Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Rydqvist: Vi vågar inte säga att vi har astma

Maria Rydqvist. Foto: Nils Jakobsson / BILDBYRÅN
Therese Johaug. Foto: Berit Roald / Epa / Tt / EPA TT NYHETSBYRÅN
Björn Ferry. Foto: Johanna Lundberg / BILDBYRÅN

Sällan möter jag som idrottare en sådan rädsla för att uttala sig som då det kommer till dopingfall och dopinganklagelser. Aldrig blir ett ämne så känsligt, så fruktat och så fyllt av slitningar.

Är jag för hård riskerar jag att vara fördömande eller rent av kränkande.

Är jag för mild tar jag för lätt på saken och riskerar närmast att själv misstänkliggöras.

I år har dopingdebatten blivit så skruvad att folk inte längre skiljer på vilken typ av fall det är vi pratar om. Är det planlagd doping finansierad av statligt system, ett ödesdigert misstag, eller mediciner som idrottare måste ta för att ens kunna vara med?

Debatten blir till slut så sned att astmamedicin och doping snart har fått ett likhetstecken mellan sig. Synen på astmamedicin har blivit så tabubelagd att den som lider av astma inte längre vågar berätta om det. Kan någon till och med tro att jag fejkar, och brukar astmamedicin i annat syfte?

Doping som doping heter det.

Fusk som fusk.

Men vänta. Först måste vi väl ändå ta reda på om det verkligen handlar om doping.

Först måste vi väl ha fakta och bevis, och därefter kan vi utforma våra domar.

 

Höstens debatt har fått astmatiker att snart misstänkliggöras enbart för diagnosen.

Frågan är om jag ens vågar ta fram min inhalator innan start eller om enbart det kan skapa associationer till fusk.

Astmamedicin har gått från att vara vilken medicin som helst, till att bli den odelbara mirakelkuren. Pulmecort dämpar inte längre bara inflammationen i luftrören till en normal frisk persons nivå, utan har plötsligt blivit både muskeluppbyggande och en mirakelkur mot sjukdomar som skidåkare drabbas av. En medicin som inte alls finns med på dopinglistan har ändå blivit ett sätt att dopa sig.

I alla om vi ska tro utan att veta.

I alla fall om vi bara vill hitta något att rikta våra fördomar mot.

Jag vet att jag sagt någon gång att ifall Therese Johaug eller Marit Björgen skulle åka fast för doping, så skulle jag lägga av. Chocken och besvikelsen skulle bli för stor. Alla uppfattningar och trovärdighet som med ens skulle sättas ur spel.

Så kom det där osannolika samtalet i höstas. Reportern som avslöjade den stora nyheten som fick allt annat den dagen att fråntas uppmärksamhet.

 

Samtalsämnet som tog fokus från allt det sportsliga vi gjorde under flera månader.

Tvivlet jag stundtals fick även själv om historien verkligen gick ihop.

Och så den totala orimligheten i att hon faktiskt skulle ha dopat sig medvetet.

Det som i våra svenska idrottares ögon bara inte fanns på kartan.

Hur en idrottare som man tror har samma värderingar skulle vara beredd att sätta allt på spel.

I samhället där dopingfusk anses lika omoraliskt som det mest kriminella och där en avslöjad idrottare får heder och trovärdighet förstörd för resten av sitt liv.

Varje opinionsundersökning förbluffar mig. Liksom människors fördömande.

Slutsatser bortom all rimlighet. Misstankar helt utan sans och balans.

 

 

LÄS MER: Norska dopingattacken på Sverige: "Ett nackskott"

 

 

Att de största konkurrenterna av dem alla Charlotte Kalla och Marit Björgen visar sympati säger väl oss egentligen allt? De som verkligen är de som kommer att möta Johaug i spåren. De som ska kämpa om samma medaljer och konkurrera om samma segrar.

De som verkligen borde ha störst insikt och känna till saken bäst.

Vi kan efter McLaren-rapporten anta att det har pågått systematisk doping i Ryssland under en längre tid. Men vi kan inte anta att det någonsin pågått i Norge utan några som helst bevis.

Tänjandet av astmamedicinering i Norge är givetvis inte okej. Att bruka mediciner till friska idrottare är att tänja på våra etiska gränser. Men att Norge skulle syssla med systematisk doping är och förblir likafullt orimligt.

 

Folk kan vara skoningslösa i sitt dömande vissa gånger. Många som aldrig ens satt sin fot på en idrottstävling och knappt vet vad tävlingsidrott går ut på.

När enskilda personer får på tok för stort inflytande i media, trots att de saknar både bevis och belägg tycker jag därför det är ganska dystert. När vi knappt längre vågar tala om att vi har astma eller när personer som Björn Ferry gör uttalanden om att all medicinering av idrottare ska förbjudas har synen på skidåkning och astma hamnat odelat snett.

 

 

LÄS MER: Charlotte Kallas vän "försvann": Jag saknar Anna


 

Men låt oss faktiskt ta reda på vad som verkligen är doping innan vi avger våra domar. Och låt oss slippa professionella skribenter likt Hasse Svens, som med sina vaga slutsatser svävar i det blå.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!