Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Emma Wikén: "Nu var jag i behov av hjälp"

Emma Wikén i Val SenalesFoto: Tomas Pettersson
Emma Wikén tröstas av Urabn Nilsson efter valla-missen i Tour de ski.Foto: Nils Petter Nilsson

VAL SENALES. Hon var på väg mot sitt livs framgång som skidåkare när allt förändrades.

Emma Wikén tappade inte bara bort sin form. Hon tappade även bort lusten att åka skidor.

Nu berättar 26-åringen för första gången om det mörker som drabbade henne före VM i Falun. Och om den långa vägen tillbaka.

- Jag har fortfarande inget bra svar på vad som hände. Men plötsligt kände jag inte igen mig själv längre, säger Wikén.

FAKTA

Wikéns vinter - före smällen i Val di Fiemme

Efter en ganska beskedlig start under säsongens två första världscuphelger (i Ruka och i Lillehammer) började Wikén åka allt bättre.

Under luciahelgen i Davos slutade hon tia på 10 km fristil. Och när sedan Tour de ski startade efter nyårshelgen radade Wikén upp topplopp. Som femte snabbast i jaktstarten i Obertsdorf, som de två fjärdeplatserna i Toblach. Vilket sammanlagt förde upp Emma Wikén till också en total fjärdeplats inför den näst sista etappen i Val di Fiemme.

Där allt gick fel.

Wikéns vinter - efter smällen i Val di Fiemme

Dagen före den klassiska masstarten över en mil sa Emma Wikén att det här var loppet hon längtat allra mest efter. Det som borde passa henne allra bäst av alla etapper i Tour de ski.

Men Sverige träffade helt fel med vallningen, Wikén slutade 21:a, tre minuter från täten och chansen till en topplacering var borta. Dagen efter slet sig Wikén uppför Alpe Cermis till en slutlig nionde plats.

Efter det blev det bara en till världscupstart: 13:e plats i VM-genrepet.

Och på VM blev Wikéns resultatrad 19-16-25. Något som gjorde att hon också petades från den plats i stafettlaget som bara några veckor tidigare ansetts helt given för Wikén.

10 januari. Val di Fiemme, Italien.

Emma Wikén är i fenomenal form. Under Tour de ski har 25-åringen bara åkt bättre och bättre för varje etapp.

Med två lopp kvar har nu Wikén sensationellt nog chansen till att nå en plats på den slutliga prispallen i Tour de ski.

Den näst sista etappen är ett klassiskt masstartslopp. Normalt sett något som borde passa Wikén mer än utmärkt. Och i sin närmast onormalt goda form har Emma Wikén alla chanser att utmana de norska superstjärnorna Marit Björgen och Therese Johaug.

Men så går allt fel.

En vallabom. En 21:a plats. Och en otröstlig Emma Wikén med tårarna rinnande nerför kinderna i målfållan.

En halvtimme senare möts Wikén och den bedrövade vallachefen Urban Nilsson i en lång kram i skymningsljuset.

- Nog försvann det en bit från hjärtat i dag. Jag kan bara säga att det är på tok för dåligt av oss, säger Urban Nilsson.

Och fortsätter:

- Det är så jävla tråkigt att Emma inte får visa hur duktig hon är.

Emma Wikén har torkat tårarna. Och vill inte lägga någon skuld på Nilssons vallateam.

- Jag tycker inte Urban behövde be mig om förlåtelse. Han gjorde så gott han kunde, precis som jag gjorde så gott jag kunde i dag, säger hon.

25 oktober. Val Senales, Italien.

- Där och då kände jag inte att allt tog så mycket energi. Jag hade liksom bara glidit fram på en framgångsvåg. Det hade aldrig tidigare gått så bra, jag hade aldrig tidigare fått så mycket uppmärksamhet.

Emma Wikén stryker bort en hårslinga från pannan och tänker tillbaka på den där lördagen i Val di Fiemme.

