”Jag kräks på det – är som en sjukdom”

Marit Björgen berättar öppenhjärtligt om rubrikerna som sårade henne.
Anna Dyvik
Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN
Thomas Wassberg.
Foto: PETER SKAUGVOLD / BILDBYRÅN
Anders Byström.
Foto: JESPER ZERMAN / BILDBYRÅN

Anna Dyvik höll på att bli utbränd när hon ”försökte passa in i längdlandslagets mall”. 

– Det är en sjukdom som längdskidåkning i stort har, att det är ”one size fits all”, säger Dyvik i Maratonpodden.

Landslagschef Anders Byström håller inte med. 

– Någon mall menar jag att det inte finns. Men det finns en kultur av väldigt mycket träning, säger han. 

Anna Dyvik, 26, lämnade det svenska landslaget under ganska uppmärksammade former i våras. Hon tog SM-guld i sprint, men var långt ifrån att ta plats i det svenska laget till VM i Oberstdorf. 

Därefter gick hon ut och ifrågasatte att Charlotte Kalla, som slitit med sina resultat under året, fick en VM-plats och inte hon. 

– Jag tycker kanske att jag har presterat bättre än henne i år. Jag har haft värre ryggproblem än vad hon har haft. Jag hade stora problem med ryggen i Ruka men jag kom inte 48:a, jag var 34:a i jaktstarten som sämst, sa Dyvik till Aftonbladet då.

Så till den här säsongen valde Dyvik att tacka nej till en plats i det svenska landslagets träningsgrupp Team Bauhaus för att i stället sikta mot OS i Peking på egen hand. Ett beslut som enligt Dyvik vuxit fram under några år. 

Anna Dyvik om träningsfilosofin i landslaget: ”Kräks på den”

Nu berättar Dyvik mer utförligt om sitt beslut att lämna landslaget. I podcasten Maratonpodden säger Dyvik att träningsfilosofin i landslaget går stick i stäv med hennes egna och ledde till att hon mådde dåligt både fysiskt och psykiskt. 

Dyvik beskriver det som ”en sjukdom som längdskidåkning i stort har”, att träningen är likriktad och inte anpassar sig efter individen. 

– Det kanske beror på att det funnits starka förebilder från förr. Typ Gunde (Svan) och (Thomas) Wassberg som var ute i skogen, släpade däck hårt som tusan, mådde piss och bara körde på ändå. Det finns en sån kultur inom skidåkningen, man blir väldigt kreddad om man är den typen av person. Om en sån person gör ett bra resultat eller tar medalj, den blir lyft till skyarna. Men en person som tar en annan väg, den blir inte lyft på samma sätt. Det finns ett rätt och ett fel, även om det inte passar så många.

Dyvik berättar att hon under tiden i landslaget ”följde den klassiska skidåkarmodellen”

– Många långa pass där det är ut och nöta bara. 

Något som ledde till att Dyvik höll på att bränna ut sig i ambitionen att ”passa in i landslagets mall”. 

Numera kör hon fler pass i veckan, men de är ofta kortare och insprängt är exempelvis fler tekniska inslag. Saker som Dyvik menar gör träningsvardagen roligare. 

– Vissa personer tycker den klassiska modellen är bra, medan vissa andra – som jag – kräks på den. 

Wassberg: ”Det måste vara ett missförstånd”

Den svenske OS-hjälten Thomas Wassberg, 65, är oförstående till att Dyvik pekar ut honom och Gunde Svan som förebilder som dagens landslagsstjärnor försöker efterlikna. 

– Jag förstår inte vad hon menar riktigt. Det måste vara en missuppfattning från hennes håll, det var inte så att man alltid bara härdade ut, säger han. 

Wassberg säger att det inte på hans tid fanns en kultur om att man skulle träna på oavsett hur man mådde – och har svårt att tro att fallet skulle vara så i dag. 

– Något sånt fanns inte. Var man sjuk eller övertränad eller vad som helst så tog man ju en vilodag. Så jag känner inte igen det här alls faktiskt. 

Landslagchefen Anders Byström håller med Dyvik om att det finns en kultur i längdskidåkningsvärlden som säger att man ska träna mycket. 

– Den kulturen kanske inte passar alla, erkänner han. 

Men Byström säger i samma andetag att det inte finns en mall man måste passa in i. 

– I ett landslag måste man anpassa sig, då kanske det passar vissa bättre än andra. Det passar nog såna som är vana vid att träna mycket eller på ett visst sätt, så man måste lägga ribban efter de som vill träna mycket. Svårt att skapa en miljö där alla får träna exakt vad de vill. Det går inte. Men Anna har sitt eget upplägg som hon tror på och gillar, så för henne var det skönt att få göra precis som hon vill. 

Landslagets svar till Dyvik

Byström säger att han och Dyvik trots deras olika syn på saken haft en bra dialog kring Dyviks beslut att bryta med landslaget. 

– Hon kände våras att hon vill testa själv och jag tycker det är jättebra att hon vågar. Nu får precis det upplägg hon vill. Och jag har inget agg mot Anna, snarare tvärtom. Jag uppskattar att du säger att hon vill testa köra eget. 

Har hennes chanser att representera Sverige på OS förändrats av hennes beslut? 

– Nej, hon har samma chans som alla andra att ta sig till OS om hon presterar. 

Den nytillträdde längchefen Lars Öberg håller med om att det alltid kommer att finnas de som vill gå sin egen väg i individuella idrotter, men att han ska arbeta för att så många som möjligt ska vilja vara med i landslaget. 

– Det är viktigt att alla känner sig hemma i vår organisation. Alla ska vilja vara här. Så jag ska sträva efter att skapa en vi-känsla.  

Anna Dyvik har under karriären tagit fyra placeringar topp fem i världscupen individuellt, med två fjärdeplatser i sprint som sina bästa resultat. Hon deltog även på VM i Lahtis 2017 och OS 2018 i Pyeongchang.

Ebba Anderssons raseri mot lagkamraterna

Ny dokumentär visar upp okända bilderna.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.