Tomas Pettersson
Det är sen eftermiddag på Lugnets skidstadion i Falun. De svenska landslagsåkarna är samlade för en pressträff inför helgens tävlingar.
Ett givet samtalsämne:
Therese Johaug.
Förra fredagen kom beskedet från 33-åringen att hon slutar med skidåkning på elitnivå efter den här säsongen.
– Det finns ju ett liv efter skidåkningen också - och jag kan bara önska henne ett stort lycka till med sitt nya liv, säger nu Frida Karlsson.
Therese Johaug tog sitt känslomässiga farväl till världscupen redan förra lördagen med en tre mil lång hyllningsrunda i Holmenkollen, fylld av egna tårar och kärlek från publiken.
Men ett världscuplopp återstår för 33-åringen: Lördagens 10 kilometer i Falun.
Sen är allt över.
Tiden är förbi med Johaug som spänningsdödare med avgjorda lopp efter tre minuters åkning. Tiden är här för en ny skiddrottning att ta över.
Och de flesta verkar jubla över det.
Ändå sitter jag här med en känsla av att vi alla har blivit överlistade av Johaug.
***
Sanningen är ju att redan den här säsongen stundtals varit underbart rafflande. Även om norskan briljerade under OS har tecknen varit tydliga: Avståndet har krympt till de övriga.
Åkare som Frida Karlsson, Kerttu Niskanen, Natalja Neprjajeva och Jessie Diggins har alla visat att de på en bra dag kan besegra Johaug.
Med andra ord:
En nästa säsong med Therese Johaug skulle ha blivit alldeles underbar. Den fräckaste och mest spännande på år och dag.
Men så blir det inte.
Therese Johaug tackar för sig med en perfekt tajming. För självklart inser även norskan själv att det blivit betydligt tuffare att rada upp segrar nästa säsong.
Så jo...man känner ju sig lite lurad på festen.
Eller som Frida Karlsson beskriver sin känsla efter Johaugs besked: Vemod.
– Jag har ju jagat i henne i så många år. Hon har alltid varit min måttstock. Och nu när jag känt att jag börjat nosa på henne så slutar hon.
Precis så.
Ur en rent blågul synvinkel finns det förstås en bonus. Självklart ökar chansen till svenska segrar även på distanssidan.
Men jag är inte helt säker på att det blir så där jättekul i det långa loppet.
***
Utan Therese Johaug är det norska damlaget ett landslag i spillror. Det är Johaug som varit plåstret över ett svidande misslyckande i förmågan att utveckla nya norska toppåkare på damsidan.
Lägg därtill att absolut ingenting tyder på att det ryska åkarna får komma till start i världscupen nästa säsong.
Kvar av internationellt motstånd finns några enstaka amerikanskor, finskor och en snabb slovenska. Men faktiskt inte så mycket mer.
Och samtidigt stormar Sverige fram på bred front. Nästa säsong dessutom med Linn Svahn med i laget.
Det kommer att gå galet bra för Sverige. Det kommer att radas upp pallplatser varje världscuphelg. Och vi kommer till en början att njuta besinningslöst.
Men en sak kommer att vara borta.
Den där utländska giganten att besegra. Hon som varit måttstocken för vad en exceptionellt bra prestation faktiskt är. Hon som fått varje svensk seger att kännas extra mycket värd.
Jag saknar dig faktiskt redan, Therese Johaug.