- Kanske var det så att besvikelsen den där dagen utlöste något. Det skulle kunna vara så. Men det är jättesvårt att säga.

Det är annars lättare att peka ut Tour de ski som en slags brytpunkt i Emma Wikéns förra säsong. Fram till dess hade allt gått bra. Till och med mer än så.

Efter Touren förvandlades allt.

- Man kan väl säga att jag tappade bort mig själv, säger Wikén.

Hur menar du?

- Det var inte längre den här positiva och glada Emma. Jag kände inte den där glädjen jag vill känna för skidåkning. Och jag vet inte riktigt varför.

Kändes som att gå in i väggen

Utanför det italienska alphotellets fönster strålar solen över något som mest liknar ett levande vykort. Kontrasten till det mörker som finns i Emma Wikéns berättelse om sin vinter och vår är lätt omtumlande.

Det låter som när någon på en vanlig arbetsplats beskriver känslan av att gå in i väggen?

- Ja, det är lite så det har känts för mig, säger Wikén.

Sedan fortsätter hon:

- Det var i alla fall någonting som hände som gjorde att jag inte längre hade samma känsla till tävlandet. En känsla jag behöver för att kunna prestera.

Emma Wikén berättar vidare om ett hemma-VM som inte blev vad hon hoppats på. Om den sjukdom som sedan gjorde att hon missade resten av världscupsäsongen.

- Men det var inget jag heller kände att jag saknade. Jag behövde verkligen ett break. Jag hade ingen energi kvar för att plåga mig och kunna prestera.

Men även efter tävlingssäsongen bestod känslan av att något var fel.

- Tidigare år har jag alltid velat åka många skidturer uppe på fjället. Det brukar ju ge mig så mycket. Men nu fanns inte ens suget efter det.

Konstigt.

- Ja, det var jättekonstigt.

Var det något utanför skidlivet som kan ha spelat in i det här?

- Det är mycket som har hänt de senaste åren som påverkat mig som person. Men det är inget jag gått och tänkt på. Kanske i stället något jag skjutit undan när jag nu är mitt uppe i en skidkarriär.

- Det är ju mycket resor. Mycket träning. Många tävlingar. Och du ska liksom hela tiden vara på tå.

Många elitidrottare har hjälp av olika mentala coacher. Hur är det med dig?

- Innan det här hände har jag aldrig känt något behov av det. Men nu var jag i behov av hjälp. Så jag har träffat någon som jag går och pratar med.

Vem då?

- Någon i Östersund. Mer vill jag inte säga. Men det har varit jätteskönt att få hjälp.

Hur mycket har det betytt för din väg tillbaka?

- Det har en stor del i det. Men även stödet från alla i laget, från familj och vänner betyder minst lika mycket.

Gick det så långt att du funderade på att i stället satsa på något annat än skidor?

- (tystnad) Inte på riktigt allvar. Jag kände att det var några saker som jag ville ta tag i innan jag skulle börja tänka i några sådana banor.

Har knappt tänkt på skidsäsongen

Men till slut började krafterna och lusten till träning att återvända. Även om Emma Wikén nu startade sin försäsong senare än något annat år.

- Det var många som frågade mig "När ska du börja dra i gång träningen igen?". Mitt svar blev att det får bli när jag är redo. Det får ta den tid det tar.

Och nu då? Känner du att energin är tillbaka?

- Jo, det är bra. Under sommaren har jag tränat hårt igen. Till och med mer än tidigare år. Och det är jag väldigt nöjd med.

- Nu i höstas drog jag ner på träningen lite tidigare än planerat. Det blev lite för hårt. Men nu känner jag att jag börjar hitta tillbaka igen. Är pigg i kroppen.

Om en månad börjar vinterns världscupsäsong. Hur ser du på den efter allt som hänt?

- Jag känner mig inte stressad. Jag känner mig trygg i det jag har gjort. Men jag har faktiskt inte tänkt så jättemycket på säsongen.

Emma Wikén fortsätter:

- Nu vill jag bara ta allt dag för dag.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.