Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Så försvann guldet - Brinks resa från ledning till kollaps

På de sista två kilometrarna stumnar Jörgen Brink helt. Han har inte en chans att slåss om guldet. Sverige blir trea, och Jörgen Brink får hjälpas från målfållan.
CAVALESE. Medan Jörgen Brink snörde på sig pjäxorna kom rapporter utifrån spåret att Elofsson fortfarande ledde med 25 sekunder.
Brink gjorde sig redo för att bli Sveriges första stafetthjälte på 14 år.
En halvtimme senare vrålar den norska speakern:
-Oh, my God!
Tidigare hade Anders Södergren knutit näven i målfållan och sagt: -Jag är bara intresserad av guld. Han hade lämnat över till Mathias Fredriksson en kvart tidigare efter en stabil förstasträcka och nu, 35 minuter in i stafetten, gormade speakern: -Mathias Fredriksson går som en oxe! Sverige hade ryckt loss från Tyskland, Norge sladdade ännu en bit efter och dramat såg ut att vara över. I själva verket hade det inte ens börjat. Avståndet ner till de jagande lagen står sig under den mil Per Elofsson är ute i spåret. Mathias Fredriksson är förvånad. Han hade trott att Elofsson skulle utöka ledningen med 1520 sekunder och därmed definitivt säkra guldet. Jörgen Brink tar några klunkar sportdryck medan förbundskaptenen Per-Erik Rönnestrand putsar hans solglasögon. Han ser avspänd ut, men minuterna före växlingen far många tankar genom huvudet. Han tänker att det blir tufft, att norsken och tysken kommer att jaga hårt. Han bestämmer sig för att sätta högsta fart från början. Vid växlingen har Sverige 25 sekunder ner till Norge och speakern ger besked om förutsättningarna: Nu går Jörgen Brink ut mot två individuella världsmästare. Det handlar om Norges Thomas Alsgaard och Tysklands Axel Teichmann. Uppe i Eurosports tv-hytt säger expertkommentatorn Magnar Dalen: -Det hade känts tryggare om Per hade gett Jörgen 30 sekunders försprång. Halvvägs in på sista sträckan har Dalen ändrat sig. Det ser ju så stabilt ut. Ingenting, varken i ansiktsuttrycket eller skidåkningen, ger en föraning om vad som snart ska ske. Anders Södergren får frågan om hur han känner sig just nu, när Sverige har ledningen med drygt 20 sekunder och bara några kilometer kvar till mål. Han svarar genom att klappa sig själv med handen mot hjärtat. Snabba slag, stora känslor. Internationella skidförbundets tävlingsledare, svensken Bengt-Erik Bengtsson, kramar om Mathias Fredriksson. Ute i spåret har Alsgaard och Teichmann ställt in sig på en strid om silvermedaljerna. De tar fortfarande inte in nämnvärt på Brink. -Det är klart han är stressad, säger Anders Södergren. Men han är grymt taktisk, Jörgen. Ungefär samtidigt, med tre kilometer kvar till mål, säger Per-Erik Rönnestrand: -Man får inte neka till att det ser bra ut. Jörgen ser oerhört stabil ut. Och skulle de komma ikapp tror jag det löser sig ändå. Mathias Fredriksson sitter på ett staket och tuggar i sig en powerbar. Om han är nervös visar han ingenting utåt. Per Elofsson, intervjuad i tv, säger att man aldrig kan vara säker, att man aldrig kan ta ut något i förskott. Särskilt inte i en stafett. Brink kan stumna, säger Elofsson, märkligare saker har hänt. Men när Brink forcerar utförslöpan där norskan Hilde G Pedersen föll i måndags vågar till och med Elofsson tro på guld. Samtidigt som en reporter skriver nånting om sista hindret i sitt anteckningsblock vrålar speakern att Alsgaard plötsligt trycker på som en mästare. Uppe i Eurosporthytten frågar Magnar Dalen hur stor Brinks ledning är. -12 sekunder, blir svaret. Det raspar till i komradion. -Nej, förresten, de är ikapp. I målfållan följer Elofsson, Fredriksson och Södergren utvecklingen på storbildsskärmen. De ser att Alsgaard och Teichmann passerar en åkare med tunga ben. De tittar på varandra. Jo, det är faktiskt sant. Senare berättar Fredriksson: -Jag trodde att det var en varvad åkare, men sen fick jag se att han hade nummer 13. Då förstod jag att det gick åt helvete. Ute i spåret ser Alsgaard direkt att Brink har spräckt. -Det kan hända på den här höjden, säger Alsgaard senare. Om du går ut för hårt straffar det sig på slutet. I målområdet får Brink hjälp av Fredriksson med att ta loss skidorna. Efter att ha legat livlös en lång stund stöttas han av Per-Erik Rönnestrand och läkaren Mats Carlén. Benen bär inte. Medan hela ledarteamet, inklusive skidförbundets ordförande Carl-Eric Ståhlberg, samlas runt Jörgen Brink står Mathias Fredriksson en bit bort och slår ut med armarna. Han går fram och tillbaka, hela tiden med ett stort leende. Även Magnus Ingesson ler. Inte ens han, som förlorade en minut och arton sekunder på tredjesträckan i VM 2001, kan förstå. -Det kan inte bara vara fysiskt, säger Fredriksson och slår ut med armarna. Det måste ha varit en mental chock. Någon undrar vad han sagt till Brink, men Fredriksson konstaterar bara att just nu är det nog bäst att hålla käften. När han är på väg ut från mediafållan, efter att ha klarat av Golgatavandringen förbi alla tv-intervjuer, uppmanar speakern publiken att ge en stor applåd till Jörgen Brink som kämpade så hårt för det svenska laget. -Det är ju bara idrott, säger Brink. Han har en blomsterkvast i näven och något glansigt i ögonvrån.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!