Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kallas framtid avgörs – då flödar alkoholen

PARTY PÅGÅR. När det ska avslöjas vilken ort som fått skid-VM 2023 behöver ingen gå törstig. Foto: Tomas Pettersson
GREKISKT TEMPEL? Nej, bara entrén till konferensbyggnaden i Costa Navarino. Foto: Tomas Pettersson
Badlyx. Självklart har boendet en egen strand - med såväl bar som restaurang. Foto: Tomas Pettersson
Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN

COSTA NAVARINO. Det är så långt i från ett permafrostigt skidspår i Kuusamo det går att komma.

Ett gnistrande blått medelhav. En stekande sol. En lyxig grekisk resort där egen pool tillhör de flesta av rummen. 

SportExpressen tog planet till Internationella Skidförbundets kongress i Costa Navarino. 

En värld där männen styr, pengarna rullar - och alkoholen flödar.

– Folk behöver ju inte dricka om de inte vill, säger Fis generalsekreterare Sarah Lewis. 

MÅNDAG.

Världens genom tidernas bästa skidåkare ser sig omkring i trängseln.

– Det är lite spännande att få se den här sidan. Jag har aldrig varit på en sån här kongress förut, säger Marit Björgen.

Så vad tycker du?

– Det är ju inte direkt som vi åkare har det under säsongen.

Det var möjligen 2018 års största underdrift så här långt.

Platsen för Internationella skidförbundets (Fis) 51:a kongress är alltså Costa Navarino, en grekisk resort som delvis drivs av den amerikanska lyxhotellkedjan Westin.

Det är en lika inhägnad som egen värld.

Ett axplock av vad som finns innanför:

✓ Nära 800 rum och sviter - där de billigare kostar runt 3 000 kronor natten.

✓ Tio exklusiva restauranger och sex barer.

✓ En golfbana - designad av tyske legendaren Bernhard Langer.

✓ Gym, spa, tennisbanor, vattenland och tre olika poolområden - och en kilometerlång privat strand (med restaurang).

...och mycket, mycket mer.

Just denna majvecka är närmare 1 000 personer på plats som deltagare på den Fis-kongress som inträffar vartannat år.

Nästa stopp Marrakesh

2016 var Cancún i Mexiko värdstad. Nästa gång, 2020, är det Marrakesh i Marockos tur. 

Några andra kongressarrangörer på senare år? Barcelona, Antalya, Kapstaden, Christchurch (Nya Zeeland) , Rio de Janeiro och Melbourne.

Nej, det är väl inte bilder av valla, snöglopp och snoriga skidåkare som man förknippar med de orterna.

Marit Björgen kampanjar. Foto: Tomas Pettersson

– Som jag förstått beror det väl på att man vill lägga det här i medlemsländer som inte har möjlighet att arrangera stora mästerskap på snö, säger Marit Björgen.

Borde det inte gå att hitta lite enklare alternativ än det här?

– Eh, jag kan inte riktigt bedöma det.

Sedan måste den norska skidikonen stressa vidare till salen intill som är fullsmockad av kongressbesökare.

Anledningen är enkel:

I rummet har de fem orter som sökt olika former av världsmästerskap sina montrar där man delar ut gratis mat, vin, bubbel, öl och annan dryck till alla som vill ha.

En av dem tillhör Trondheim som sökt skid-VM 2023. Med Marit Björgen som affischnamn för kampanjen.  

– Det handlar om att le mycket och vara vänlig med alla, säger Björgen om sitt uppdrag.

Där och då vet vare sig Björgen eller någon annan av oss att Trondheims kampanj ska visa sig vara otillräcklig. Att slovenska Planica tre dagar senare i stället kommer att tilldelas skid-VM.

Men låt oss återkomma till det senare.

* * *

TISDAG-ONSDAG.

Inne i det 20-talet konferensrum på anläggningen pågår det en febril verksamhet från morgon till kväll.

– Många tror att man åker på de här kongresserna och spelar golf hela dagarna. Men så är det inte. Man sitter ju i möten mellan åtta och fem. I kostym, säger Mats Årjes, svensk representant i Fis högsta styrelse (Council). 

Svenska skidförbundet har 20 personer på plats i Costa Navarino och betalat för deras resor och logi. Merparten finns på plats bara under de två-tre dagar då just deras specifika ämnesområden diskuteras.    

Och ja, olika möten avlöser verkligen varandra. 

