Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Tomas Pettersson

Pettersson: Unnar vi Tyresö en framgång?

I tio år har svensk fotboll längtat efter en seger i Womens Champions League sedan Umeå IK vann 2004.

Nu står det enda hoppet till Tyresö.

Bara en fråga:

Unnar vi verkligen den här föreningen någon framgång?

Det var en märklig torsdag.

Först kom beskedet om att Tyresö gått i konkurs, sedan inte, och nu visar det sig att ungefär inget har hänt - utom att nådatiden förlängts.

Och jag har fortfarande svårt att rent tankemässigt få grepp om att man genom ett afrikanskt biståndsprojekt ska dra in ett årligt miljonregn över en svensk elitidrottsförening.

Jag menar; om det nu handlar om bistånd - borde inte pengarna gå åt andra hållet?

Nåja.

Tyresö lever vidare som allsvensk klubb.

Ett tag till.

Tyresö lever vidare som svenskt hopp i Champions League.

Sannolikt ända fram till finalen.

Sportsligt har nämligen Tyresö fått en drömlottning. Först österrikiska Neulengbach i kvartsfinal, sedan segraren mellan Arsenal och Birmingham i en eventuell semifinal.

Samtidigt gör de två de tunga, tyska, favoritlagen Wolfsburg och Potsdam på andra delen av slutspelsträdet upp om en finalplats.

Vägen till en final är aldrig enkel på den här nivån. Men den har sällan sett mindre jobbig ut än för Tyresö just nu.

Kul? Spännande?

Tja, det hade väl varit den normala känslan i min roll som svensk reporter som följer damfotboll.

Men ärligt talat känner jag mig bara provocerad.

Jag blir provocerad av att det indirekt är du och jag som via den statliga skattegarantin betalar Tyresö-spelarnas löner.

 

Jag blir provocerad av att Tyresö bara några veckor innan 7,8-miljonersskulden blev offentlig värvade fyra nya stjärnspelare.

Jag blir provocerad av att Tyresö ändå kan få fullfölja den allsvenska säsongen trots att de satt alla ekonomiska spelregler ur spel.

Jag blir provocerad av de undanglidande svar som ges på frågorna om hur detta i slutändan kan drabba ungdomsverksamheten i moderföreningen Tyresö FF.

Men allra mest blir jag provocerad av den totala brist på insikt, självkritik och ansvarstagande som verkar prägla Tyresös yttersta ledning.

Ni borde kräla i stoftet och be om ursäkt på er bara knän för all skit ni ställt till med.

I stället står ni där i era lammullströjor och bara skyller ifrån er.

- Det handlar om kostnader vi inte kunnat förutse, har ordförande Hans Lindberg sagt ett antal gånger sedan allt uppdagades.

Grattis.

Uttrycket ekonomisk fartblindhet måste därmed ha nått en alldeles ny dimension av ogenomträngligt mörker.

Spelarna?

De har gjort sitt jobb. Förvandlat Tyresö till ett europeiskt topplag. Och gjort vad vi alla andra skulle göra - försökt förhandla till sig bästa möjliga lön för sitt arbete.

Skillnaden är att vi andra (tja, de flesta av oss) jobbar på företag där man förstått att intäkter och kostnader måste gå ihop även efter att lönerna förhandlats klara.

Jo, jag hoppas verkligen den där dagen kommer när jag får se spelare som till exempel Caroline Seger, Lisa Dahlkvist och Linda Sembrant lyfta den där CL-bucklan i luften. Det är de värda.

Men inte denna vår.

För nej, jag unnar inte föreningen Tyresö den framgången.

Ekonomiskt fusk och in- kompetens är inget som ska belönas med historiska segrar.