Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Nilsson om tuffa tiden: ”Ena sekunden kunde jag gråta”

Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN
Foto: GEPA PICTURES/ CH. KELEMEN / GEPA PICTURES BILDBYRÅN
Foto: NAINA HELéN JÅMA/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN

Januari 2019: Hennes muskel är av. Domen från läkaren är hård: ”Du kommer förmodligen inte starta i VM”.

Mars 2019: VM är över – Stina Nilsson åker hem med tre medaljer, varav två guld och ett silver.

I en intervju med SportExpressen berättar längdstjärnan om hennes vårsäsong, hur hon vilar upp sig och blickar framåt mot en ny säsong.

– Jag ser tillbaka med en stor stolthet, säger hon. 

Stina Nilsson tacklar sommaren med en kanonsäsong bakom sig. Redan under hösten presterade hon och förberedde sig för världsmästerskapet i Seefeld. Men sen kom skadan.

Hennes muskel var av och det såg ut att förstöra VM-planerna. Men Nilsson gjorde det osannolika och stod redo för mästerskapet när det drog i gång i februari.

Och inte bara det. Hon åkte hem med tre medaljer.

– Jag ser tillbaka med stor stolthet över hur jag tacklade de utmaningar som kom till mig, Men även hur bra jag åkte innan och hur bra jag åkte efter, så bara positivt egentligen, säger Stina Nilsson.

Tiden runt skadan och VM, hur ser du tillbaka på just den?

– Där är ju rehabtiden som jag är otroligt stolt över. Tillsammans med medicinska teamet kunde jag lägga upp en plan som vi trodde på och gick hela vägen med den och kunde komma till startlinjen så bra förberedd som jag kunde och att det räckte så pass långt, det var väldigt häftigt.

”Mellan hopp och förtvivlan”

Var du alltid positiv?

– Jag hade en väldig bra magkänsla genom hela rehabtiden egentligen. Visst var det så att första timmarna efter beskedet att muskeln var av var det väldigt mycket hopp mellan hopp och förtvivlan.

Nilsson fortsätter:

– Ena sekunden kunde jag vara jätteglad och känna att ”klart jag klarar det här”...ena sekunden kunde jag gråta för att ”nej, det här går liksom inte.” Men så fort jag kom i gång med rehaben och insåg vilka steg jag tog så hade jag en bra magkänsla att bara jag gör rätt saker så kan det här gå.

Och det gick.

När vi ses är hon på plats i Torsby och tränar med resten av skidlandslaget, utan att känna av skadan. Enligt Nilsson har det gått över förväntan även efter VM och träningen inför nästa säsong är i full gång.

Vad har du för mål med nästa säsong?

– Jag vill bli så genomstark nu som möjligt över sommaren, så det ger mig förutsättningarna för att vara stark i många olika typer av lopp. Jag har ju tidigare kunnat hålla en bra hög nivå i sprint och även gjort bra distanslopp så det vore kul om jag kunde, på något sätt, höja min lägstanivå. Den lägstanivån är fortfarande ganska låg och det vore kul om man kunde närma sig högsta nivån mer.

Efter lägret i Torsby väntar några dagar i Malung innan hon åker upp till Östersund igen för sommaren. Där kommer hon spendera tid i fjällen för träning men med Östersund som bas, med ett liknande träningsupplägg som tidigare:

Försöker ta vara på sin lediga tid

– Det är mycket lika, det handlar bara om att hålla bollen i rullning. Vara så skadefri och frisk som det bara går och ligga på en hög belastning så egentligen skiljer det inte så mycket för mig från tidigare år, bara det att jag försöker göra allt ännu lite tuffare på något sätt.

Får du någon semester?

– Nej, det får jag inte, säger Stina Nilsson med ett skratt och fortsätter: 

– Varje liten vilodag som jag får är ju som en semesterdag så det gäller att försöka göra så lite som möjligt men samtidigt så mycket som möjligt. Så roliga saker som möjligt som gör att jag får energi men det får inte vara så att jag kanske går och spelar tennis på en vilodag för då har jag missbrukat den vilodagen. Så det gäller att hålla sig inom ramarna för vad som är optimalt.

Vad gör du när du har en ledig dag?

– Tycker bara om att ha tid. Just det här att få en lugn frukost med bara tid tycker jag är väldigt skönt, det värdesätter jag mycket. Att få göra vad jag vill.

Hur ser ditt absoluta favoritpass ut på sommaren?

– Då springer jag. Länge och lugnt i fjällmiljö helst, eller i stigar. Det tycker jag är väldigt fint.