Tomas Pettersson
Damernas 20 kilometer långa masstart har just avslutats här bland de snötäckta bergen i Les Rousses.
Och jo, det var speciellt.
Tv-bilderna när åkarna mer eller mindre promenerade på rad uppför banans monsterbacke var inte direkt de vackraste vi sett. Å andra sidan uppskattar jag djupt alla nya utmaningar i en världscupvärld som annars håller på att strömlinjeformas på ett ärligt talat förlamande trist sätt.
Emma Ribom är lika trött som alla andra efteråt när hon kommer gående mot oss i intervjuzonen. Men ett leende dyker ändå upp med jämna mellanrum.
Det är i och för sig bara logiskt.
25-åringen har just avslutat karriärens bästa distanslopp i världscupen (femma!). 25-åringen är utan tvekan i sitt livs form.
Eller?
– Nä, jag hoppas inte det.
Inte?
– Nä, jag hoppas ju det ska finnas lite mer lite mer att plocka ut om sisådär en månad, säger Ribom och skrattar.
Lyckas Emma Ribom med det så är övriga sprintvärlden bara att beklaga. För redan nu är Kalix-tjejen faktiskt helt enkelt ruskigt bra.
Eller om man så vill: Pålitligast av alla våra VM-åkare.
För så här är det: Emma Ribom har åkt sprint fem gånger i världscupen i vinter. Fyra individuella lopp och en stafett. Varenda gång har det slutat på pallen - och dessutom två gånger med seger.
Det är ett mäktigt facit.
Emma Ribom hamnar annars ofta lite i skuggan av landslagskompisar som Frida Karlsson, Ebba Andersson, Jonna Sundling, Maja Dahlqvist och Linn Svahn. Kanske har det inte varit något fel med det, men nu är det dags att låta Ribom få sin plats i solen.
Och sin revansch.
För ni minns kanske vad som hände i VM 2021 i Oberstdorf?
Emma Ribom fanns på plats. Extremt sugen på att få visa sin klass i sprintloppen - men petades både individuellt och stafett.
I stället kastades hon in på...skiathlon och tremil.
– Det var väl inget dröm-VM, som hon själv säger två år senare.
Sedan fortsätter Emma Ribom:
– Därför är jag väldigt glad att jag har en sprintplats klar den här gången. Och så h-i-m-l-a glad över det kliv jag tagit den här säsongen.
Det är vi som tittar på också, Emma.
* * *
På tisdag presenterar landslagschef Anders Byström VM-truppen vid en presskonferens på SM-stadion i Skövde.
Tio åkare kvitterade ut sina biljetter redan före jul, nu ska truppen kompletteras med med ytterligare 5-6 åkare.
Och nej, det lär inte bli speciellt dramatiskt.
Linn Svahn har efter sina två världscuphelger raderat ut alla frågetecken runt hennes kapacitet och får chansen i Planica. Detsamma gäller Jens Burman, Marcus Grate, Eric Rosjö och Johan Häggström.
Truppen kan möjligen med ytterligare någon åkare. Och i så fall hoppas jag att man vågar chansa en smula och ger Oskar Svensson klartecken.
Men hur som helst: Sammantaget är det den bästa trupp Sverige skickat till ett mästerskap på många, många år.
Jodå, vi har blivit vana vid att damerna har klar medaljchans på varje distans de senaste åren. Men den här gången gäller faktiskt detsamma även för herrarna - tack vare William Poromaa och Calle Halfvarsson.
Den 22 februari drar allt i gång.
* * *
Till sist. Det som just nu händer borta i kanadensiska i Whistler är lika fascinerande som efterlängtat. Efter två dagars tävlande i junior- och U23-VM har Sverige redan samlat ihop fem medaljer.
Mest omvälvande? Att fyra av dem är på herrsidan.
Svensk herrskidåkning har väntat i rätt många år nu på tidpunkten för när vinden äntligen ska vända .
Jag kan väl sammanfatta läget så här:
Den enda vind som blåser just nu är medvind. Och den är förbluffande stark.