Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Tomas Pettersson

Vi borde kanske inte vara så överraskade

Roger Melin. Foto: FREDRIK KARLSSON / BILDBYRÅN
Anders Eldebrink. Foto: MAGNUS LEJHALL / BILDBYRÅN
Mats Waltin. Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

Vi har redan sagt hej då till Mats Waltin, 64, och Roger Melin, 61.

Ett avsked till Anders Eldebrink, 56, känns som det kan komma vilken dag som helst.

Gubbarna ryker.

Och vi borde kanske inte alls vara överraskade.

Att vara hockeytränare på elitnivå har alltid varit ett utsatt yrke. Det har genom åren sparkats hit, det har sparkats dit - men samtidigt har det ändå funnits en tröst runt hörnet.

Det dyker ju alltid upp något nytt. 

Är du bara ett etablerat namn i tränarkåren har du kunnat kryssa dig fram mellan olika uppdrag år efter år. Klubb efter klubb. Decennium efter decennium.

Men möjligen något nu på att förändras. Möjligen har tiden sprungit ikapp och förbi delar av den svenska tränarkåren.

Ta bara det rent tekniska.

Det är samma sak nästan vad du än jobbar med. Vi över 50 sliter varje månad med att försöka hänga med i utvecklingen, sliter med att lära oss nya datasystem, nya analysverktyg och försöka ha koll på en förändrad konkurrensvärld.

Samma saker som den nyanställde 25-åringen vid bordet intill bara verkar se som något självklart. Något lika naturligt som vi gamlingar fortfarande tycker en papperstidning borde vara.

Ishockeyns värld är inte annorlunda.

Utvecklingen när det gäller videoanalyser har varit explosionsartad. Statistiska begrepp som Corsi, PDO, eller Fenwick anses plötsligt så viktiga att de i vissa läger styr lagbyggen.

Och så vidare.

Ändå tror jag inte det tekniska är den största utmaningen för en grånande tränare 2017.

Snarare något betydligt mera mänskligt.

"Måste anamma det nya samhället"

För någon månad sedan satt jag och pratade en stund med Moras klubbdirektör Peter Hermodsson.

Hans klubb har de senaste åren valt att medvetet satsa på ett par unga, hyfsat oprövade, tränarnamn (läs Jeremy Colliton, läs Mattias Karlin).

Varför?

– För att det krävs ett annat ledarskap i dag. Man måste anamma det nya samhället. sa Hermodsson.

Och fortsatte:

– Det har förändrats extremt mycket. Förut lydde spelarna tränaren utan att tveka. Men i dag... du måste se alla individer, få dem att känna sig viktiga och vinna deras respekt. Först då ställer de upp på dina idéer.

Självklart har Peter Hermodsson en poäng där.

 

LÄS ÄVEN: Profilerna sågas: Jävligt trötta människor

 

Det är verkligen inte bara tekniken som förändrats i samhället, det är också attityden gentemot ledarskap.

Och den utvecklingen har gått precis lika fort.

Fråga bara valfri lärare. Fråga valfri chef på ett företag som är uppbyggt på ung arbetskraft. Fråga valfri ungdomstränare.

Jag tror svaret blir detsamma:

Det är en helt ny värld där ute.

Var det vad som fällde Melin, 61, och Waltin, 64? Är det därför som tränare som Anders Eldebrink, 56 och Leif Boork, 68 ifrågasätts så kraftfullt? Är det därför tränare som Perra Johnsson, 58 och Kenta Johansson, 61 saknar klubb? 

Riktigt så enkelt är det säkert inte. Svaret lär vara mer komplicerat än så. 

Men en sak är jag helt övertygad om: 

Att åldras med värdighet som elittränare har aldrig varit svårare än i dag.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!