Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Här knäckte Mühlegg Elofsson

En vecka före OS i Salt Lake City ringde förbundskaptenen för svenska längdlandslaget till en hög tjänsteman inom Internationella skidförbundet.
Magnar Dalen vädjade:
- Ni måste stoppa Johann Mühlegg.
Det som fick Dalen att reagera var resultatlistan i en träningstävling i Sun Valley, där större delen av världseliten laddade inför de olympiska vinterspelen 2002. Johann Mühlegg hade krossat allt motstånd, och för alla som såg honom var det uppenbart att allt inte stod rätt till. Magnar Dalen befann sig långt därifrån, tillsammans med Per Elofsson var han i Silver Star i nordvästra Kanada, men avståndet dämpade inte hans oro. För förbundskaptenen hade det varit uppenbart redan i världscuptävlingen i Brusson i december att Johann Mühlegg var dopad. Det sa han också när han nu talade med Bengt-Erik Bengtsson på Internationella skidförbundet. Efter larmet skickades dopingjägare till Sun Valley för att testa Mühlegg. Men när de kom dit hade tyskspanjoren redan dragit vidare.

I Silver Star

röjde inte Per Elofsson med en min att han kände osäkerhet inför Mühleggs framfart. När vi förde resultaten från Sun Valley på tal log han och sa: - Ja, jag hörde det... En månad tidigare hade han besegrat Mühlegg med 46 sekunder i världscuptävlingen i Val di Fiemme. Nu konstaterade han med en axelryckning att "det händer inte så mycket under de sista veckorna fram till OS, några sekunder hit och dit". Några dagar senare hade vi facit. Elofsson hade fel, det hade verkligen hänt mycket med Mühlegg under de sista veckorna fram till OS. Den lilla längdskidåkningsvärlden, som dittills mest hade regerats av svenskar, norrmän och finnar, såg ut att ha fått en ny kung.

De kallade honom

Johann utan land. En superhjälte i rödgul sparkdräkt som ständigt bytte skepnad: Ibland en social livsnjutare som kopplade av efter dagens övningar med en god middag och ett glas rött. Ibland en excentrisk enstöring som späkte sig på en glaciär 3 400 meter ovanför havsytan. Vid 29 års ålder hade Mühlegg fått ett sent genombrott genom segern i totala världscupen 1999/2000. Ett år senare, vid VM i Lahtis, vann han guld på femmilen och silver i jaktstarten. Men det var i Salt Lake City, i den tunna luften på 1 800 meters höjd, han skulle gå till historien. "Det värsta jag sett." "Jag har aldrig sett någon åka med sådan frenesi." "Det här är det mest imponerande jag har sett." Mathias Fredriksson, Torgny Mogren och Assar Rönnlund hade - liksom de flesta andra som såg Mühleggs framfart runt skidstadion i Soldier Hollow - svårt att sätta ord på det de varit vittnen till.

Redan från första stavtaget

i tremilen stod det klart att han hade krafter som ingen var i närheten av att matcha. Inte ens Per Elofsson. - Det är bara att bryta ihop och komma igen, sa han efter att ha klivit av mitt under tremilen. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Och samtidigt som Elofssons OS utvecklade sig till en mardröm, växte dopingryktena runt Mühlegg allt starkare. Även dopingjägarna hade ögonen på Mühlegg sedan tidigare. När de granskade utvecklingen i hans blodprofil under säsongen upptäckte de misstänkta förändringar. Problemet var att han använde ett preparat som inte kunde avslöjas av den testutrustning som användes i Salt Lake City. Det handlade om det epoliknande preparatet nesp, en effektiv form av bloddoping. När bara några dagar återstod av OS satte svensken Arne Ljungqvist, IOK-delegat och ledande inom antidopingarbetet, ner foten. Han gav klartecken för att använda en ny analysmetod, som skulle kunna spåra nesp. Det ledde till att Johann Mühlegg fångades in efter femmilen, och att han senare blev av med guldmedaljerna från både tremilen och jaktstarten efter en tvist i idrottsdomstolen CAS.

För Per Elofsson

var det redan för sent. Att upplevelsen på tremilen i Soldier Hollow spelat någon roll för det som hänt under de följande åren avfärdar han bestämt, nästan reflexmässigt: - Visst var det tufft, som ett slag i ansiktet, att fusket fanns rakt framför en. Jag blev lurad. Men utmattningen i kroppen var långt gången redan då, det har inte att göra med just det loppet. Jag kan förstå att det ser ut som en vändpunkt i folks ögon, men i verkligheten är det absolut inte så. Till slut fick Elofsson en sketen bronsmedalj, en klen tröst, och när vi träffades i Umeå ett år efteråt erkände han att "jag var väldigt nära att skita i alltihop". Det var tankarna när du kom hem från Salt Lake City - att lägga av? - Ja. Vad fick dig att tänka om?- Det här är ändå mitt liv. Jag tänkte att det ska inte få förstöra mitt liv. Men det är klart, det tog ett tag. Och jag fick ett ärr i själen.

Ytterligare två år

senare, i februari 2005, dök en bekant figur upp i en bokhandel i Oberstdorf. Signeringen av självbiografi "Ensam mot alla" var ett sällsynt framträdande av en man som hållit sig undan offentligheten sedan han avslöjades som en av idrottshistoriens största fuskare. Den här gången hade han ingen fragda runt munnen och ögonen var inte heller så där galet uppspärrade som i februari 2002. Ändå kändes det surrealistiskt att plötsligt ha honom stående framför sig, mannen som knäckte Per Elofsson på tremilen i Soldier Hollow. Hade han lust att hälsa sin forne konkurrent något? Efter att ha funderat en stund sa Johann Mühlegg: - Mitt budskap till honom måste vara: Även om idrottskarriären tar slut går livet vidare.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!