Det är den 6 januari 2019.
I målfållan uppe på Alpe Cermis i italienska Val di Fiemme går en 23-årig svenska omkring med ett brett leende på sina läppar.
Lisa Vinsa är överlycklig.
– Jag blir nästan hög på det här, man får så mycket endorfiner när man går i mål. Jag är väldigt stolt, säger hon.
Doldisen Vinsa har just fullbordat sitt internationella genombrott. Hon hade åttonde bästa tid av alla uppför slalombacken - och slutat på 14:e plats i sitt första Tour de ski.
Och Lisa Vinsa fortsätter att imponera under fortsättningen av säsongen. Exempelvis på SM en månad senare när Vinsa är tvåa på 15 kilometer, bara besegrad av Ebba Andersson.
Men så kom säsongen 2019-2020.
Och allt blev tyst runt Lisa Vinsa.
– Det ju så det är - det är när det går bra man syns. Men är du inte längre i toppen av resultatlistorna...då ser folk dig inte längre.
Det är skillnad jämfört med för ett år sedan?
– Mmm, då var det så mycket glädje hela tiden. Ta bara Tour de ski - det är ju typ det roligaste jag gjort i hela mitt liv, säger Lisa Vinsa.
Sedan fortsätter 24-åringen:
– Jag vill tillbaka till det där. Jag saknar det så himla mycket.
Saknad i landslaget
Men samtidigt som Charlotte Kalla, Ebba Andersson och de andra landslagsstjärnorna i helgen åkte världscupen i tyska Oberstdorf så går Lisa Vinsas skidliv vidare på en annan nivå.
Mer exakt Sverigecupen i Falun.
Men i Oberstdorf är Lisa Vinsa saknad bland åkarna i A-landslaget.
– Lisa är en otrolig kämpe. Jag tror på Lisa, hon har de egenskaper som krävs för att ta sig tillbaka, säger Charlotte Kalla.
Samtidigt tävlade alltså Vinsa på hemmaplan i Falun. Med blygsamma förhoppningar.
– Jag ska bara försöka njuta av det faktum att jag faktiskt kan tävla. Att jag ju är frisk och hel - det är ju inte där felet är.
Nej, historien om Lisa Vinsas senaste år är betydligt mer komplicerad än så. Och gåtfull. Något som NSD var först att berätta om förra veckan.
Efter den förra succésäsongen gick annars till en början egentligen allt närmast perfekt. Eller som Lisa Vinsa beskriver sin försäsong:
– Det kanske till och med gick lite för bra. Jag fick vara frisk, kunde träna på vecka ut och vecka in och verkligen följa min träningsplan perfekt. Det finns inget jag inte kunde göra.
Lisa Vinsa: ”Som att bli snuvad på julafton”
Lisa Vinsa funderar ett par sekunder.
– Det gör att allt känns extra tråkigt. Jag har ju gjort allt rätt. Levt, tränat, andats skidåkning sedan förra säsongen tog slut.
– Och under alla tuffa pass i somras tänkte man ju på den utdelning man skulle få i vinter. Men så kommer den inte.
– Det känns som att bli snuvad på julafton. Så jäkla tråkigt.
Tävlingssäsongen har alltså varit en rejäl besvikelse så här långt. I milloppet på Skandinaviska cupen i norska Nes i början av januari slutade exempelvis Lisa Vinsa på 41:a plats.
Frågan är förstås varför?
men svaret är betydligt svårare att hitta.
– Jag har gjort flera olika medicinska tester. Och beskedet är att kroppen mår bra. Att mina värden är okej.
– Men jag har ändå känt mig trött. Inte haft samma energi som förra året, säger Lisa Vinsa.
Det låter som ett mysterium?
– Ja, det hade varit en annan sak om man kunnat peka på att man varit mycket sjuk eller skadad, eller att man tränat för lite. Då hade man ju haft ett svar.
Lisa Vinsa: ”Känner sig så himla värdelös”
– Men nu...jag har ju lagt ner så sjuuukt mycket tid på det här.
– Det är det som gör att man vill bara gråta när man pratar om det. Jag har ju lagt ner så oerhört mycket tid.
Så vad tror du själv - handlar det om något fysiskt eller något mentalt?
– Jag tror det är både och. Dels att jag tänjt på gränserna, kört på lite för hårt rent fysiskt på många pass.
– Dels att jag haft den här pressen inifrån på mig själv, att jag nästan lagt personen Lisa på paus. Det enda jag brytt mig om är att jag ska åka skidor fort.
Lisa Vinsa fortsätter att berätta om hur hon känner att hon tappat bort sig själv. Hur fixeringen vid att prestera som åkare fått ta över allt.
Och hur tungt det då blir när resultaten uteblir.
– Det är så hemskt att åka hem efter varje tävlingshelg och känna att man inte presterat på sin fulla kapacitet. Man känner sig så himla värdelös.
– Man vill bara gråta när man pratar om det. Jag har ju har lagt ner så oerhört mycket tid på det här.
Kan du sätta ord på hur tufft det varit i vinter?
– Jag har känt mig ledsen. Egentligen mest ledsen över hur hårt jag dömt mig själv. Enbart utifrån skidåkningen.
– Man är så fruktansvärt elak mot sig själv.
En enorm prestationsångest
Lisa Vinsa säger att den tuffa tiden gjort att hon lärt sig mycket om sig själv. Att hon har ett bra kontaktnät omkring sig där hon fått stöd. Att hon insett att hon måste vara snällare med sig själv.
– Jag tror det här framför allt handlat om en enorm prestationsångest.
Men en förlorad säsong behöver förstås inte vara allt. Och det inser nu Lisa Vinsa.
– Jag har ju varit bortskämd med att det gått bättre för varje år. Därför blev det här en käftsmäll i vinter. Men jag vet ju att det kan komma mellansäsonger för alla.
– Därför motiverar det mig mycket nu att till exempel titta på Heidi Weng.
Hur menar du?
– Heidi var ju under isen en hel säsong - men har kommit tillbaka i vinter. Och jag är faktiskt ganska ung fortfarande.
Lisa Vinsa säger sedan:
– Jag tror allt det här kommer att göra mig starkare. Jag måste bara lära mig att inte värdera mig själv bara som skidåkare.
Lisa Vinsas helg i Falun slutade nu med en 16:e plats i fredagens sprint och en fjärdeplats i lördagens 15 kilometer fristil,
LÄS MER: Världscupen i längdskidor – allt du behöver veta
LÄS MER: Vinterstudion 2019 – så sänder SVT i vinter
