som SPORT-Expressen exklusivt tagit del av, berättar VM-hjälten om känslorna vid den första hjärtklappningen, läkarnas utredningar och den tuffa vägen tillbaka.

- Jag har fått hjälp av de främsta experterna i Sverige. Och alla svar säger att det är okej att tävla vidare, säger Olsson.

Den 3 mars 2013 blev Johan Olsson en hjälte för hela svenska folket. Han vann VM-guld på femmilen i Val di Fiemme, efter en bragdartad insats.

Bara nio månader tidigare, i juni 2012, låg Olsson på sjukhus med elektroder över bröstkorgen.

På en monitor bredvid registrerades varje hjärtslag. Och hjärtat slog inte som det skulle.

I boken "Våga välja eget spår", som ges ut på Ekerlids Förlag i nästa vecka, berättar Johan Olsson för första gången om de otäcka problemen som störde honom under vägen fram till guldloppet.

"Skiter i vilket"

SPORT-Expressen har som enda tidning fått ta del av innehållet i förväg.

Olsson skriver om hur hjärtat skenade, hur han tappade tron på sin egen kropp - och karriären plötsligt blev oviktig.

"När det gällde hjärtat, då kände jag att jag skiter i vilket, då bryr man sig inte om karriären. Hade jag fått höra att jag måste sluta skulle jag inte ha känt sorg. Jag skulle ha lagt av i samma minut. Utan bearbetning."

Hade hög vilopuls

Allting började med en hjärtklappning som inte ville sluta.

Olsson åkte till sjukhus, där läkarna såg hur vilopulsen pendlade mellan 50 och 110. Normalt har han 35.

Först efter 14-15 timmar var hjärtat stabilt igen.

En vecka senare gjordes en så kallad esofagus-EKG, för att undersöka varför skidstjärnans hjärta hade börjat rusa.

"Min erfarenhet är att man på sjukhus brukar säga: 'Det här kommer att gå bra!' Den här gången tog sköterskan självmant min hand och jag märkte av spänningen i rummet. Jag förstod att det skulle bli otrevligt."

Kände sig otrygg

Utredningen visade att Olsson lider av takykardi. En hjärtstörning, som är ofarlig.

Men vägen tillbaka var ändå tuff. Han skriver i boken att han kände sig otrygg under de första träningspassen.

"Det som försvårade det hela var att jag både är worst-case-scenario-typen samt att jag inte helt och fullt litar på etablissemanget. Jag tänker inte bara pang, jag godtar det. Tänk om de har missat något? Så kan jag tänka. Men nu känner jag själv, även om rusningarna kommer tillbaka ibland, att hjärtat fungerar som det ska och det är mer lugnande än svaren från läkarna."

Okej att tävla vidare

När SPORT-Expressen når Johan Olsson berättar han att det hela har varit omskakande.

Men hjärtat slår i dag som det ska. Det är ingen fara.

- Jag har verkligen fått möjligheterna att utreda det här, med hjälp av de främsta experterna i Sverige. Och alla svar säger att det är okej att tävla vidare, säger Olsson, som valde att inte berätta om sina hjärtproblem för media.

- Jag såg ingen direkt anledning till det. Även om man tycker att jag är öppen, så är jag bara öppen till en viss gräns... Men i boken ville jag förklara alla delar i min karriär, hur det egentligen har varit. Och då kan jag inte utelämna det här, för det har varit en stor grej.

Mycket mental träning

Han har skrivit "Våga välja eget spår" tillsammans med sin fru Anna Olsson. Även den mentale tränaren Stig Wiklund deltar i boken.

Och mycket handlar om just mental träning.

- Vi började med det här förra hösten. Från början tänkte jag: "Vad fan har jag att komma med?". Men efter att ha funderat på det ett tag kändes det bra, just eftersom både jag och Anna har jobbat så pass länge med mental träning, säger Johan Olsson.

- Det känns som att vi båda har gått en rätt lång väg. Och det är det budskapet jag vill förmedla, att man inte ska ge upp. Jag har haft en karriär i skymundan och har fått kämpa riktigt rejält för att ta mig till toppen.

Utdrag ur boken

I juni 2012 fick jag hjärtklappning. Flera timmar i sträck. Jag pratade med vår landslagsläkare. "Ska du inte åka och göra ett EKG?" sa han. Då cyklade jag dit. Läkaren frågade: "Hur kom du hit?" Jag svarade: "Jag cyklade." Då så han: "Hade du inte någon som skjutsade dig?" Han tyckte nog inte att jag varit så smart. Och jag blev orolig. Jag låg mellan 50 och 110 i puls i vila, och fick vara kvar för observation över natten. Jag låg med elektroder över bröstkorgen. Hade övervakning, med en monitor bredvid. Kände mig inte särskilt frisk. Kände mig inte som en elitidrottsman. Känslan av att tappa tron på ̊sin egen kropp... Just det där att jag inte är det-händer-inte-mig-typen. Jag tar inget med en klackspark. Därför blev situationen ännu värre. I 14-15 timmar pickade hjärtat på fram och tillbaka innan det stabiliserade sig igen.
Jag fick med mig en dosa hem. Den registrerade när jag hade episoder, och skickade informationen till läkaren direkt via mejl. Läkaren sa att jag fick träna, men inte ligga på max. Jag var tvungen att träna lugnt tills man hunnit utreda orsaken till hjärtklappningen.
Efter en vecka gjorde läkarna ett esofagus-EKG, för att undersökade elektriska signalerna. Min erfarenhet är att man på sjukhus brukar säga: "Det här kommer att gå bra!" Den här gången tog sköterskan självmant min hand och jag märkte av spänningen i rummet. Jag förstod att det skulle bli otrevligt.
Alla utredningar som är gjorda visar på att jag har en helt ofarlig störning som man kan få. Takykardi. En rytmrubbning, något man lär sig att leva med.
Första gångerna jag var ute och tränade efter att jag haft mina hjärtrusningar kände jag mig otrygg, fast de sa att det skulle gå bra. Samma känsla hade jag på första lägret efter händelsen. Det var i Orsa - jag hade väldigt nära hem. Ändå bröts trygghetscirkeln, atmosfären. Man sugs in i oron och förminskas.
[...]
Och om jag jämför med nackskadan som jag hade på hösten 2011, som kunde ha blivit slutet på min karriär... När jag var igenom processen då, handlade det mera om att karriären kanske var slut. Jag skulle inte få men för livet. När det gällde hjärtat, då kände jag att jag skiter i vilket, då bryr man sig inte om karriären. Hade jag fått höra att jag måste sluta skulle jag inte ha känt sorg. Jag skulle ha lagt av i samma minut. Utan bearbetning.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter och Instagram.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag