Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Tomas Pettersson

Segers ord visar vilken perfekt kapten hon är

Fridolina Rolfö: ”Är revanschsugna”
Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN
Foto: RICHARD SELLERS / PA PHOTOS TT NYHETSBYRÅN
Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN

NICE. Flera av Sveriges spelare är ”outstanding”. De båda anfallarna ”fantastic”. Och förbundskapten Gerhardsson en ”humble and happy” man han vill ta en bärs med.

Phil Neville sitter där framför oss och smörar på så att själva luften i rummet börjar kännas lätt klibbig.

Låt mig säga så här:

Historien visar väl att vi kanske inte ska lita alltför mycket på denna man.

Vi är framme vid slutet.

Sveriges förbundskapten Peter Gerhardsson har sedan dag ett pratat om målet ”att vinna den sista matchen” och ja, det kan Sverige fortfarande göra.  Även om Gerhardsson lär ha haft en helt annan match i tankarna.

Chansen till guld är borta. 

Smällen var hård. 

Missräkningen monumental.

– Direkt efter var man väldigt besviken. Tom. Man sov dåligt. Men... vid lunch dagen efter flaxade det till i huvudet. Och något börjar sprida sig, säger Peter Gerhardsson.

Det är fredagens presskonferens och Gerhardsson pratar på sitt vanliga, högst personligt präglade sätt, om vikten av att vinna den där sista matchen.

Bredvid Gerhardsson på lagets sista presskonferens sitter Caroline Seger, 34. 

 

Eller om man så vill: Caroline Seger, 199. 

 

För den svenska veteranen är bronsmatchen inte bara slutet på VM. Det är också slutet på en formidabel VM-karriär. 

Att matchen dessutom innebär landskamp nummer 200 gör inte lördagen mindre speciell.

– Men det är inte det som är viktigt. Jag måste gå ut och fokusera på rätt saker: Att vi ska gå ut där och vinna - och ta hem en medalj till Sverige, säger Caroline Seger.

Nej, det är verkligen ingen slump att Caroline Seger varit lagkapten för det här landslaget i tio år nu.

34-åringen säger alltid exakt de ord som behöver sägas.

Den här eftermiddagen blev det dessutom rätt många. Men inga var starkare än de som avslutade presskonferensen.

Seger fick en fråga om vilket avtryck hon hoppas ha lämnat efter alla sina år i landslaget - och svaret blev snarast ett brandtal.

Slutorden?

– Jag hoppas att jag inspirerat den yngre generation. Att jag varit en fantastisk förebild. Att jag tagit damfotbollen framåt - både i Sverige och i världen.

Och: 

– Jag hoppas att unga tjejer där ute växer upp och ser att det är fullt möjligt att lyckas sig ta långt. Trots att man måste ta sig förbi....(jag ska inte svära nu)...väldigt många hinder under sin karriär både på och utanför planen.

Det är inte bara bra sagt.

 

Det är ord som i varje bokstav understryker vilken perfekt lagkapten detta landslag haft de senaste tio åren.

 

Jag skulle förstås kunna skriva ett par, tre krönikor om Caroline Segers betydelse för detta landslag och svensk fotboll.

Men det får vänta.

Caroline Segers VM-karriär må ta slut här i Nice. Men inte landslagskarriären. Det finns ett OS bara ett år bort, det finns ett kittlande EM i England faktiskt bara ytterligare ett år därefter.

Jag ser hemskt gärna att Seger är med där.

Och innan vi vet något annat finns ingen anledning att skriva några slags slutord över Caroline Segers karriär.

I stället tycker jag vi bör följa kaptenen Seger råd och fokusera på det som faktiskt återstår att göra här i Frankrike.

Att vinna ett brons. 

 

Men tyvärr, jag är rädd att det kommer att bli extremt svårt.

 

Några timmar innan den svenska presskonferensen var det Englands förbundskapten Phil Neville som satt på samma plats som Peter Gerhardsson.

Neville uttryckte sig väldigt bra om känslorna inför matchen: 

– Det här är inte medaljen något av lagen ville vinna. Men det är den enda som finns kvar för oss att vinna nu.

Annars har denne Phil Neville onekligen haft en del problem med just att utrycka sig genom åren.

Det var en överraskning för många när Neville utsågs till förbundskapten för ”The Lionesses” förra året. Inte minst med tanke på några av de tweets han författat genom åren.

Har ni glömt? 

Vi tar väl ett ”worst of”.

”Nu känner jag mig avslappnad, slog precis till frugan! Mår bättre nu!”

”Ni kvinnor tjatar alltid om jämställdhet, tills det är dags att betala räkningarna. #hycklare”

”När jag sa ‘godmorgon, killar’, så utgick jag från att kvinnorna var upptagna med att göra frukost/klä på barnen/bädda sängarna.”

I samband med att Phil Neville tillträdde som förbundskapten bad han om ursäkt och sa att kommentarerna ”på intet sätt reflekterar hans karaktär eller värderingar”.

Tja, jo, det är förstås lätt att säga. Och framför allt det Phil Neville måste säga i exakt det läget.

 

Men jag kommer nog alltid att betrakta personen Phil Neville med en smula skepsis.

 

Förbundskaptenen Phil Neville har jag betydligt mer respekt för. Hans landslag har tveklöst utvecklats till ett av världens allra, allra bästa.

Högerkanten med Lucy Bronze och Nikita Parris är till och med världsbäst.

Till oss åhörare öste nu Phil Neville beröm över de svenska spelarna och hyllade Peter Gerhardsson för att han tagit svensk fotboll till en ny nivå.

Där har Neville helt rätt. Och nu återstår bara frågan om Sverige till och med är på medaljnivå. 

Låt oss verkligen hoppas det.

För skillnaden på att avsluta detta VM med en seger eller två förluster är förkrossande stor. Det är skillnaden mellan att alltid bli ihågkommen - eller alltför snabbt glömd.

Och det är ju så mycket med dessa veckor som är värda att minnas för svensk fotboll. 

 

Så gör nu bara vad er kapten säger: 

Gå ut där och vinn.