Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Förändringen – efter tuffa skadebeskedet

Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN
Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN

Stina Nilsson har en stressfraktur i revbenet och blir borta från längdskidåkningen i minst sex veckor. 

När svenskan ser tillbaka på sommarens träningsperiod inser hon att vissa saker kunde hanterats annorlunda. 

– Det är ingenting nytt för mig att töja på gränsen lite för långt, säger Nilsson. 

Stina Nilssons Tour de ski tog slut redan efter den första etappen i Lenzerheide. Med tårar i ögonen förklarade svenskan att hon slitit med smärtor under loppet, och kort senare kom beskedet att hon avbryter touren och åker hem. 

Under måndagen meddelade landslaget att Nilsson drabbats av en stressfraktur i revbenet och riskerar att missa resten av säsongen. 

När SportExpressen pratar med 26-åringen på tisdagen säger hon sig må ”under omständigheterna bra”. 

– Jag fick beskedet för en vecka sedan och har fått tid att smälta det här, hunnit landa och förlika mig med tanken att det kommer dröja innan jag kommer till start. Jag har haft så pass ont under en längre tid, jag måste göra någonting åt det här, jag kan inte köra huvudet i sanden längre. På ett sätt är det skönt att få göra någonting åt det här, nu ska jag fokusera på att bli bra här, säger Nilsson. 

”Då var det värsta tänkbara”

Den svenska skidstjärnan har känt av smärtor i revbenstrakten tidigare under säsongen, men i Lenzerheide nådde problematiken en annan nivå. 

– Då blev smärtorna helt enkelt för stora. Jag har haft ont tidigare, men jag har kunnat fokusera på loppet. Men nu tog smärtorna överhand, jag kunde inte tänka taktiska drag. Jag kunde bara tänka: Det gör ont, det gör ont, det gör ont. Och det är verkligen inte på det sättet som jag vill åka skidor, jag vill åka på ett fritt sätt där jag känner att jag kan ta beslut och taktiska drag. Det var det avgörande. 

Du skrev på Instagram att du haft en ”kontrollerad krasch” hemma i Malung, hur ser en sådan ut?

– Det var jättebra att få komma hem till min hembygd Malung och min familj som bor här, och bara bli omhändertagen. Jag har mått bra, grillat korv, grillat pinnbröd och fått ett helikopterperspektiv på situationen. Visst, när jag var i Lenzerheide var det värsta tänkbara att jag åkte runt och hade ont och behövde bryta touren. Men sedan när jag kommer hem och ser vad jag har i Malung, som människan Stina, var det en kontrollerad krasch att få vara där att må bra. 

Stina Nilsson om insikten efter skadan

För Stina Nilsson är det tydligt vad som ligger bakom skadan. 

– Jag tror att skadan kommer ifrån att jag har varit privilegierad och fått vara frisk under sommaren och kunnat träna väldigt mycket och väldigt hårt. Man får inte en stressfraktur om man inte stressar kroppen utöver det vanliga, det är det som har hänt.  

– Jag har haft en stressfraktur tidigare, 2015. Det är ingenting nytt för mig att töja på gränsen lite för långt. 

Du styr stora delar av din träning själv. Kommer du göra någon förändring i upplägget eller ta mer hjälp från landslaget? 

– Nej, jag kommer fortsätta styra mig själv. Jag kommer absolut ta lärdomar, jag kunde ha agerat annorlunda och bromsa tidigare. Det får jag helt enkelt förlika mig med: Du kunde ha gjort saker annorlunda, Stina. Men det är en del av min personlighet att vilja töja streckens så långt det bara går och det vill jag inte ta bort. Det är hela tiden en balans inom elitidrott. Nu tippade jag över, i Seefeld gjorde jag inte det. Ibland går det bra och ibland går det sämre. 

”Totalcuperna kommer vara ganska körda”

Den svenska OS-guldmedaljören tvingades till ett längre skadeuppehåll även förra året. Nilsson ådrog sig en bristning i låret under sprinten i Otepää, och gick en kamp mot klockan inför VM i Seefeld. Rehabupplägget fungerade perfekt – Nilsson lämnade mästerskapet med två guld och ett silver.  

– Det var lite annorlunda. Då fanns det ett mästerskap som jag verkligen ville komma tillbaka till. Det blev en väldigt aggressiv och snabb rehabiliteringsresa. Nu känner jag att, i och med att totalcuperna kommer vara ganska körda, så finns det ingen tidsplan att jag måste komma tillbaka till en viss tävling. Jag kan ta det lugnt, bli hel i lugn och ro och komma tillbaka när jag är stark nog. 

Är det skönt att inte ha ett tydligt tidsmål på det sättet? 

– I och med att det är den här typen av skada. En muskel kan man rehabilitera lite snabbare än att läka ett ben, jag kan inte påverka hur snabbt mitt ben läker. 

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.