Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Så drevs Gunde till tårar av Wassberg

Gunde Svan och Thomas Wassberg stod för några av idrottshistoriens tuffaste dueller.

Nu, inför starten av VM i Falun, berättar skidhjältarna om hur deras skoningslösa rivalitet drev dem till stordåd i mästerskap. Wassberg och Svan tror att dagens svenska skidåkare kan lära av deras guldkamper.

- Jag var jätterädd när han sa att han skulle sluta, säger Gunde Svan om Wassberg.

- Gunde åkte ut till skogs och grät, säger den tidigare förbundskaptenen Åke Jönsson om den klassiska femmilen i OS i Sarajevo.

John McEnroe har sagt att han kände en tomhet när Björn Borg gick i förtidspension.

Gunde Svan, en av tidernas bästa längdskidåkare, kände likadant när hans största rival Thomas Wassberg meddelade att han skulle sluta. Vägen till guldmedaljerna skulle bli lättare, men Svan kände bara oro.

- När jag kom med i landslaget var det ju Wassberg som var den stora stjärnan, säger Svan.

- Vi hade många dueller under många år, men jag var jätterädd när han sa att han skulle sluta. Då kände jag: "Hur ska jag kunna motivera mig och fortsätta ensam". Det var så jag uppfattade det. Det var en omställning. Man behöver någon att jaga. Det är viktigt.

Även skidälskare sörjde Wassbergs avsked. Duellerna mellan åldermannen Wassberg och den nästan sex år yngre Svan fascinerade tv-tittare över hela världen. Stjärnorna drev varandra till stordåd.

- Det betydde kanske lite mer för Gunde i och med att han kom upp och jag redan var där, men nog var det viktigt, säger Wassberg. Och närmaste grannen är oftast bästa rivalen. När du ser konkurrenten inpå dig är det lättare att snappa upp vad de gör och hur de förbättrar sig. Det är svårare om de är på andra sidan jordklotet.

När rivaliteten var som tuffast hade de flesta svenskar en uppfattning om Svan och Wassberg. Mediebilden av åkarna var ofta lite klichéartad. Det var lätt att tjusas av Wassberg som kunde missa världscupstarter för att han var upptagen med annat. Svan kunde i jämförelse lätt framstå som en extrem vinnarskalle och kallades ofta ungtupp.

Thomas Wassberg ville dela guldet med Mieto

Under OS i Lake Placid 1980 hade Wassberg vunnit 15 kilometer med en hundradels sekund marginal, men ville dela det med tvåan och den tidens stora rival, Juha Mieto. Finnen vägrade.

- Det var för att det var så lite, säger Wassberg. Jag pratade lite med honom. Han förstod inte så bra svenska, men nog funkade det. Han resonerade så som att du är dömd segrare och så får det bli, sa han.

Åke Jönsson var förbundskapten för både Wassberg och Svan och såg duellerna på nära håll.

- Thomas kunde gärna ställa upp och hjälpa kompisarna med både det ena och det andra och det hände väl någon gång att han missade starten för att han ställde upp och tänkte på alla. Gunde var inte sådan utan mer egoist och tänkte mest på sig själv. Jag minns hur jag stod vid starten i Oslo en gång och väntade på Thomas, men han kom aldrig, och när han till slut kom var det för sent. Jag sa: "Det är ingen idé att du startar nu för vilka skriverier det ska bli när du inte har kommit i tid!", men han skulle åka ändå. Ja, ok, då åkte han och kom upp till första stationen och där var det en glad norrman som stod och skulle ge honom tider och sa: "Heja Thomas, du är 5,40 efter Oddvar (Brå). Då svarade Wassberg: "Du vet inte när jag startade du".

Gunde Svan uppfattar det som att det i SVT-sporten, Radiosporten och tidningar byggdes upp en bild av Wassberg och rivaliteten som inte stämde med verkligheten. Svan såg en skidåkare som var precis lika tävlingsinriktad.

- Många hade en bild av en slarver och knickedick som kom han till start så var det bra, annars höll han på med något annat, säger Svan. Jag har inte alls sett den sidan. Jag känner igen mig så oerhört i honom. Vi är mycket mer lika än folk trodde och tror.

Svan fortsätter.

- Han missar starten en gång och så spär media på den historien 57 gånger. Det blev en grej om han skulle komma till starten eller inte. Folk satt framför tv;n och sa: "Ja! Han klarade att komma till start!".

Wassberg håller inte med.

- Jag vet inte om jag vart citerad som slarvig egentligen. Något tillfälle kan det ha varit, men egentligen inte.

Rivaliteten och generationsväxlingen inom svensk skidåkning blev aldrig så tydlig som under femmilen i OS i Sarajevo 1984. Unga stjärnan Svan, som bara 22 år gammal redan vunnit OS-guld på 15 kilometer, ansåg att han förtjänade Sveriges plats i sista startgruppen så att han kunde åka på rivalen Wassbergs tider. Förbundskapten Åke Jönsson gav platsen till åldermannen som vilat 15 kilometer för att satsa på femmilen och dessutom hade betydligt mer rutin från långlopp. Thomas Wassberg vann dramat med 4,9 sekunder före tvåan Gunde Svan. När han kom i mål gav han Svan ett fint hedersbetyg.

