Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tomas Pettersson

Så innerligt grymt när det blir så här

Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN

OBERSTDORF. Jonna Sundling beskriver känslan av att redan ha vunnit två (!) VM-guld som ”ofattbar”, Maja Dahlqvist konstaterar att hon måste ut på byn och köpa champagne.

Det är svensk guldyra.

Men mitt i festen kan jag inte låta bli att undra: Vad tänker egentligen Linn Svahn just nu? 

Efter att ha bevakat det här landslaget i tio VM & OS blev det här en dag som faktiskt inte liknade någon tidigare.

Aldrig tidigare har allt känts så lugnt.

Aldrig tidigare har ett svenskt guld känns så självklart, så tryggt. Det räckte med att se en bit av semifinalen för att få besked att 1) Vallarna har träffat rätt, 2) Maja Dahlqvist är tillbaka och 3) Jonna Sundling är startfältets bästa åkare.

Efter det var det bara att luta sig tillbaka i solskenet, skjuta upp kepsskärmen i pannan och njuta i lugn och ro av en svensk uppvisning.

Det var en förunderligt ljuv känsla.


Mest fascinerande är det att följa Jonna Sundling i spåren de här dagarna. 26-åringen som på något sätt lyckats få en roll som världens bästa doldis i ett landslag fyllt av ett gäng mer lyckosamma stjärnor.

Men nu är äntligen Jonna Sundlings tid här.

GULDGLÄDJE. Jonna Sundling och Maja Dahlqvist.
Foto: ADAM IHSE/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det galnaste av allt?…

Jonna Sundling skulle faktiskt kunna lämna det här mästerskapet som VM-drottning. Får hon - och det bör hon nog få - ta hand om sista sträckan i stafetten trillar guld nummer tre in på kontot.

Och nej, det är faktiskt inte helt säkert att ens Therese Johaug kommer att kunna matcha det.

Det är förstås helt galet. Oddset på Sundling som VM-drottning för en vecka sedan måste ju ha varit ungefär femsiffrigt.

Jonna Sundling upplever just nu det alla idrottare drömmer om. 

Men samtidigt:

Linn Svahn har hamnat på andra sidan. I mardrömmen.


Svahn var inte på plats på stadion under sprintstafetten. Hon stannade i stället kvar på hotellet inne i Oberstdorf.

Vad hon känner?

Jag vet inte riktigt. 21-åringen har inte sagt ett ord till oss i medierna efter att hon med raska steg lämnade skidstadion i torsdags.

Men det går ju att ana. Det är bara att gå till sig själv. 

Hur skulle jag må om det jag siktat på i något års tid i sista stund plötsligt krackelerade framför mina ögon?

Jag skulle må skit.

Självklart var en plats vikt för Linn Svahn i det här sprintstafettlaget ända tills det där olyckliga fallet i Ulricehamn. Självklart hade det slutat med guld även med en hel Linn Svahn i laget.

Men nu fick Svahn inte ens chansen. Det finns inget att säga om den uttagningen, Sundling & Dahlqvist briljerade där ute, men det är samtidigt så innerligt grymt när det blir så här.

Linn Svahn kunde ha haft sitt livs två första VM-medaljer runt halsen vid det här laget. Så blev det inte. Det blev ingen alls. 

Och nu vet vi inte ens om Linn Svahn får någon mer chans här i Oberstdorf.

Det är idrott. Så är spelreglerna. Men ingen 21-årig VM-debutant borde behöva få uppleva den känslan. 


* * *  


Till sist. Jag hoppas verkligen det norska skidförbundet lyssnar på sin kloka sprintstjärna Maiken Caspersen Falla.

Norskan har varit tydlig med att sprint inte tas på samma allvar som distans inom norsk längdåkning. Att statusen behöver höjas.

Det är hög tid att göra det nu, Norge.

Inte en enda pallplats i damsprint i världscupen på hela säsongen. Inte ens med i matchen i dagens sprintstafett.

Utan just tappra, ensamma, Falla skulle läget vara rena katastrofen. Men just nu är ni ändå inte mer än en B-nation i damsprint.

Och jo, vi saknar er faktiskt här uppe bland VM-gulden, Norge.


LÄS MER: VM 2021 i Oberstdorf – allt du behöver veta