Tomas Pettersson
Ändå var skiathlon-loppet i Lahtis närmast sensationellt spännande sett ut ett Johaug-perspektiv.
Milda makter, det tog ju faktiskt hela åtta (8) minuter innan norskan hade grillat musten ur Ebba Andersson, Jessie Diggins och de andra.
Men sedan var allt som vanligt de återstående 30 minuterna. Therese Johaug borrade vidare. Avståndet bara växte. Och all spänning försvann.
Jo, det är klart att vi ska vara imponerande.
Av sina 33 senaste distanslopp i världscupen har Therese Johaug vunnit 29. Det är ett smått osannolikt facit. En flera år lång maktdemonstration.
Men kul att titta på?
Näppeligen.
Det är ju väldigt lätt att låta tankarna glida tillbaka ett par veckor i tiden. Till Tour de ski där varenda damlopp bjöd på makalös, oviss, underhållning på fem getings-nivå.
Mmm, jag saknar det.
För det blir ju lite märkligt när man än en gång står och ser på en storbildsskärm och bara önskar att kameran ska sluta följa ledarinnan där ute i skogen. Att man är betydligt mer nyfiken på vad som pågår längre bak i fältet.
För med Johaug till start är det där bakom som dramatiken finns.
...som den 15 kilometer långa, ständigt växlande kampen om de andra pallplatserna som slutade med en sensationellt stark avslutning av världens bästa 19-åring: Helene Marie Fossesholm.
...som Ebba Andersson tappra försök att hänga av sig gänget bakom Johaug. Allt avslutades med att Andersson (än en gång!) piskade Diggins i en spurt. Men ändå slutade utanför pallen.
...som Charlotte Kalla.
För det var ju den 33-åriga svenskans comeback till världscupen som var hela loppets allra läckraste historia.
Jag skrev i går att det kändes lätt olustigt. Att det fanns en oro för hur Charlotte Kallas covid-utsatta kropp skulle klara av det här.
Tja, det visade sig att jag oroade mig i onödan.
Charlotte Kallas sjundeplats är något vi förra säsongen tagit med en gäspning. Men nu är det snarast på plats med ett nyvaket glädjetjut.
Efteråt var 33-åringen ändå nästan märkligt samlad. Behärskat nöjd, men långt i från någon översvallande glädje.
Det kan man ju tolka på två sätt:
1) Att Kalla vet att det allra viktigaste svaret kommer först om ett par dagar. När hon vet exakt hur hennes kropp reagerat på kraftproven i helgen.
Och:
2) Att Kalla har betydligt högre mål i sikte den här säsongen än en hedrande sjundeplats i världscupen.
Det är goda nyheter för landslaget. För fortsätter Charlotte Kallas vinter på det här sättet kan landslagschef Anders Byström andas ut.
Då är pusslet inför VM-stafetten i Oberstdorf klart. Då tar Kalla den där sista platsen tillsammans med Frida Karlsson, Ebba Andersson och Linn Svahn.
Hur starkt det laget är?
Låt mig säga så här: På söndag kommer Johaug & co att leka hem stafetten här i Lahtis. Men i Oberstdorf är guldet svenskt.
LÄS MER: Charlotte Kalla visar upp hemliga dagboken
LÄS MER: Världscupen i längdskidor – allt du behöver veta
LÄS MER: Ny skidsatsning i Expressen Premium – första månaden gratis