Alla olika idrotters mindre kommittéer behandlar fråga efter fråga, föreslår ändringar i regler och tävlingsprogram, som sedan ska klubbas i nästa instans.

Det är nu det bestäms om Charlotte Kalla och de andra ska fortsätta tävla i skiathlon (ja), om klassisk sprint ska vara kvar i mästerskap (ja) och om det ska införas skicross-moment i sprintbanorna redan i vinter (nej).

Bara för att nämna en liten del av allt som diskuteras.

 

LÄS MER: Sverige blåsta - till förmån för Norge

 

Längdåkningens förbundskapten Rikard Grip ser lätt mör ut när onsdagens sista möte är över. I nio timmar har han suttit i samma konferensrum och dels lyssnat, dels försökt påverka besluten så gott det går.

Denna gång gick det bra.   

– Ja, det var ändå frågor som var uppe på bordet i dag som kunde fått mycket större konsekvenser för sporten än vad det nu blev, säger Grip.

Vill begrava klassisk åkning

Alla möten är öppna för de få medier som är på plats. Och som åskådare blir det snabbt tydligt att längdåkningen är en splittrad värld.

Tunga nationer som Sverige, Norge, Finland, Ryssland och Tyskland är eniga kring i stort sett varenda fråga.

Mindre nationer som Österrike, Polen, Tjeckien och Japan har däremot ofta motsatta åsikter. Österrike vill exempelvis slutgiltigt begrava den klassiska stilen.

Så blir det inte. I stället får i slutändan de stora nationerna ungefär som de vill. 

Den här gången.

– Jag var ganska orolig inför många saker den här dagen, erkänner Niklas Jonsson, svensk representant i längdåkningskommittén.

Niklas Jonsson (till höger) tillsammans med Vegard Ulvang på längdkommitténs möte. Foto: Tomas Pettersson

Dagarna ger en inblick i det ibland ytterst politiska spelet bakom besluten som i slutändan helt styr åkarnas vardag.

– En del saker har överraskat mig. Det är ju så många olika saker som påverkar alla beslut, säger den finske landslagssprintern Martti Jylhä.

30-åringen är åkarrepresentant i Fis längdåkningskommitté. Jylhä är också extremt aktiv, och ger sig ofta in i diskussionerna.  

Tycker du att de lyssnade på dig?

– Man kan väl säga att de är selektiva i sin lyssning, säger Martti Jylhä med ett trött leende.

Finländaren argumenterade exempelvis hårt för att få bort masstarten i Oberstdorf från Tour de ski-programmet till vintern.

Senast slutade samma lopp på en flack varvbana med total cirkus efter en rad krascher, brutna stavar, knäckta skidor och öppen ilska. 

 

LÄS MER. Rickardsson: "Det var en parodi"

 

– Det var inte skidåkning vi höll på med. Och det tror jag alla åkare är överens om, säger Jylhä.

Och fortsätter:

– Jag låter kanske som en fjant: Men vi åkare måste få känna oss säkra när vi åker ett världscuplopp. Och i Oberstdorf har det varit farligt de senaste åren.

Men du fick inget gehör för det?

– Nej. Tyskland är ett viktigt land för Fis.

Sedan lommar en trött Martti Jylhä i väg för att få i sig middag efter ännu en lång dag vid makthavarnas bord.

Ett närmast oräkneligt antal detaljfrågor har förvisso fått sina svar under dessa mötesdagar.

Men tre betydligt mer övergripande återstår:

1) Vad gör vi här mitt i all grekisk lyx?

2) Varför styrs en organisation som så gärna vill framstå som modern, av en styrelse bestående av 17 män?

3) Vad har till synes obegränsade mängder alkohol med skidor att göra?

 

* * *

 

TORSDAG.

Den gigantiska kongresshallen fylls snabbt på med folk.

Om några minuter väntar det som många ser som kongressens höjdpunkt: Beslutet om vilken ort som får skid-VM 2023 ska utses.

Vilket alltså kommer att visa sig bli slovenska Planica.

I varje hörn av salen finns ett bord fyllt med vin och ölflaskor. Samtidigt kryssar servitörer runt i lokalen och fyller effektivt på tomma glas bland de hundratals, festklädda, deltagarna. 

Mingel med välfyllda glas i väntan på beslutet om vem som får skid-VM. Foto: Tomas Pettersson

Det är inte första tillfället till fest.

Redan i måndags var det välkomstfest på resortens egna torg. I morgon, fredag, kommer kongressen att avslutas med galamiddag.

