Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Larmet inom skidåkningen: ”Idealen har blivit extrema”

FRÅN 2017: Rydqvist lyfter sexualisering, mens och kvinnlig status
”Det är jätteviktigt hur stjärnorna pratar om det”, säger före detta landslagsåkaren Maria Rydqvist.Foto: BILDBYRÅN
Norges tidigare landslagschef Vidar Löfshus beskriver det som en ”mardröm” att hantera.Foto: NILS PETTER NILSSON

Larmen om ätstörningarna ekar fortfarande i längdskidsvärlden.

Norges tidigare landslagschef Vidar Löfshus beskriver det som en ”mardröm” att hantera.

– Det är jätteviktigt hur stjärnorna pratar om det, men det är ändå hur de ser ut som kanske påverkar oss allra mest, säger före detta landslagsåkaren Maria Rydqvist och berättar om hur det var när hon var aktiv och vad hon tror behöver göras.

Förra året kom ett oroväckande larm från Norge. Enligt professorn Jorunn Sundgot-Borgen var ätstörningarna inom längdskidåkningen värre än någonsin.

Nu berättar Norges före detta landslagschef Vidar Löfshus om hur det är att jobba med problematiken.   

– Ätstörningar har varit en mardröm för mig som tränare och chef. Jag engagerar mig i det, delvis på grund av dåligt samvete för vi kan aldrig göra tillräckligt. Men man kan göra skillnad, säger han till VG.

Den svenska före detta landslagsåkaren Maria Rydqvist har tidigare pratat öppet om vikthetsen inom sporten och ser positivt på att det är uppe på agendan.

– Jag tycker det är bra att han pratar om det ur sin synvinkel. Det är bra att vi pratar om det överhuvudtaget och att en ledare lyfter det, säger hon om Vidar Löfshus uttalande.

 ”Då var det mer hysch hysch”

Förr tog det lång tid för tränare att upptäcka att en åkare var sjuk, menar hon.

– Jag tänker att tränare i dag är bättre på att se problemen i tid. Om jag jämför med när jag var aktiv tror jag tränare har blivit bättre nu, mer uppmärksamma. För som det har varit tidigare har det ofta gått ganska långt innan en tränare har märkt det.

Rydqvist som var med och tog hem VM-silvret i stafett 2015 ser tillbaka på en karriär där man inte pratade om ätstörningar. 

– Då var det mer hysch hysch och att man som aktiv, så är det säkert fortfarande, gjorde sitt bästa för att dölja det från sin tränare för att man vet var konsekvenserna blir om man berättar om det.

Maria Rydqvist la skidorna på hyllan 2017.Foto: Carl Sandin/Bildbyrån

När inte tränarna såg vad som hände var det i stället de man levde med som visste vad som egentligen försiggick.

– Jag tror att lagkamrater upptäcker det tidigare än tränare gör. De som bor med en och äter med en, de som är med en hela dygnet ser det på ett annat sätt, säger hon.

”Hur presterar man på topp? Det gör man inte med energibrist”

Förra året skrev Maria Rydqvist i SportExpressen om den norska forskarens varning inifrån sporten och kallade det för ”ett larm med allvar”.

Har det hänt något sedan dess?

– Det händer saker successivt hela tiden tycker jag. Sista åren har vi prata om ätstörningar, vi pratar om menstruation, kost utifrån olika synvinklar och kroppsideal. Så sammantaget tycker jag att kunskapen och öppenheten blir bättre och bättre.

Vad behöver göras inom sporten?

– Vi behöver prata om konsekvenserna, vad det blir för konsekvenser av en ätstörning eller en energibrist när man svälter sig. Vad blir de långtgående konsekvenserna? För det avskräcker att veta att det kanske blir skador i framtiden, det tar man till sig som idrottare när man börjar lyfta blicken och tänka lite längre fram. Att det inte bara handlar om resultaten här och nu utan det handlar om livet jag ska leva sen och min kropp i framtiden. Så det är jätteviktigt att prata om, säger Rydqvist och fortsätter:

– Också, hur presterar man på topp? Det gör man inte om man har energibrist.

”Hur de ser ut kanske påverkar oss allra mest”

När sporten utvecklas och konkurrensen ständigt blir hårdare förändras också idealen. Den tidigare SM-vinnaren lyfter fram vikten av förebilder. Men tror att stjärnornas fysik påverkar mer än deras ord.

– Det är jätteviktigt hur de bästa pratar om ämnet. Men sedan tror jag att idealen har blivit ganska extrema för man tittar på hur de bästa ser ut och försöker att eftersträva det. Många är ganska lätta och tunna och då är det det som blir idealet, det blir baksidan av det. Så det är jätteviktigt hur stjärnorna pratar och förhåller sig till det, men det är ändå hur de ser ut som kanske påverkar oss allra mest.

– Och det är svårt, vad ska man göra åt det?

Men Maria Rydqvist ser också positivt på hur sporten utvecklar sig.

– Det är så olika distanser som kräver olika egenskaper. Sedan sprinten har kommit kräver det explosivitet och styrka. Det är en större spridning på det sättet än vad det var förut då. 

”Det är allvarligt”

Anders Byström är ny chef för svenska längdlandslaget. Han har tidigare varit tränare i norska landslaget och känner väl till larmet som kom från den norska längdsporten förra året.

– Det är allvarligt. Jag var där i fem år och var med i den här processen också. Det är tyvärr så i den här idrotten, det är tufft, man ligger på gränsen hela tiden, säger han.

Andreas Byström presenterades som ny landslagschef i början av april.Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

Efter två månader på jobbet är det svårt att svara på hur det svenska laget har jobbat kring frågan tidigare. Men han vet hur de kommer gå tillväga framöver.

– Det vi ska göra är att ha en väldigt tät och nära dialog med åkaren, allt från medicinskt team till tränare och lagkamrater. Försöka prata om sakerna, det är inte lätt för det är fortfarande lite tabu inom konditionsidrotten att prata om energibalans och prestationsoptimering på det sättet. Det är viktigt att vi ser varandra och bryr oss om varandra, då finns det automatiskt ett skyddsnät, säger Byström.

Precis som Maria Rydqvist lyfter landslagschefen upp vikten av att prata med lagkamraterna.

– Det är många manliga tränare i många idrotter som kanske har svårt för att prata om såna delar. Det kan vara en viktig del i det att man som lagkamrat vågar prata om eventuella problem och ta upp det också. Men då måste man också jobba med tilliten, att man har en grupp som vågar öppnar sig och prata med varandra om man inte mår helt bra.

 

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.