Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Fick cancerbeskedet på väg till svenska bröllopet

Kickan Randall med sin familj. Foto: Privat
Kikkan Randall. Foto: Privat
Foto: Jens Blixth

På mors dag kände hon knölarna i bröstet. 

I somras, i bilen på väg till Anna Haag och Emil Jönssons bröllop, fick hon beskedet.

I en lång intervju berättar Kikkan Randall om att leva med cancer, pensionera sig från skidåkningen och hur det är att inte försöka förstöra sina vänners bröllop med dåliga nyheter.

– Det var deras dag. De skulle fokusera på glädjen, säger Kikkan Randall.

21 februari 2018: Sprintstafett i OS i Sydkorea.

I målgången efter sprintstafetten i Pyeongchang är ett gäng så väldigt mycket gladare än alla andra. Det är Jessica Diggins och Kikkan Randall. Inte för att det inte brukar vara så – vinnare är oftast gladast och Randall är en av skidsportens allra mest positiva människor. Men den här dagen är speciell. Amerikanerna har precis bärgat ett skrällartat OS-guld och det i mästerskapet som var Kikkan Randalls sista. Nu skulle hon lägga skidorna på hyllan och njuta av livet som pensionerad skidåkare.

Det skulle bli mycket svårare än vad hon hade tänkt från början.

***

13 maj 2018: Mors dag i USA.

Det hade varit en fantastisk morsdag. Den pensionerade OS-mästarinnan hade fått njuta av OS-guldets glans. Hon hade firat. Överallt grattades hon. Nu var det dags för familjen. De hade precis flyttat från Kanada till USA. Livet som pensionerad skidåkare hade flutit på bra. Även om saknaden fanns där. På morsdag hade Kikkan Randall vandrat i bergen med sin sin make och sin tvååriga son. 

– När jag kom hem och gjorde mig i ordning för att lägga mig kände jag först en knöl i bröstet – sedan en till, säger Kikkan Randall till SportExpressen.

”Hur skulle min son reagera?”

Randall fick snabbt tid hos läkaren och gjorde mammografi. När SportExpressen når henne på telefon har det gått två och en halv månad sedan morsdag. Kikkan Randall lever nu med bröstcancer. Hon har precis fått komma tillbaka till sin familj i Kanada efter att ha varit på behandlingar i Alaska i fem veckor. 

–  Det är trevligt att vara tillbaka – tillbaka i mitt hem och med min familj. Jag känner mig fortfarande hyfsat bra även efter behandlingen, säger Kikkan Randall.

– Under min senaste behandlingsperiod mådde jag bra de första tre dagarna. Mellan fjärde och åttonde dagen var min tyngsta period då. Det kändes som att det bara läckte energi och att jag hela tiden hade en förkylning. Jag förväntar mig att den känslan kommer snart igen. Nu njuter jag men lagom till helgen mår jag nog dåligt igen.

Hon har rakat av sig sitt hår. Det kommer falla av förr eller senare, säger hon, och det känns mycket skönare att ha kontroll över det själv.

– Det läskigaste var hur min son skulle reagera. Han är bara två år gammal. Men han blinkade inte ens, inte en tvekan. Han kände igen mig. Han sprang fram till mig direkt och sa bara ”Hej, mamma”.

https://www.instagram.com/p/Bl05l5YHUPC/?hl=sv&taken-by=kikkanimal

De närmaste månaderna kommer bli tuffa, säger Kikkan Randall. Hon ska gå igenom ytterligare sex behandlingsperioder och ska besluta hur operationen kommer se ut.

– Antingen kommer de ta bort själva tumören bara. Den är rätt liten och det är inte så jättestort ingrepp. Ungefär fem centimeter är den. Eller så opererar de bort båda brösten. För många är det väldigt lugnande. Det troligaste är att cancern skulle dyka upp i det andra bröstet – om cancern skulle komma tillbaka. Men det är en jätteoperation. Och jag som atlet vill inte förstöra musklerna i mitt bröst.

På mors dag hittade hon knölarna i bröstet. Under en av sommarens stora händelser fick hon beskedet. För första gången i livet skulle hon besöka Gotland. Hon och den före detta lagkamraten Liz Steven hade flugit till Sverige för att gå på de svenska skidstjärnorna Emil Jönsson och Anna Haags bröllop. I bilen på väg från Visby flygplats ringde mobiltelefonen.

– Jag fick beskedet i bilen på väg till bröllopet. Jag hade precis flugit till ön där de skulle ha det. Och jag var i bilen. Som tur är var min lagkamrat Liz Steven med mig.

– Men jag fick reda på att jag inte kunde göra något just då. Läkaren sa till mig att det bara var att försöka njuta av bröllopet. Och det försökte jag göra. Jag kände att det var en chans för att få umgås med dem alla. Men sedan direkt efter bröllopet flög jag raka vägen hem.

Kunde du koncentrera dig alls?

– Jag kunde faktiskt det. Det var ett jättevackert bröllop. Det var så kul att få se Emil och Anna och våra skidvänner som jag inte sett på ett par månader. Det är helt fantastiskt hur man så nära efter ett cancerbesked kan njuta av att få umgås med sina vänner. Man förstår att man inte är odödlig, säger Kikkan Randall.