Och under hela veckan har kandidatstäderna till framtida VM haft öppen bar i sina montrar på området.

Det hela kan tyckas rimma rätt illa med de alkolholpolicys som varje svenskt idrottsförbund numera har skrivit under på.

Men nej, detta är inte Sverige.

– Det är ju ingen sprit. Det är bara vin och öl, säger Sarah Lewis, där hon står mitt i vimlet av skålande människor.

Sarah Lewis är Fis generalsekreterare. Brittiskan tycks lätt oförstående över ifrågasättandet av den flödande alkoholen.

– Folk behöver ju inte dricka om de inte vill, säger Lewis.

Så det här känns okej?

– Ja. Att ha möjligheten till att skåla i öl eller vin tycker jag är okej.

Vem betalar egentligen för all dryck här inne?

– Kandidatstäderna.

Sarah Lewis har just klivit ner från scenen där hon flankerat medlemmarna i Fis högsta styrelse. 

De i styrelsen med rösträtt är sammanlagt 17 personer.

Alla män.

Män, män och åter män

Och så förblir det även efter årets kongress.

– Men det handlar inte bara om vilka ni ser där på scenen. Det handlar om hur det ser ut där bakom, säger Lewis.

Okej. Hur menar du?

– Det här är vad som syns utåt. Men vi har väldigt många kvinnor på nyckelpositioner inom Fis. Och just nu pågår en genomsyn av hela Fis för att skynda på jämställdhetsarbetet.

Lewis fortsätter:

– Om tio år kommer det att se annorlunda ut.

En av de 17 männen i Fis Council är svensken Mats Årjes, nyligen även vald till ordförande i Sveriges olympiska kommitté (SOK).

Mats Årjes. Foto: Tomas Pettersson

– För oss svenskar är jämställdhet något självklart. Men det är inte samma sak i världens alla länder. Och det är lite svårt för oss att ta till oss, säger Årjes.

Du sitter själv i huvudstyrelsen - jobbar du aktivt för en förändring?

– Absolut. För mig är det en självklarhet. Och jag är inte ensam. Det här är en fråga som bara kommer att öka i betydelse.

Fakta är ändå att ingen kvinna blev invald i Council denna gång heller?

– Nej, det fanns ingen nominerad. Men det är också en fråga för varje enskilt land. Vi kan inte påverka någon i frågan om vem de vill nominera.

 

* * *

 

FREDAG.

Det är sista dagen av kongressen. Nere på resortens egen strand passar några delegater på att fixa en solbränna i sista stund.

Ytterligare några vid poolerna inne på området.

Själv har jag aldrig upplevt ett mer lyxigt hotellboende. Eller spektakulärt. 

Ta bara denna lilla detalj: Här är alltså två personer anställda för att gå omkring med en tam falk på axeln för att underhålla frukostgästerna.

Falk-underhållning vid frukostbordet. Foto: Tomas Pettersson

Så varför är vi här? 

Varför på en plats som aldrig kommer att se andra skidor än vattenskidor?

– Det är väldigt lätt att svara på, säger Sarah Lewis. 

Kör.

– Två saker. För det första: Fis har 130 medlemsländer, men alla kan inte arrangera stora tävlingar på snö. Men det är viktigt att de också får arrangemang. Som kongressen.

– För det andra: Det är inte lätt att hitta ett hotell där alla kan bo, och som har minst 20 större konferensrum, under samma tak. Finns inte det måste kongressen förlängas - och då blir det dyrare.

Okej. Men lyxen sticker faktiskt i ögonen en del. Måste det vara så här?

– Försök själv hitta ett ställe som uppfyller alla våra krav. Semester-resorter som den här är väldigt effektivt.

”Billigare än i Stockholm”

Sarah Lewis fortsätter:

– Tro mig, jag har hållit på med det här i 20 år. Det blir väldigt mycket billigare att göra på det här sättet än att till exempel vara i Stockholm.

Jag börjar formulera en fråga om att det behöver ju inte vara Stockholm. Att det nog finns billiga och rymliga gamla militärkaserner att hyra i ...tja, Boden.

Men jag lägger ner. Det är liksom ingen idé.

Det har redan börjat bli nog ansträngd stämning mellan mig och Lewis. 

Något som väl också avspeglas i generalsekreterarens lätt kyliga slutreplik:

– Förresten. Om det här nu känns så lyxigt för dig förmodar jag att du själv bor i ett tält här utanför?