Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Var det värsta – alla hatade det"

Kalla har träffat SportExpressen för en intervju. Foto: ANNA-KARIN NILSSON / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN
Kalla under lägret i Val Senales. Foto: CHRISTINE OLSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Två silver och ett brons blev det på VM 2017. Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN

Charlotte Kalla gör debut – som författare.

Inför releasen av ”Styrka, teknik & pannben” har SportExpressens Ludvig Holmberg träffat henne för en exklusiv intervju.

Här berättar Kalla om:

• Eldsjälen som fick henne att satsa på skidor.

• Anledningen till att hon är ”så himla tråkig”.

• Och kompisarnas missnöje under skoltiden i Tärendö.

– Alla hatade skidor. Det var det töntigaste man kunde hålla på med, säger Charlotte Kalla.

Jag står på Arlanda flygplats och känner hur oron växer i bröstet.

Klockan är 16.21, en apelsingul sol håller på att försvinna ner bakom landningsbanorna och Charlotte Kalla är elva minuter sen. Vi skulle ses 16.10, precis här, vid en trappa nedanför en restaurang.

Har hon glömt bort mig? Kom något i mellan?

Plötsligt ringer telefonen.

– Hon kommer alldeles strax! Flyget var försenat, säger Torbjörn Nordvall, Charlotte Kallas personliga presschef.

Och ja, bara några minuter senare kommer en av världens främsta längdåkare farandes över Arlandas blankpolerade golv. Hon pressar sig fram genom folkmassan på ett sätt som för tankarna till Sotji 2014, när hon spurtade ner Krista Pärmäkoski och Denise Herrmann och säkrade OS-guldet i stafett.

Kalla ler skamset.

– Jag ber om ursäkt för att jag är sen!

Foto: ANNA-KARIN NILSSON / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN

Skrev boken själv

Det är intensiva dagar för Charlotte Kalla just nu. När vi träffas på Arlanda är hon mitt uppe i de sista förberedelserna inför säsongen som väntar, där OS i Pyeongchang är den stora höjdpunkten.

Hon har precis kommit från ett höghöjdsläger på glaciären i Val Senales, Italien, och ska nu hem till Sundsvall en snabbis innan det bär vidare till Saxnäs i Vilhelmina för nästa läger.

Det är flera timmars träning om dagen. Och samtidigt ska en bok lanseras.

I veckan släpps ”Styrka, teknik & pannben”.

Författare: Charlotte Kalla.

– Det var i våras som min agent Olle Håkanson frågade om jag ville skriva en bok. Och jag bestämde mig för att ge det ett försök, säger Kalla när hon sjunker ner i en svart skinnfåtölj inne på en av restaurangerna på Arlanda.

– Från början var jag inställd på att jag inte skulle skriva själv, utan att någon skulle hjälpa mig. Men sen insåg jag att om jag verkligen vill få min egen röst hörd i boken, då måste jag göra jobbet själv.

Så du skrev hela boken själv?

– Japp!

Kalla tar av sig jackan och lägger den i en hög på golvet.

– Det har tagit tid. Senast jag satt och skrev texter var nog i… gymnasiet? Men det var skönt att jobba mot deadlines hela tiden. Det är man ju ganska van vid att göra med träningen, att man har ett schema att följa.

– Hela processen har varit otroligt intressant.

 

LÄS MER: Världscupen 2017/2018 – här är allt du behöver veta

"Jag älskade Spice Girls"

Ni kanske undrar exakt vad boken handlar om? SportExpressen har tagit del av den i förhand och på många sätt är det en guide till hur man blir bra på att åka skidor.

Kalla går igenom alla delar av sin idrott, steg för steg.

Samtidigt får man en unik inblick i hur hon tänker och hur hon lever sitt liv.

Till exempel hur hon redan som liten fick lära sig att prioritera bort saker för att hinna med sin träning.

”Jag minns ett speciellt tillfälle då jag faktiskt funderade på att hoppa över ett träningspass. Jag älskade Spice Girls när jag var i 9-årsåldern och mina tjejkompisar och jag kollade på videor och drömde om popstjärnelivet (jag ville vara Sporty Spice, men den rollen var redan upptagen, så jag fick vara Posh i stället)”, skriver Kalla i boken.

”Just den här kvällen krockade träningstiden med en dokumentär om Spice Girls på tv. Tanken dök upp i mitt huvud – kanske kunde jag skolka från bara den här träningen? Men plikten vann även den här gången. Som tur var spelade mamma och pappa in dokumentären på VHS, så den kunde jag titta på senare.”

Hon brister ut i skratt.

– Det var faktiskt någon som frågade mig nyligen: ”När tog du beslutet om att satsa på skidor?” Och det var inte så långt efter det där.