– Jag berättade bara för Liz. Det var ett så pass vackert bröllop. och det hade inte gjort någon skillnad. Så jag försökte bara njuta där och berättat för dem vid ett annat tillfälle.

Kikkan Randall har känt Emil Jönsson och Anna Haag i många år. De har under karriären utvecklat ett speciellt band. Kikkan och Anna hörs av via sms varje vecka och Kikkan har följt med paret på flera resor.

– Mina svenska skidvänner har blivit som en andra familj för mig. Jag brukar träna med Anna och Emil på sommaren och har fått lära känna deras familjer. Det var så kul att få se alla dem på bröllopet och Charlotte och Stina var där. Det var underbart. De har alltid fått mig att känna mig hemma. 

Hörde av sig till Anna Haag och Emil Jönsson

Den 11 juli offentliggjorde Kikkan Randall för sina följare på Instagram att hon diagnostiserats med bröstcancer. Reaktionerna efter det saknar motstycke, säger hon.

– Reaktionerna efter OS-guldet var ingenting mot när jag nu berättade om min bröstcancer. Reaktionerna har varit tiofaldiga – eller mer. Folk säger till mig att jag är stark, och att jag kommer ta mig igenom det här. Andra har delat sina historier om hur de överlevt. Jag hittar fortfarande meddelande som jag inte sett. Det är det jag ägnar min vakna tid åt nu – att försöka svara alla.

Men innan hon gick ut offentligt med sin sjukdom ville hon höra av sig till Anna och Emil och berätta det hon hemlighållit under bröllopet. 

– De var väldigt överraskade över jag inte berättade för dem under bröllopet. Men jag sa bara till dem att det var deras dag. De skulle fokusera på glädjen. Anna stöttade mig genom att berätta för mig hur stark jag var. Hur jag skulle krossa den här sjukdomen. Efter det kunde vi faktiskt prata om vanliga saker – som våra känslor kring att pensionera sig. Om hur svårt det är. Där är det väldigt skönt att ha Anna. Vi kan prata om allt, och båda är väldigt positiva, säger Kikkan Randall.

Kikkan Randall har trots det tuffa beskedet framtidstro. Om sex månader ser hon framför sig hur hon kan börja arbeta sig tillbaka till ett vardagsliv. Och snart ska hon få träffa Emil och Anna igen – den här gången på hennes egen hemmaplan.

– Själviskt nog är jag faktiskt lite glad för att Anna och Emil slutat nu. Det betyder att vi kan träffas mer nu när vi fortsatt har samma livsstil som varandra. Anna och jag messar med varandra varje vecka. Vi reser också tillsammans ibland. De kommer nog vara med under New York Marathon. Jag kommer nog inte springa med, eller ja; vem vet, men jag kommer definitivt bjuda med dem till vårt nya hem.

”Tar ett tag att komma på vem man är”

Efter det väntar arbete i IOK (Internationella olympiska kommittén), där Kikkan blev invald två dagar efter sitt OS-guld i Sydkorea. Där ska hon framför allt fokusera på hur man förbereder atleter inför tiden efter karriären. Hennes egen har inte blivit som planerad men det tar inte bort något från hennes hjärtefråga: Den svåra omställningen från att vara elitidrottsman till att vara en "vanlig Svensson", om än en amerikansk sådan.

– Jag har bara varit pensionerad i tre månader. Men jag kan redan nu märka hur tufft det är. Som skidåkare har du alltid tydliga mål framför dig och en väldigt stark struktur i livet. Det är också allt man vet om då. Och en dag så försvinner allt det. Så även om man får massor av andra möjligheter fyller det inte dagen med känslor på samma sätt. Känslor som vänskap och att uträtta något. Det tar ett tag att komma på vem man är som person efteråt, ens nya rutiner och ens nya passion, säger Kikkan Randall.

– Det var en stor förändring att avsluta min karriär, det var en stor förändring att flytta till Kanada och det var en stor förändring att få bröstcancer. Det gör mig rädd ibland. 

De stora förändringarna har inte slutit Kikkan Randall. Sprintspeciallisten är snarare ännu mer övertygad om att öppenheten som präglat hennes karriär är viktigare än någonsin. Vare sig det gäller svårigheterna med pensionering eller kampen mot cancer.

– Det är fantastiskt för mig att få dela min historia. Jag vet hur viktigt det är att upptäcka sin cancer i tid nu. Det är något jag verkligen vill dela med mig av. Cancern kan drabba en så mycket tidigare än man tror. Det är så viktigt att känna sin kropp – och att våga kolla upp med läkare om man tror något är fel. Jag vet hur viktigt det var för mig att jag kollade mig i tid.

Kikkan Randall har många stora utmaningar framför sig. Men först och främst så ska hon tillbringa mer tid med sin familj. Det har hon inte gjort på ett tag.

– Jag har saknat dem så. Man känner sig ensam ibland, med allt som pågår runtomkring. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!