Orden om familjen – därför slutar Hellner

Marcus Hellner avslutar karriären som skidåkare.
Foto: PONTUS LUNDAHL/TT / TT NYHETSBYRÅN
Marcus Hellner med hustrun Anna Tjuoiki
Foto: SVEN LINDWALL

Marcus Hellner, 32, lägger skidorna på hyllan.

Varför?

Mycket handlar om motivation.

Men i en intervju med SportExpressen berättar skidhjälten också att han längtar efter att slippa ställa krav på familjen.

– Det känns skönt att inte behöva vara den här egoisten längre, säger Hellner.

Han har funderat längre. Nästan orimligt länge.

När resten av skidvärlden satte i gång med sommarträningen den 1 maj hade Marcus Hellner fortfarande inte meddelat om han skulle satsa vidare eller lägga av.

SportExpressen har sökt honom flera gånger om, utan att få något svar. Men nu sitter han till slut med oss i en soffa inne på ett byggvaruhus – och han har till slut bestämt sig. 

– Jag slutar, säger Hellner.

– Det är något som har växt fram under våren, även om jag haft det lite i bakhuvudet under det gångna året.

Han fortsätter:

– Jag har inte riktigt det här drivet som krävs och då känns det helt rätt att avsluta karriären.

Varför dröjde det så lång tid innan du bestämde dig?

– Jag har velat ta tid på mig, verkligen få lugn och ro och fundera på det. Det har fått ta lite tid. Det har behövts. Dels för mig själv, men kanske också för andra runtomkring.

Hur känner man att drivet inte finns där?

– Man känner en skillnad i vardagen framför allt. När man ska planera träning och vilka tävlingar man ska köra… det känns ganska tydligt. Det är tungt att ge sig ut och träna och tävla när man inte har drivet för det. Det fungerar inte i längden.


LÄS MER: SVT-profilen om Hellners besked: ”Värsta tänkbara” 

Har varit egoistisk

Hellner, som har hunnit bli 32 år gammal, har fru och två barn och har flera gånger om flaggat för att han skulle vilja kunna tillbringa mer tid ihop med dem. Men det är inte familjen som ligger bakom det här beslutet, betonar han.

Det handlar om drivet.

Familjen hade klarat en vinter till.

– Jag har haft väldigt bra stöttning hemifrån. Vi har fått till det bra, den tiden som varit med barnen. Men det är klart… de här riktigt långa resorna är tunga. Det är jobbigt att vara borta från dem.

– Men det är inget som var avgörande för fortsättningen. Det är ett eget beslut som jag tagit.

Finns det några grejer som du vill göra med familjen nu, som du inte riktigt kunnat göra tidigare?

– Mycket är väl det här att… bara vara med dem, ha det lite mer avslappnat, att det inte alltid behöver vara på mina premisser, att inte jag ska styra dagordningen så att det passar in med träningen. Det känns skönt att inte behöva vara den här egoisten i gänget längre. Nu kan vi planera lite mer vad alla vill göra.

Du tar ett steg tillbaka?

– Ja, det kommer jag göra. Det känns skönt.

Stöttar lagkompisarna

Marcus Hellners besked kommer dock som dåliga nyheter för landslaget. Herrarna hade problem under den senaste säsongen och de få ljusglimtar det bjöds på kom från Hellner och kompisen Calle Halfvarsson.

Väntar det nu ett totalt mörker? Eller kan övriga lyfta sig?

Hellner är optimistisk.

– Jag är inte orolig. Det har alltid varit lite upp och ner i laget, vi har ju inte samma bredd som Norge och Ryssland har.

– Det handlar mycket om att få till de här små detaljerna för några få individer. Får de som är där i laget till det, så är jag helt övertygad om att det kan bli bra. Och att det blir medaljer på nästa VM.

– Jag tror mycket på dem, men det gäller att göra jobbet.

När vi ber Hellner summera sin egen karriär vänder han sig ganska omedelbart mot de tidiga åren, 2010-2011, när han stångades mot Petter Northug och vann både VM- och OS-guld.

– Jag är väldigt glad för de åren. Första världscupvinsten hemma i Gällivare var också häftig att få vara med om.

– Sista åren har också varit väldigt kul, även om jag inte fått till samma resultat som jag hade i början av karriären.

"Känns väldigt tråkigt"

Vad är du mest stolt över?

– Det är väl de här gångerna när det gått väldigt bra. Att kunna lyfta sig på mästerskapen har jag tyckt varit häftigt. Sen har jag alltid försökt ge järnet, i alla lägen. Och under de flesta åren har jag fått till ett bra jobb, det är jag väldigt stolt över.

Om du ska peka ut en enskild grej, vad var det största?

– Det var väldigt häftigt på VM 2011, att vinna sprinten där och att få göra det i rövarkulan, i Oslo. Det var mycket folk, mycket adrenalin och en häftig stämning.

Till sist: Hur känns det att lämna allt det här bakom sig? Att inte vara skidåkare längre…

– Det känns både bra och väldigt tråkigt, just att lämna den här miljön. Det är många jag kommer sakna. Och jag kommer sakna det här att vara i form, att få underkasta sig träning och vara ute och tävla med bra känsla i kroppen.

– Men… det är nog ändå mest allt folk runtomkring som jag kommer sakna. Alla som man träffar och har att göra med i vardagen som skidåkare.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.