Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Skidikonens otäcka olycka – i hemmet

Foto: / PRIVAT
SEGERJUBLET. Thomas Magnusson åker in som segrare i VM-stafetten 1978.
Den besegrade Matti Pitkänen uppvaktade med blommor dagen efter. Magnusson såg måttligt lycklig ut. Foto: / DN

Thomas Magnuson, 67, kan inte längre åka skidor.

Han plågas av sin ryggmärgsskada som delvis gjorde honom förlamad.

Sitt största – och bästa lopp gjorde han en kall vinterdag i Lahtis, Finland 1978.

Svensken sprang uppför den sista, stora backen och knäckte Matti Pitkänen i VM-stafetten.

Thomas Magnuson växte upp i Motala. Han stod i mål i Östergötlands distriktslag. På vintern åkte han skidor.

- Jag tvingades välja när jag var 16, säger Thomas Magnusson.

Ett år senare flyttade han till Orsa i Hälsingland och resten är skidhistoria.

Under tio år var han en av våra mest folkkära idrottare.

Kraftfull med sina 185 centimeter, med ändå med en fantastisk teknik. 

Thomas Magnusson var som bäst när det var vinterföre. När det var riktigt, riktigt kallt.

Det var kallt även den här dagen, den 23 februari 1978 i Lahtis, Finland.

Thomas Magnuson hade tidigare misslyckats på tremilen. Hans största chans till guld skulle komma i femmilen.

Men en stafett kom emellan.

- Vi var inte favoriter till guldet precis, det var upplagt för ryssarna och Norge. Och även kanske för hemmanationen Finland, säger Thomas Magnuson, snart 40 år efter den historiska stafetten.

Fyra stafettsegrar tidigare

Sverige hade tidigare vunnit fyra VM-stafetter på herrsidan.  Det senaste guldet hade tagits i Zakopane 1962 med åkare som Sixten Jernberg och Assar Rönnlund på den fjärde sträckan.

- Ingen trodde väl att vi skulle ta hem guldet i Lahtis, säger Thomas Magnuson.

Sveriges taktik blev en riktig fullträff.

Startmannen Sven-Åke Lundbäck skulle hänga med i klungan på den första sträckan.

Tvåan Christer Johansson sträckte fältet. På den tredje sträckan åkte Tommy Lindby mot hemmaåkaren Pertti Teurajärvi och norrmannen Oddvar Brå.

Men när Brå föll och tappade dyrbara sekunder öppnade det sig till att bli en duell mellan Sverige och Finland.

Thomas Magnuson mot Matti Pitkänen.

- Jag hade bara en sak i skallen. Jag skulle rycka i den sista backen före stadion, säger Thomas Magnuson.

Det hade gått två timmar och en minut av stafetten när svensken gick upp bredvid finländaren.

- Det ser ut på tv-bilderna att jag åkte upp och kollade hur han såg ut. Riktigt så var det inte. Jag gled upp på sidan om honom för jag ville inte köra på hans skidor, säger Thomas Magnuson.

Nåra sekunder senare avgjorde den väldige svensken stafetten.

Strax före ingången till stadion sprang Magnuson sprang uppför den längsta och tyngsta backen. Finländaren Matti Pitkänen såg ut att stå stilla.

Avståndet växte. Sekund för sekund.

En meter, två meter, 100 meter.

- Jag hade ingen lust att åka dit på en spurt. Och jag var skapligt pigg eftersom jag inte kört max fram till den sista backen, säger Thomas Magnuson. Men där började orken ta slut.

Brå tog in på tätduon

Svensken hade också bra koll på norrmannen Oddvar Brå. Han hörde att Brå tog in på tätduon i början av sträckan, men att jakten kom av sig efter några kilometer.

Norge tog brons.

Och Finland silver.

Medaljligan i den klassiska VM-stafetten

1. Sverige (Sven-Åke Lundbäck, Christer Johansson, Tommy Limby, Thomas Magnuson). 2.05.17,63

2. Finland (Esko Lähtevänoja, Juha Mieto, Pertti Teurajärvi, Matti Pitkänen) 2.05.28,95.

3. Norge (Lars-Erik Eriksen, Ove Aunli, Ivar Formo, Oddvar Brå) 2.06.48,37.

För där i den längsta av Lahtis alla små kuperade backar försvann Thomas Magnuson förbi både Pitkänen och alla tv-kameror.

