Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tomas Pettersson

Tack, Norge – för det här var ju inte så smart

Emil Iversen.Foto: VEGARD WIVESTAD GRØTT / BILDBYRÅN NORWAY
Johannes Hösflot Kläbo.Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN
Calle Halfvarsson och Viktor Thorn.Foto: Fredrik Varfjell / BILDBYRÅN NORWAY

SEEFELD. Fyra lopp. Fyra norska guld.

Och mardrömmen för en hel skidvärld rycker allt närmare.

Men precis då tänker den norska landslagsledningen till. Slår knut på sig själv. Och tar ett märkligt beslut.

Får man säga tack? 

Men först av allt: Frida Karlsson. Femman Frida. Fräcka Frida. Fantastiska Frida. Eller om man så vill: Framtidens Frida.

Eller...framtiden är ju uppenbarligen redan här.

Jag hoppas verkligen ni förstår vilken helgalen prestation det innebär att som 19-åring sluta femma i sin VM-debut i ett distanslopp.

Som jämförelse blev det en 22:a plats för 19-åriga Ebba Andersson i debuten 2017. En sjunde plats för 19-åriga Charlotte Kalla 2007.

Den enda jag på rak arm komma på som faktiskt matchar Frida Karlssons debut är (förstås) Therese Johaug med sitt brons på tremilen i Sapporo 2007.

Då inser ni nivån på Karlssons lopp.

 

Inser att det Frida Karlsson gjorde var något alldeles, alldeles extra spektakulärt.

Frida Karlsson.Foto: VEGARD WIVESTAD GRØTT / BILDBYRÅN NORWAY

 

 

Therese Johaug förstår det i alla fall definitivt.

På min fråga om ”Hur länge kan du hålla Frida Karlsson bakom dig” kommer svaret blixtsnabbt:

– Det blir inte länge.

Therese Johaug är inte bara världens överlägset bästa skidåkare just nu. Hon är smart också.

Men lite mer osäkert känns det med skarpsinnet hos en del andra i det norska landslaget.

En chans till att göra det omöjliga

Norge har ju faktiskt en chans att lyckas med det som egentligen borde vara totalt omöjligt: Vinna samtliga tolv VM-guld i längdåkning.

Fyra är redan inhämtade.

Två till helt klara (Johaug på 10 och 30 kilometer).

Och i varenda ett av de återstående sex har Norge klara chanser till att vinna guld även där.

Det skulle vara en makalös bedrift. Historisk. Men samtidigt även det absolut värsta som kunde drabba denna sport.

Men nåja, nu tror jag inte övriga världen behöver oroa sig längre.

Duon Johannes Hösflot Kläbo och Emil Iversen hade normalt sett varit guldfavoriter i söndagens sprintstafett. Till och med solklara i mina ögon.

Men...så börjar underligheterna.

I torsdags körde Kläbo & Iversen sprint. I lördags körde Kläbo & Iversen skiathlon. Och denna söndag ska Kläbo & Iversen köra sprintstafett.

 

En smart strategi? 

Inte direkt.

 

Det är ju inte så att Norge saknar alternativ på herrsidan. Under skiathlonloppet fick petade trion Simen Hegstad Krüger, Didrik Tönseth och Hans Christer Holund följa loppet från sidan.

De tre tänkbara medaljkandidaterna fick därifrån se Kläbo & Iversen rasa genom fältet och svetta sig i mål i värmen på plats 30 respektive 31.

– Jag är såååå glad att jag inte ska åka sprintstafetten i de här spåren i morron, säger sedan bronsmannen Martin Johnsrud Sundby efteråt.

Du menar att det blir jobbigt? 

– Har du sett spåren? Det blir inte bara jobbigt - det blir brutalt.

Exakt.

Och att köra en tremil dagen före är förstås ungefär den sämsta tänkbara uppladdningen för Kläbo & Iversen.

Jodå, de kan förstås fortfarande vinna det där guldet. Men tack vare sin egna, märkliga, uttagningar bjuder nu Norge in resten av världen att bryta deras guldsvit.

 

Vi tackar förstås ödmjukast. 

 

* * *

 

På damsidan blir det som väntat Stina Nilsson och Maja Dahlqvist som får åka sprintstafetten.

Helt rätt.

En frisk Nilsson är självklart given. Och jag anar att Dahlqvist kommer att flyga fram i sörjan - fulltankad av brinnande revanschbegär efter vad som hände i sprinten.

Det är inte bara ett superlag. 

Det är också Sveriges största återstående guldhopp i Seefeld.

Till sist, Precis när jag skriver de här raderna spelas för övrigt den norska nationalsången för andra gången i kväll på Medal Plaza.

Jodå, den är vacker.

Men jag är redan less.

Tur då att det lär bli en ny melodi redan i morgon.

 

 

 

LÄS MER: Skid-VM 2019 – allt du behöver veta

https://www.facebook.com/ExpressenSkidsnack/posts/2178677795793713?__xts__[0]=68.ARBdPRq-H--_Z3tTvNFlJ7Ia3k_-FEOoDxS6JPeuWquae6IVALvUy2SpZNKn4sSXWt_I0WgmHkeRvPjnvi1hayo8UtR6RhizqORvVXORCNR2CthWPfsC3hTUDiXImog2BfFF1A3MIx0pe2aUOgkKugVX2nmY_HrBVmjHY-PF49NNJtXfym1LtYn7zvbI240265ySutWJ9oCuwTE-FewhVzVTKo-TXRGBEGZvKQSW70TfTS2jYh1drjqFGQdZaF0GVOY4E9WGUbw-kkjJ9J1sCGiUgIKW5MdkDvG57FcKxxzGKGLKCUk91yoicXkrqbHq1gFH1AI0kZxRy-BlzerwT5o6lS93&__tn__=-R