Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hon berättar nu om sin diagnos

Anna Dyvik. Foto: TOMAS PETTERSSON
Anna Dyvik. Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN

VILLARD DE LANS. I fyra år hade Anna Dyvik, 22, i det tysta kämpat med ångest och panikattacker.

Men i somras valde landslagsåkaren plötsligt att berätta sin historia.

Och gensvaret blev snarast omtumlande. 

– Jag har fått jättemycket respons. Det är väldigt många, både nära och helt främmande människor, som känt igen sig, säger Anna Dyvik.

Det var i vintras som Anna Dyvik fick sitt internationella genombrott i skidvärlden på ett smått förbluffande sätt.

✓ Hon vann dubbla guld vid U23-VM i USA.

✓ Hon fick kliva upp på pallen i sin landslagsdebut i världscupen då Sverige slutade trea i stafetten i La Clusaz.

✓ Hon blev uttagen till sitt första senior-VM - och gick vidare till kvartsfinal i sprinten i Lahtis. 

För en utomstående var det lätt att tro att livet lekte på alla plan för 22-åringen från Falun. 

Så var det inte.

Och när Anna Dyvik publicerade ett nytt inlägg på sin blogg den 23 juli fick plötsligt alla ta del av historien.

Bland annat skrev Dyvik:

"De senaste fyra åren har jag fått en del panikattacker, de flesta i sömnen. Jag skäms väldigt mycket för det eftersom det låter som att jag är sjuk i huvudet."

För att avsluta inlägget med:

"Och varför delar jag med mig av det här?  Det känns falskt att bara dela med mig av de bra sakerna. Oavsett om ni tycker jag är lite sjuk i huvudet, eller om ni tycker det är skönt att inte bara se perfekta instagram-liv, hoppas jag ni ger mig lite utrymme att både göra rätt och fel och inte döma." 

 

LÄS ÄVEN: Anna Haags erbjudande till Therese Johaug.

* * *

 

– Jag vaknade upp en dag där i juli och mådde svindåligt. Jag var jättetrött. Och hade ångest hela tiden.

Anna Dyvik fortsätter:

– Och efter att ha känt så i tre-fyra dagar skrev jag det där inlägget. 

Hon har just släntrat ner från sitt hotellrum och tagit plats i en fåtölj i restaurangen på det lilla hotellet i den franska bergsbyn Villard de Lans.

Det är vilodag på landslagslägret.

Alla får göra precis vad de vill. Några går ändå upp i ottan - som till exempelvis Stina ("jag har aldrig gått upp efter åtta på hela året") Nilsson - medan andra väljer att ta sovmorgon.

Som Anna Dyvik.

– Mmm, jag gillar att sova. Till skillnad mot Stina har jag nog sovit till ett någon gång i år, säger hon och skrattar.

Anna Dyvik på väg tillbaka

Det har gått snart två månader sedan det där blogginlägget. 

Två bra månader.

– Jag är väldigt mycket piggare nu. Det har faktiskt blivit otroligt mycket bättre på väldigt kort tid, säger Anna Dyvik.

Vad betyder det att alla nu kan din historia?

– Jag tycker det är skönt. Det underlättar mycket för mig själv att alla runtomkring nu vet hur det ligger till. Berättar jag hur jag mår, kan andra människor bemöta mig på rätt sätt.

– Och jag vill vara en bra förebild. Som visar att man får vara som man är - oavsett om man mår bra eller dåligt. 

Det är svårt för någon som själv inte upplevt panikattacker att sätta sig in den drabbades situation. Något som för Anna Dyvik alltså varit en del av hennes vardag de senaste fyra åren.

Så sent som förra veckan fick hon äntligen ett namn och en vetenskaplig diagnos på sina besvär: Hypnopomp eller hypnagog hallucination.

Enkelt uttryckt betyder det att delar av hjärnan fortfarande befinner sig i REM-sömn när man vaknat. 

Och då kan hallucinationerna komma.

Massor av insekter

– Jag har vaknat och det enda jag sett är en massa insekter - eller skuggfigurer av människor. Och då blir jag rädd. Ibland så rädd att jag bara börjat springa runt skrikande, berättar Dyvik.

– Och efteråt har panikångesten kommit.

Herregud. Hur ofta har det varit så hemskt?

– Det har kanske hänt 4-5 gånger att det varit så allvarligt. Men jag kan vakna ganska ofta med ett litet skrik för att jag tycker att jag tror jag ser någonting.

– Men en av de värsta gångerna var nog den i La Clusaz.

Det var där Anna Dyvik gjorde sin världscupdebut i seniorlandslaget. Hon överraskade med en 14:e plats i lördagens millopp - och var alltså med och blev trea i stafetten dagen efter. 

Ändå hade natten varit ett kaos.

– Då vaknade jag och trodde mig se någon komma in i rummet. Och blev jätterädd. 

Vad hände?

– Jag sprang rakt in i en garderob som jag trodde var en dörr. Och när jag försökte rycka upp den fick jag den rätt i ansiktet. Men sedan tände Maria (Nordström, rumskompis) lampan och jag vaknade på riktigt.

– Men sedan fick jag en ångestattack.

Ändå tävlade du dagen efter?

– Ja, jag samlade ihop mig.

"Inte som alla andra"

I dag har Anna Dyvik kommit en lång bit på väg att hitta orsaken till sina attacker och sin ångest. 

– Efter de där dagarna i juli har det varit mycket bättre. Jag har fått mycket hjälp med just ångesten, försökt lista ut varför den uppstår.

Berätta.

– Mest har jag väl lärt känna mig själv. Börjat förstå vad jag behöver, vad jag mår bra av. Att jag inte alltid är som alla andra.

Det är kanske lätt att tro att ångesten är kopplad till livet som elitidrottare. Men frågan är mer komplex än så. 

– Själva tävlandet har aldrig varit ångestladdat för mig. Jag har inte haft någon direkt prestationsångest. Det har mer handlat om hur jag ska hantera saker utanför skidlivet, säger Dyvik.

– Och jag har varit ganska bra på att skilja de här världarna åt. Men till slut blev det väl för mycket.

Mycket som har med psykisk ohälsa känns väldigt tabubelagt. Få vågar berätta öppet. Skulle du rekommendera fler att göra som du?

– För mig personligen var det bra. Men jag förstår verkligen de som inte gör det. För det är inte kul att stämplas som någon som inte mår bra.

– Men...även om det är läskigt tror jag det är bra att äga även det dåliga med sig själv.

Intervjun börjar lida mot sitt slut. Trots ämnet har Anna Dyvik - precis som vanligt - utstrålat mest glädje genom hela samtalet.

– Men det är ju så jag är. Jag tycker verkligen det mesta är kul.

Sedan fortsätter Anna Dyvik:

– Men bara för att man är superglad utåt så betyder inte det att man inte även har dåliga dagar. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!