På tv-bilderna ser Magnuson oförskämt pigg ut. Men verkligheten var en annan.

- Skenet bedrog. Jag var mer plågad än vad många trodde. Men jag var piggare än Pitkänen. Och när jag sprang förbi honom i backen blev det psykiskt för honom. Han orkade inte helt enkelt ladda om.

Svensken åkte i en rasande fart under loppets sista minuter. Men 28-åringen från Motala var ändå inte helt säker på guldet förrän han hade några hundra meter kvar.

- Det fanns en sista sväng inne på stadion som var knixig. När jag klarat den förstod jag att guldet var säkrat, säger Thomas Magnuson.

Magnuson var elva sekunder före Pitkänen när allt var över.

Favorit på femmilen

Några dagar senare var det dags för femmilen.

Thomas var en av favoriterna. Men det var en annan svensk som slog till i Finlands klassiska spår.

- Sven-Åke Lundbäck vann guldet. Jag bröt. Jag fick ont i ryggen. Jag var stor och tung och behövde kallt vinterföre. Vädret hade slagit om direkt efter stafetten. Nu var det milt och tunga spår, säger Thomas Magnuson.

Bragden i Lahtis blev Thomas Magnusons sista stora framträdande.

28 år ung tog han av sig pjäxorna för alltid.

- Jag hade kanske kunnat åka några år till, men kroppen var sliten efter tio år i världstoppen. Jag hade problem med ryggen och med mina benhinnor. Dessutom hade jag börjat jobba på ett sportföretag. Det var omöjligt att hinna med allt, säger Thomas Magnuson.

1990 blev han bonde på en gård strax utanför Hudiksvall i Hälsingland. Han sysslade med mjölkproduktion och uppfödning av nötkreatur.

- Men det är fem, sex år sedan jag slutade med mjölkproduktionen. Och nu ska jag även avveckla nötkreaturen. Jag har ont i kroppen, säger Thomas Magnuson.

Han plågas av smärta och han kommer aldrig att bli återställd efter en svår olycka för fyra år sedan.

- Jag gick i trappen hemma och skulle undvika katten som låg där och vilade. Tappade balansen och föll illa. Jag gick och vilade och blev kvar i sängen några dagar.

Skadan var betydligt värre än vad skidhjälten trott. Thomas tvingades åka till det lokala sjukhuset. Där konstaterade man snabbt att han måste flyttas vidare för operation.

Det blev akut transport till Akademiska sjukhuset i Uppsala.

- Jag blev delvis förlamad. Från mina knän till foten och från armbågarna och ut i händerna. 

Fallet slutade så illa hemma i trappan att skidhjälten hade fått en ryggmärgsskada.

- Jag var förlamad och fick en platta inopererad i ryggen mellan den tredje och fjärde ryggkotan, säger Thomas Magnusson.

Vägen tillbaka till ett normalt liv har valt lång och mycket svår.

- Ett tag kunde jag inte gå. Jag fick åka till Sandvikens sjukhus för rehabträning. Jag har lärt mig att gå nu, men jag har ingen känsel i mina knän och nedåt, säger Thomas Magnuson.

Skidåkning är omöjligt

Han kan inte längre åka skidor.

- Jag har försökt, men det gick inte. Jag får anpassa mitt liv efter olyckan. Jag har svårt att vara ute i skogen och sköta djuren. Men bil, skoter och traktor går bra att köra, säger Thomas Magnuson.

Under en tid var han även travtränare.

I dag har familjen Magnuson några unghästar på gården. Det är Ingrid, 73, hans frus ögonstenar.

Thomas träffade Ingrid när han bodde i Orsa. Kärleken håller fortfarande.

Då och då träffar han även sina gamla skidkompisar. 

- Sven-Åke Lundbäck och Christer Johansson träffar jag då och då. Men vi pratar ofta i telefon. Jag har även kontakt med Thomas Wassberg.

Tommy Limby som åkte tredje sträckan i VM-stafetten 1978 är död.

- Tommy gick bort i cancer. Sjukdomen åt upp honom. Men det blev ett fint avsked. Vi hade en avskedsfest med honom innan han gick bort. Tommy hade inte långt kvar då att leva, säger Thomas Magnusson.

LÄS MER: SÅ AVGÖRS TOUR DE SKI - TIDER OCH ALLA LOPP
 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!