Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tomas Pettersson

Sorgligt – känns som att jag har en del av skulden

Kristine Stavås Skistad var på väg mot genombrottet 2019, men har ett par tunga år bakom sig.
Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN
Linn Svahn har tagit världstoppen med storm.
Foto: MAXIM THORÉ / BILDBYRÅN
Frida Karlsson har blandat toppresultat med tyngre perioder.
Foto: ULF PALM / TT / TT NYHETSBYRÅN

ULRICEHAMN. De stod där tillsammans på startlinjen den där dagen under JVM i Lahtis i januari 2019: Linn Svahn, Frida Karlsson och Kristine Stavås Skistad.

Dryga tre minuter senare var norskan bäst i världen. 

Men i dag? 

Inte ens nära.

Historien om de tre unga supertalangernas liv efter Lahtis borde vara en väckarklocka för oss alla.

Kristine Stavås Skistad pratar så tyst att orden knappt bär de två meterna fram till mig i den coronasäkrade intervjuzonen i Ulricehamn.

– För mig handlar allt om att försöka hitta en väg tillbaka, säger 21-åringen.

Tillbaka till vad?

2019.

Det var det året norskan först vann JVM-guldet där i Lahtis. För att sedan åka till VM i Seefeld och imponera enormt - innan hon föll på upploppet i semifinalen när hon försökte passera Stina Nilsson.

Är det tyngsta ögonblicket i karriären, frågar jag?   

– Nej. Det är ännu värre nu. Ännu tyngre, säger norskan.

Kan du förklara lite mer?

– Det handlar om saker jag inte kunnat kontrollera. Vilka? Det vill jag inte gå in på. 

Sedan säger Kristine Stavås Skistad:

– Det enda jag vill nu är att få åka fort på skidor igen.

KRASCHEN. Kristine Stavås Skistad faller under VM i Seefeld.
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN

Ja, ni fattar. Det är ett mörkt samtal, fjärran från de intervjuer som samma Kristine Stavås Skistad gav fyllda av sprudlande självförtroende för två år sedan.

Det är ärligt talat rätt sorgligt att behöva uppleva.

Speciellt som det känns som att jag själv delar en del av skulden.

***

För så här är det:

Precis som många andra av mina norska och svenska kollegor stod jag i den hyllningskör som målade upp en fenomenal framtid för Kristine Stavås Skistad för ett par år sedan.

Hon var det nya, lika vindsnabba som stenhårda, hotet mot de svenska sprintstjärnorna. Hon var nästa norska superstjärna. Hon var snabbt, snabbt på väg mot den yppersta världseliten.

Det är lätta ord att skriva för oss. Men det är ord som är betydligt tyngre att bära och leva upp till för den de faktiskt handlar om.

För så mycket kan ju gå fel på vägen.

Kristine Stavås Skistad är ett exempel. Frida Karlsson delvis ett annat. 

Redan under Karlssons makalösa VM i Seefeld 2019 pratade vi om den unga svenskan som den nya VM-drottningen i Oberstdorf 2021. Som Therese Johaugs självklara arvtagerska.

Riktigt så enkelt blev det förstås inte.

Frida Karlsson har i stället ett par rätt jobbiga år bakom sig. Och ska vi vara helt realistiska är en rimlig förväntan inför VM en, kanske två, individuella medaljer för Frida Karlsson. Och då pratar jag inte om något guld.

Mer än så kan ingen begära.

På samma VM, i Seefeld 2019, tog Frida Karlsson tre medaljer. Ett guld, ett silver och ett brons.
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN

***

Vad jag vill säga med den här texten?

Tja, att vi alla som följer längdåkning kanske ska ha lite mer respekt för den ovissa framtid som råder för varje så kallad supertalang.

Att aldrig ta något för givet.

De tre som åkte den där sprintfinalen i JVM i Lahtis 2019 har alla gått lite olika vägar. Kristine Stavås Skistad hamnade helt vilse. Frida Karlsson har levererat fantastiska resultat - men också fått sig ett par törnar längs sin färd. Och lite typiskt nog är det den minst omsusade åkaren i den där trion för två år sedan som haft en spikrak väg mot framgång. 

Linn Svahn vann sprintcupen förra säsongen, har vunnit varenda världscupsprint hon åkt i vinter - och dessutom ett par distanslopp.  

När Svahn nu studsar in till oss i för en snabb intervju utstrålar också svenskan precis all den optimism och självsäkerhet som Kristine Stavås Skistad saknar.

Ta bara svaret på frågan om inte den här helgen i Ulricehamn med två sprintdagar låter som en riktig Linn Svahn-helg?

– Ja, visst gör det? Men nu tycks ju allt kunna vara en Linn Svahn-helg. Jag verkar ju kunna klara av nästan vad som helst, säger hon.

Och fortsätter:

– Jag menar, släng in en femmil med individuell start i helgen så kanske det ändå blir min helg?

Jo, jag önskar verkligen att alla fick må som Linn Svahn. 

Men det viktiga är nog att vi aldrig glömmer hur få som faktiskt får göra det. 


LÄS MER: Linn Svahn slår tillbaka: ”Det är klart som fan!”  

LÄS MER: Dramat runt VM-platserna: ”Kört för mig”