Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Så jobbigt att jag inte skulle vilja leva"

Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN
Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN
Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN

SOGNEFJELL. Hon tog sista platsen i truppen och tog sig sedan som debutant vidare till kvartsfinal i VM i Finland.

Men då small det till.

Nu berättar Anna Dyvik, 22, om smärtorna I Lahtis - och rädslan över att än en gång ha drabbats av diskbråck.

– Om jag fick så där ont som jag hade innan jag opererade mig...då är det nästan så jobbigt att jag inte skulle vilja leva, säger Dyvik. 

Anna Dyvik var ett okänt namn för många när förra säsongen började - men under vintern radade Dyvik upp prestationer på absolut toppnivå.

Ett axplock:

* Två guld vid U23-VM i USA.

* Pallplats i sitt livs första världscupstafett.

* Totalseger i Skandinaviska Cupen.

Resultaten gav till slut Anna Dyvik en oväntad bonus i februari: En plats i VM-truppen till Lahtis. 

Där slutade debuten med kvartsfinal i sprinten - och sedan blev det tyst runt Dyvik. Förutom de närmaste visste ingen vad 22-åringen drabbades av.

Anna Dyvik berättar om oron

För en vecka sedan berättade Anna Dyvik historien på sin blogg. Bland annat med orden "Jag var så himla orolig under VM, och det gjorde att min vistelse där faktiskt inte blev så rolig."

När SportExpressen träffar Dyvik i norska Sognefjell är oron borta. Hon startar dagens träningspass med diverse ryggstretching innan hon ger sig i väg ut på fjället.

Ett ar timmar senare sätter hon sig ner i matsalen på Krossbu Hotell och berättar historien om ett VM som inte blev som hon tänkt sig.

Om en krånglade rygg som gjorde att hon för fem år sedan opererades för ett av sina tre genetiska diskbråck. Om att hon nu trodde att alla problem var över.

– Men efter flygresan hem från U23-VM blev det jätte-jättedåligt, säger Anna Dyvik.

Berätta.

– Jag åkte ju genrepet i Otepää före VM och det gick hemskt dåligt. Inget stämde. Och det visade sig ju bero på att jag var helt konstig i ryggen med låsningar överallt.

Efter behandling kom ändå Dyvik till start i VM-sprinten några dagar senare. 

– Det var bättre då...men efter tävlingen blev det jätte-jättedåligt igen, säger Anna Dyvik.

Och då kom oron?

– Ja. Det var inte så himla kul att vara där då. För jag blev väldigt orolig. 

För att det var ett nytt diskbråck?

– Gud ja. Om jag fick så där ont som jag hade innan jag opererade mig...då är det nästan så jobbigt att jag inte skulle vilja leva.  

Så illa, alltså?

– Ja, det är helt hemskt att ha så mycket nervsmärtor. Så ja, det blev jag väldigt orolig för.

Fick hjälp på plats i Lahtis

Anna Dyvik valde att stanna kvar i Lahtis och fick hjälp av landslagets medicinska team. Och det visade sig vara helt rätt beslut.

Tre månader senare är hon nu med i A-landslagets träningsgrupp på läger i Norge och utstrålar enbart harmoni. Ryggsmärtorna är borta.

– Jag vet ju egentligen vad jag ska göra. Tidigare år har jag skött det väldigt bra och inte haft några problem alls. Men förra sommaren och vintern var jag lite slarvig, säger Dyvik.

22-åringen fortsätter:

– Och det fick jag betala för.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.