– Jag började spela basket i trean-fyran, men kände direkt att jag inte kommer bli någon basketspelare. Jag ville så klart bli duktig på det också, men det var ändå helt solklart att skidor var min grej. Det var en väldigt tydlig skillnad där.

Foto: ANNA-KARIN NILSSON / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN

"Alla hatade skidor"

Det var dock inte särskilt många i Tärendö, den lilla orten i Pajala kommun i Norrbotten, som drömde om att bli skidåkare. Charlotte Kalla berättar att de var få åkare i den lokala skidklubben. Nästan ingen var i hennes ålder.

– Basket var mycket coolare. Skidor… under hela grundskolan var det kanske det töntigaste man kunde hålla på med, säger Kalla med en allvarlig min.

Va?

– Ja, alla hatade skidor. Det var det värsta man kunde ha på idrotten.

Hon fortsätter:

– Jag var ganska blyg och försiktig. Men när jag tänker tillbaka på det där så… det var ändå helt självklart för mig, att skidor var min grej. Folk suckade när det var skidor i skolan, det var den attityden man hade. Skidor var förknippat med något jobbigt och tålamodsprövande, det var inte så coolt.

Det trodde jag inte alls!

– Nej, men det var verkligen så. Skoter! Det var grejer!

Men var det inte jobbigt att folk hade den synen på din sport?

– Jag brydde mig inte så mycket. Jag vet inte varför jag inte gjorde det… nog tyckte jag väl att det var tråkigt att det skulle vara SÅ töntigt, men det var något som alltid fascinerat mig, den här kampen i spåret.

Och det var en person som gjorde att intresset bara växte och växte.

 

LÄS MER: Allt du behöver veta om Vinterstudion 2017/2018

Råden från tränaren

I boken berättar Charlotte Kalla med värme om sin allra första skidtränare, Sven Vinsa.

Det var visserligen farfar Bengt som först introducerade henne till längdskidåkningen, men Sven Vinsa var den som fick henne att börja drömma om OS-medaljer – och han var dessutom den som visade henne vägen under de första, viktiga åren.

– Han påminde mig hela tiden om tålamod, att jag inte behövde träna som mest, även om jag var väldigt ivrig och ville försöka bli bättre, säger Kalla.

– ”Du kommer att få träna mycket sen, när du blir äldre”, förklarade han. Och jag tror det var otroligt viktigt. Han förstod att det skulle vara på lek. Han sa: ”Håll på med basket om du tycker det är roligt, du behöver inte specialisera dig än”.

Tror du att många satsar för hårt för tidigt?

– Jo, det tror jag. Och därför är det viktigt att det finns personer som Sven, eldsjälar som sitter på mycket kunskap. Jag är väldigt tacksam för det.

När vi pratar om Sven Vinsa kommer vi ganska snabbt också in på farfar Bengt. Eller ”faffa”, som Charlotte Kalla själv säger.

Han var vid hennes sida under hela ungdoms- och juniortiden. Vid varenda tävling fanns han på plats.

– Jag kommer ihåg min första juniortävling i Åsarna. Steget från ungdom till junior var så markant och plötsligt kunde ”faffa” inte hänga med mig i spåret längre. Vi åkte alltid ett varv på banan inför tävlingarna och kollade backarna, det var en rutin vi hade. Men när jag blev junior fick han det jobbigare och började gena allt mer.

Farfar har hunnit bli 80 år nu, är han fortfarande lika pigg?

– Han har lite problem med fötterna. Det är förslitningsskador efter att han jobbat i skogen hela livet. Han kan inte åka skidor i samma utsträckning längre… det tycker han är tufft.

Du får åka för honom också?

– Ja, jag får göra det.

Följer han med dig till OS i Pyeongchang?

– Han var sugen på att göra det, men nu blir det inte så. Han får följa tävlingarna på tv i stället.

Foto: ANNA-KARIN NILSSON / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN

"Är så himla tråkig"

Ett helt kapitel i Charlotte Kallas bok handlar om motivation.

Där ger hon en rad olika tips på hur man kan bli mer motiverad i sin träning, samtidigt som hon öppnar upp sig och berättar om sina egna, inre strider.

”När jag stöter på problem med motivationen handlar det oftast om hur jag vill prioritera min tid. Det är när jag känner att jag skulle vilja tacka ja till andra aktiviteter än mina träningspass, samtidigt som tiden inte räcker till för dem, som det kan kännas motigt för mig att kliva upp”, skriver Kalla.

Och när vi pratar vidare om saken här i restaurangen på Arlanda är det tydligt att Kalla fortfarande är kluven – precis som när hon var liten och ville titta på Spice Girls-dokumentär – även om det alltid är träningen som kommer i första hand.

