Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Känns som det var en annan person”

Maja Dahlqvist. Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN
Hon vann VM-guld ihop med Stina Nilsson. Foto: VEGARD WIVESTAD GRØTT / BILDBYRÅN NORWAY
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN
Foto: SRDJAN SUKI / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

SOLLEFTEÅ. Hon kämpade i motvind i många år.

Sen kom genombrottet.

Maja Dahlqvist, 25, tog sju pallplatser i världscupen förra vintern – och vann dessutom VM-guld i Seefeld.

– Det känns som att det var en annan person som gjorde allt det där. Det känns inte som det var jag, säger Dahlqvist.

Maja Dahlqvist har i många år ansetts vara en av Sveriges mest spännande sprinttalanger, men det där ordentliga genombrottet har inte riktigt kommit. I stället har mycket handlat om problem och otur. En säsong bröt hon till exempel staven nio gånger.

Men förra vintern hände något.

Maja Dahlqvist, som inte ens var uttagen i Sveriges A-landslagstrupp, tog sju pallplatser i världscupen och körde dessutom hem ett VM-guld i sprintstafett ihop med Stina Nilsson. Hade det inte varit för ett fall i den individuella sprinten hade hon troligen haft med sig en medalj till hem från Seefeld.

”Fanns inte på kartan”

Varför det plötsligt lossnade för Dahlqvist? Det vet hon inte riktigt själv.

– Nej, jag gjorde ju ingenting annorlunda inför den förra säsongen. Men jag tror det kan handla om att träningen kom ikapp mig lite, att jag fick utdelning för det jobb jag lagt ner genom åren, säger Maja Dahlqvist när SportExpressen träffar henne under landslagets träningsläger i Sollefteå.

– Sen har jag nog blivit lite mer rutinerad också. De där nio stavarna berodde kanske inte på att någon annan var i vägen hela tiden, utan att man själv var steget efter och hade fel position. Jag var tvungen att göra något åt det.

STORMAR FRAM. Maja Dahlqvist tog sju pallplatser i världscupen förra säsongen. Nu laddar hon om tillsammans med resten av landslaget på ett läger i Sollefteå. Foto: NILS JAKOBSSON / BILDBYRÅN

Dahlqvist avslutade förra säsongen med att slå världsrekordet på 100 meter och efter det tog hon ett ordentligt break för att smälta allt som hänt. Men det känns fortfarande overkligt, berättar hon.

– Om någon annan haft ett liknande genombrott så hade jag tänkt: ”Gud, jag vill också!” Men när det väl händer så blir man mer chockad och förvånad. Jag var på pallen sju gånger själv och trea i totala sprintcupen, det fanns liksom inte ens på kartan för ett år sen, säger Dahlqvist och skrattar.

– Det känns som att det var en annan person som gjorde allt det där, det känns inte som det var jag. Det känns bara overkligt.

Vill lyfta på distans

Nu är Dahlqvist mitt uppe i förberedelserna inför den kommande säsongen, som startar om knappt fyra månader i finska Ruka. Under lägret i Sollefteå ska 25-27 träningstimmar genomföras under sju dagar. Hon kallar det för ”ganska normalt”.

– För oss är det i alla fall det! Men man tappar nog lite perspektiv när man är i den här världen.

Gör du några förändringar i din träning inför den här säsongen?

– Nej, jag jobbar vidare på samma sätt som tidigare. Jag vill bli uthålligare, starkare uppför och bättre på de längre distanserna. Det kommer nog också göra att jag blir bättre i sprint, att jag återhämtar mig bättre och åker mer ekonomiskt.

ÄNTLIGEN MEDVIND. Maja Dahlqvist fick vänta länge på sitt internationella genombrott, men i dag anses hon vara en av världens absolut främsta sprinters. Foto: NILS JAKOBSSON / BILDBYRÅN

Blir det viktigare för dig att även kunna prestera i distansloppen i vinter, när det inte är något mästerskap?

– Ja, men det gick jävligt bra i distansloppen förra säsongen också. Jag kom topp tio tre gånger. Innan förra säsongen hade jag typ varit topp 30 en gång. Det var en helt ny nivå.

– Men jag hoppas få åka både sprint och distans nästa säsong och jag vill prestera bra i tourerna också.

Hur känns det att det blir mer press och förväntningar på dig nu?

– Det där kommer egentligen mest från en själv. Om man varit på pallen och vet att man har potential att vara där, då vill man vara det i varje tävling.

– Men framför allt så vet jag att jag kommer göra allt jag kan när jag väl står på start. Mer än så kan man fan inte göra.