Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Johan Olsson: Jag är fem kilo tyngre i dag

Foto: David W Cerny

För ett fem månader sen befarade han att karriären var över.

Nu är Johan Olsson, 31, bättre än någonsin.

I en stor intervju med SportExpressen.se avslöjar Sveriges hetaste längdstjärna en av anledningarna bakom förvandlingen:

Fem nya kilon muskler.

– Jag har fått bättre klipp i åkningen, säger Olsson.

Först fick han krampkänningar.

Sen bara smällde det.

Det var tio av tio på smärtskalan.

Mitt under ett träningspass på rullskidor hemma i Östersund hände något med nacken på Johan Olsson.

Samtidigt lamslogs hela armen.

Det var som om någon hade skurit av musklerna i den.

Hetast av alla

Läkarnas besked till OS-hjälten och bragdguldvinnaren var tungt.

Alla symtom tydde på diskbråck och Olsson övervägde att avsluta karriären för att inte riskera framtida men.

Det var i början av september i fjol.

Nu, mindre än fem månader senare, är 31-åringen vår hetaste stjärna i världscupen.

Olsson knäckte hela världseliten i Nove Mesto i helgen och tog sin andra världscupseger för säsongen.

Det var inte diskbråck.

En nerv hade hamnat i kläm i nacken.

Nya muskler

Johan Olsson hindras nu inte alls av skadan – och är bättre än någonsin.

– Jag har ju aldrig liksom vunnit och hållit på, och åkt så här bra. Jag har en sjundeplats som sämst i världscupen, även fast jag har tävlat väldigt lite. Det är det sämsta jag gjort, i Otepää. Det är min bästa säsong någonsin. Två segrar, det hade man inte kunnat drömma om i september-oktober, säger Olsson till SportExpressen.se.

 Finns det någon logik i det här?

– Jag tror ändå på något sätt att det finns det. Vissa saker har jag varit tvungen att lägga väldigt mycket kvalitet på. Jag har dels varit tvungen att träna enormt mycket styrketräning, för att försöka lägga på mig lite muskulatur runt axlar och nacke, för att få bättre stabilitet. På det sättet har jag fått bättre klipp i åkningen också och blivit mer stabil, för att jag varit mer i gymmet helt enkelt.

– Det här att jag varit inomhus och tränat mycket, att jag var på Vintersportcentrum och körde på bandet, det blir ju en enormt bra kvalitet av det. I stort sett för att jag inte kunde vara ute och träna överhuvudtaget.

 Har du lagt på dig kilon i muskler också?

– Definitivt. Jag är nog säkert fem kilo tyngre än vad jag var i fjol.

"Gammal och vek"

Nerven kan dock komma att spöka igen i sommar, när det är dags för försäsongsträning.

Olsson säger att han är "gammal och vek" – och erkänner att han är orolig för om kroppen kommer att hålla.

– Så är det ju, säger Olsson och förklarar.

– Det var väl först när snön kom som problemen började lösa sig med nacken. Jag vet egentligen inte hur det kommer fungera att åka fem timmar rullskidor per dag i sommar, eller kanske sitta på landsvägscykeln och trampa och kolla upp. Det är ändå en ganska stor del av min träning. Om det kommer att funka, det vet jag inte.

 Och om det inte funkar?

– Då måste jag lägga om träningen och träna annorlunda. Som jag tränade i höstas, från september-oktober, så går inte att hålla på så länge. Det var ganska ansträngande.

– Även psykiskt var det ansträngande, att vara borta så länge från de andra. Man har ingen sparring. Jag hade ingen aning om hur jag låg till. Och man saknade det sociala kring att man åker skidor, med de andra i laget.

– Men det problemet tar jag då. Det är inget att fokusera på nu. Nu funkar det ändå. Jag tror att jag är bättre rustad nu, när jag har haft ett halvår på mig att jobba med rehabilitering. Jag känner väldigt lite av den där skadan nu. Jag tror att jag har bättre förutsättningar att klara av det, om jag skulle få ont, och veta vad jag ska göra.

 Hur jobbar du med skadan nu?

– Det är samma grejer som det som löste knutarna. Man får försöka hålla sig från att inte bli så jäkla krum när man står och stakar mycket, och försöka jobba med rörlighet efter passen. Jag får korta ner passen lite grann – kapa en halvtimme på dem, för att jag ska kunna lägga den tiden på rehabträning i stället.

– Sen får man försöka få den där nerven att släppa ibland. Den sitter fortfarande fast från och till, och jag har ont. Då får jag göra vissa övningar, så knastrar det lite grann och håller på, så att den där nerven släpper från vävnad och sånt där som den har klistrat fast vid.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.