Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tomas Pettersson

Varför ska vi tro på en korkad knarkare?

Tomas Pettersson om den norske skidikonens möte med medierna och erkännandet om missbruk.
Northug på fredagens presskonferens.Foto: TERJE PEDERSEN / NTB SCANPIX / TT / NTB SCANPIX TT NYHETSBYRÅN
Petter Northug när han meddelade att karriären som skidåkare var över.Foto: WOLD, OLE MARTIN / NTB SCANPIX TT NYHETSBYRÅN
Northug efter VM-guldet på femmilen i Oslo 2011.Foto: MARIUS GULLIKSRUD / STELLA PICTURES MARIUS GULLIKSRUD

På ett närmast mirakulöst sätt lyckades Petter Northug få omvärlden att mer eller mindre glömma hans natt som vårdslöst rattfyllo.

Det blir betydligt svårare nu.

Det blir betydligt svårare att tvätta bort stämpeln som korkad knarkare.

Petter Northug klev in i salen på ett hotell i Trondheim, satte sig ner bakom ett skrivbord och började lugnt berätta.

Och vi fick höra en värre historia än jag någonsin kunnat ana.

Northug erkände att han är en narkoman. Att han använt kokain sedan januari 2019. Att han vissa perioder nyttjat kokain upp till fem gånger i veckan.

– Jag sökte spänning, som han själv säger.

Dessutom berättade Northug bland annat att han kört bil i över 200 kilometer på 80-väg – samtidigt som han filmat sig själv.

– Det var idiotiskt. Jag har utsatt andra för fara. Jag har inte varit någon bra förebild. Jag ångrar mig. Jag ska ta hjälp nu, säger Northug.

Men få se nu, har vi hört allt det här förut?

Jodå.

***

Så sent som i vintras åkte jag över till Oslo och tillbringade en förmiddag med Petter Northug.

Ämnet var hans nya liv som affärsman och norrmannen visade runt på kontoret där diverse produkter med hans namn fanns överallt.

Men vi pratade också om hans gamla liv.

Om den där majnatten 2014 när en packad Petter Northug kraschade sin Audi i en rondell i Trondheim.

– Det är det absolut värsta jag upplevt. Inget, verkligen inget, kommer i närheten. Jag visste inte ens om jag skulle kunna bo kvar i Norge, sa Northug då.

Det visade sig gå alldeles utmärkt.

Det norska folket lyssnade till en ångerfull Northug, de flesta förlät, och ett knappt år senare hyllades han unisont efter sitt guldregn under VM i Falun.

Men nu sitter en pressad Petter Northug framför medierna igen. Han har gjort bort sig igen. Säger samma sak som 2014. Att han lägger sig platt. Att allt ska bli bättre.

Och min kollega Birger Löfaldi på Adresseavisen ställer den brännande frågan:

– Varför ska vi tro på dig nu, Petter? 

Ja, varför?

***

Det är klart att vi delvis kan förstå orsakerna till att Petter Northug hamnat i sitt privata helvete.

Att livet blev så mycket gråare, tråkigare, fyllt av betydligt mindre naturliga kickar än tidigare. 

Men det finns nivåer i helvetet. Och att använda kokain skickar definitivt ner dig ett steg närmare masugnen. 

Att dessutom fortsätta uppträda som en vettvilling bakom ratten på sina sportbilar, med allt vad det innebär, ökar temperaturen ännu en nivå.

Det är en sak att välja att rasera sitt eget liv. En helt annan att uppenbart utan eftertanke riskera att förstöra andras.

Det har Petter Northug gjort. Och för det finns inga ursäkter.

– Jag förväntar mig inga sympatier, säger nu Petter Northug.

Det gör du nog alldeles rätt i. 

En fråga fick däremot inget svar på under presskonferensen. Den om hur många som vetat om Northugs kokainmissbruk under de senaste 19 månaderna?

Hur många i den norska skidfamiljen? Visste någon i den norska mediekåren? I så fall – varför slog ingen larm? 

Nu krävdes det till slut – ännu – ett polisingripande innan sanningen uppdagades.

– Det här är mitt livs bottenpunkt, säger Petter Northug.

Jag hoppas verkligen det stämmer den här gången. 

För sjunker du ännu djupare finns ingen räddning att hoppas på, Petter.

* * *

Till sist. Under hela sin aktiva karriär var Petter Northug den åkare som kategorisk var allra brutalast i sin kritik av dopade motståndare.

Han idiotförklarade dem alla – och till och med hotade vissa fuskare med stryk.

Men efter idrottskarriären har nu samma Northug systematiskt valt att dopa sig bara för att ta sig igenom vardagen.

Det är en lika obegriplig som sorglig vändning på ett liv.

Se också:

Berättade om gripande på presskonferens.