Debatten blossade upp redan i våras när norskan var nominerad till hederspriset. Kritiker hävdade att dopingdomen, som höll henne borta från spåret i 18 månader, skulle göra det omöjligt för henne att ta hem priset.
– Det borde vara givet att det inte är möjligt att vinna ett hederspris med en dopingdom. Inte när det är mer än sportslig framgång som krävs för att man ska vinna det, sade dopingexperten Robin MacKenzie-Robinson till norska TV2.
Nu, ett halvår senare med, har Therese Johaug tilldelats Egebergs hederspris efter en stark säsong i spåret – och som friidrottare.
– Jag blir väldigt rörd när jag står och lyssnar på motiveringen. Utmärkelsen är den största att få i norsk sport. Ett pris jag verkligen uppskattar på grund av historien den har, säger hon till NRK.
Försvarar valet
Priset grundades 1919 och går till en kandidat som bland annat ”måste vara en bra förebild för idrottens grundläggande värden”.
Med Therese Johaug dopingdomen från 2016 i åtanke har Börre Rognlien, ordförande i priskommittén, motiverat valet av pristagare.
– Om Johaug hade dömts för doping i den meningen att ha försökt fuska sig för bättre prestanda, hade hon inte haft möjlighet att få Egebergs hederspris, säger han till NRK.
– Hon har dömts för vårdslöshet, inte avsikt, det finns en kristallklar skillnad.
NRK:s Jan Petter Saltvedt ser valet som Norges hämnd mot idrottens skiljedomstol Cas.
– Då är man villig att ignorera några helt uppenbara objektiva fakta. Och att de har gjort allt de kan för att definiera en dopningsdom på 18 månader utifrån kriteriet att vara en bra förebild, säger han till VG.