– Man har ju förhandlingar med sig själv. Ska jag göra si eller så? Nog kan jag vara sugen på att gå på trevliga middagar och så… Jag tycker att jag är så himla tråkig. ”Det är en dag i morgon också, jag har en träningsdag inplanerad.” Det är skittrist. Men jag vet att jag vill ge mig de förutsättningarna för att göra bra träning.

Det kommer att vara värt det?

– Ja, det kommer att vara värt det. Ibland kan jag stanna uppe lite längre, men om det blir nio gånger av tio som jag är längst kvar av alla och inte är redo för morgondagen sen, då slår jag bara knut på mig själv.

Du har vunnit allt man kan vinna. Vad är det som motiverar dig att fortsätta lägga ner alla de här timmarna på träning?

– Jag vet att jag kan göra saker ännu bättre. Jag har en stark tro på att jag kan utvecklas – både fysiskt och mentalt – för att åka ännu fortare.

– Jag tror inte att jag har gjort mitt fortaste lopp ännu, utan det har jag framför mig. Och det känns väldigt inspirerande.

Du har några bra lopp bakom dig ändå?

– Ja, det har jag, men det finns alltid grejer som kan bli ännu bättre.

Vilket är ditt bästa lopp hittills?

– Ehm…

Stafetten i Sotji, väl?

– Jo, den var ju något alldeles speciellt. Från att ändå vara slut sista kilometern och känna ”ja, det var nära att vi fick vara med och kämpa om guld och silver, men brons är väl ganska bra” – till att bara känna ”nej, jag måste ta ikapp det här!” Styrkan jag kände när jag kom in på stadion och åkte mot upploppet… det var häftigt!

Det går ju inte att göra det där bättre. Det var perfekt! Max!

– Haha, nej! Det går att göra ännu bättre. Det tror jag definitivt.

Du är galen.

– Det var ett bra lopp. Men inte perfekt.

Foto: ANNA-KARIN NILSSON / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN

Viktigt att ha långtråkigt

Charlotte Kalla kollar på klockan.

Flyget hem till Sundsvall öppnar för boarding om en liten stund och hon börjar skruva på sig.

– Men vi kan köra till 17.10, det är inga problem. Vi tar några frågor till!

En sak som Kalla tar upp i boken är sociala medier. Men det handlar inte om tips på hur man tar den perfekta selfien ute i skidspåret, utan i stället om att folk lägger för mycket tid på allt det där.

Hon hänvisar till en studie som visar att vi svenskar i snitt lägger sju timmar i veckan på sociala medier och antyder ganska kraftigt att vi borde sluta med det.

– Jag kände så här… var är det som tar tid i dag, egentligen? Sociala medier är en sån sak. Skulle man inte kunna ta någon av de där timmarna för att genomföra ett kortare träningspass i stället?

– Man får försöka rannsaka sig själv. Vi har ju bara 24 timmar varje dygn.

Du skriver också i boken att det är viktigt att ”ha långtråkigt” ibland. Hänger det ihop?

– Jag tror det är viktigt! Jag tycker om när det händer saker, men… egentligen är det så få tillfällen man stannar upp och reflekterar över vad man har varit med om och kan sålla intrycken. Det kan bli lite tröttsamt om man bara speedar på från ena aktiviteten till den andra.

– Jag är ju tidsoptimist. Som det här! ”Nu har jag en timme på Arlanda, då hinner jag med en intervju.” Men det gäller att inse sina begränsningar.

Hon fortsätter:

– Det kan vara läskigt att umgås med sina egna tankar, många vill jämt vara bland folk eller sitta med sina sociala medier. Men känner man så, kanske är det just då man behöver utmana sig själv att verkligen vara med sina egna tankar.

När ska du ha långtråkigt nästa gång?

– Jag hoppas ha lite långtråkigt nu i veckan för snart ska jag i väg igen och jag vet att… jag behöver det.

Till sist: Du måste ha haft hundra idéer när du skulle skriva boken. Var det någonting som du ville ha med, som du tvingades välja bort?

– Ja, jag tyckte att det skulle vara kul att ha med lite recept.

På mat?

– Exakt. Men jag strök det, för det fanns inte riktigt utrymme. Det var ju så mycket annat som jag också ville ha med.

Det får bli en kokbok sen?

– Haha, ja. Bra idé! Det kanske får bli det.

Charlotte Kalla reser sig upp, tar på sig jackan och slänger upp en ryggsäck på axeln.

Sen försvinner hon bort i folkmassorna igen.

https://www.facebook.com/ExpressenSkidsnack/posts/1912787092382786