- Han höll på att köra livet ur mig pojkjäveln, sa Wassberg till SVT.

Svan fick inga tider

Sverige vann guld och silver i OS, trean Aki Karvonen från Finland var över en minut efter svenskarna, men Svan kunde inte glädjas åt triumfen. Svan hade inte fått några tider att gå på. I Expressen menade han att landslagsledningen matchat Wassberg till seger. Allt han tänkte på efter loppet var att han förlorat mot rivalen Wassberg.

- Det gick inte att prata med Gunde så mycket då för han åkte ut till skogs ju och grät, säger Åke Jönsson. Och jag förstod inte riktigt vad det var förrän Erik Östlund kom och talade om för mig att Gunde var så förbannad för att han inte fick starta i sista startgrupp. Och sedan ville han inte prata med mig någonting efteråt... tyvärr.

Förbundskapten Jönsson hade svårt att acceptera Svans tårar.

- Jag tycker inte att man ska springa till skogs och gråta för att en lagkompis vinner. Det tror jag nog han lärde sig av för i dag är han inte lika egoistisk som han varit tidigare verkar det som.

Svan minns motvilligt loppet, framför allt att han fick några tider att åka på under avslutningen av femmilen.

- Jag fick inga tider! Den grejen var fel från början och jag kände väl att med det jag presterat hittills borde jag ha fått välja grupp, men det är historia nu, säger Svan och fortsätter.

- Jag gav allt, säger Gunde Svan, jag hade inte kunnat åka så mycket fortare, men jag hade kunnat få veta hur jag låg till och på en femmil kan man nog plocka in fyra sekunder till, trots att man tycker att man tagit allt.

"Jag var ganska besviken"

Han minns inte om han försvann ut i skogen efter andraplatsen.

- Det vet jag inte. Det gjorde jag säkert. Det är svårt att vara rak och korrekt en sådan gång. Många tyckte att jag skulle vara så glad för mitt silver, men det var jag faktiskt inte utan jag var ganska besviken och hade svårt att dölja det och det märks i intervjuerna jag gjorde direkt efter. Med facit i hand var det en bra prestation, men... jag hade tänkt ta det.

Jönsson tror inte att Svan vunnit även om han fått tider.

- Han kanske missade någon genom att vi inte hade radiokontakt som stämde bra för Gundes skull på slutet. Men jag tror inte att han hade orkat något bättre i alla fall.

Thomas Wassberg har inte legat sömnlös över loppet:

- Det här med att få tider, ok, det är väl positivt, men inte så viktigt ändå. Man vet inte hur det där hade gått, men egentligen är det inte något att fundera över för det var tränaren som bestämde den biten.

Torgny Mogren, som 1988 vann stafettguld i OS i Calgary med Wass- berg och Svan, minns hur den framgångsrika rivaliteten drev den tekniska utvecklingen inom skidåkningen framåt. Wassberg och Svan gjorde allt för att skaffa fördelar i spåren.

- Han och Wassberg höll på med allt möjligt, säger Mogren.

- Wassberg täljde på greppet på staven för att få en finare övergång och kapade topparna på skidorna så de blev runda. De hade en massa hyss för sig. Jag tittade bara på och tänkte: Jag orkar inte lägga tiden på det lilla". Förklaringen jag fick för att han hade kapat av skidtopparna var att han hade ett nytt skidfodral och de vassa topparna stack hål på skidfodralet. Det hade ingenting att göra med att modifiera för att kunna skejta lättare.

"Det var en bieffekt"

Wassberg minns skidfodralsförklaringen. Han skrattar dock inte åt den som Mogren,

- Ja, det var en bieffekt, säger Wassberg. När det inte fanns skejtskidor så man skejtade med vanliga klassiska skidor provade jag att göra dem lite kortare och lättare så jag kapade lite bak och fram. Det fanns en bieffekt av det och det var det jag nämnde.

Svan utvecklade sina stavar.

- Jag bytte stavspetsarna, stavtrugorna, som är gjorda av hårdmetall för att hålla bra och inte nötas ned. Men jag satte in dural aluminium och fick ned vikten till hälften från tre gram till ett och ett halvt gram och då var det många som sa att jag inte kunde känna skillnad på ett och ett halvt gram, men vetskapen om att du står på startlinjen och har lättare stavar än alla andra är den största poängen nästan.

Både Wassberg och Svan tror att det är viktigt att ha rivaler. Tuffa motståndare som Petter Northug och Marit Björgen driver dagens svenska guldhopp framåt.

Torgny Mogren minns hur han tog över Wassbergs roll som Svans stora rival. Även Mogren vann på att ha en tuff äldre motståndare, trots att han oftast kom tvåa.

- Min största målsättning varje gång jag ställde mig vid startlinjen var att slå Gunde Svan, säger Mogren.

- När jag till slut lyckades slå honom var norrmännen lika glada som jag.

Legendarer.


LISTA: HÄR ÄR 10 ANDRA KLASSISKA RIVALER!

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.