Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tomas Pettersson

Pettersson: Tyvärr, blir inget längdguld i Sotji

I det längsta har jag försökt vara positiv. Härdat ut. Trott att det ändå kommer att ordna sig.

Men det går inte längre.

Med exakt en månad kvar till OS är tiden här för att sänka våra förhoppningar.

Medaljer? Visst. Något guld? Nej.

Förutsättningarna för längdlandslaget inför OS har länge känts ungefär så här:

Sverige kommer att åka till OS i Sotji med någon form av medaljchans på i stort sett varenda distans.

Sverige har ändå bara en kristallklar guldkandidat.

Hans namn är Johan Olsson. Han var i mina ögon den självklare favoriten på 15 kilometer klassiskt. Dessutom med god chans på femmilen.

Så är det inte längre.

Olsson meddelade i går att han inte ens vet om det blir någon start i OS. Han beskrev säsongen som "En av de värsta i min karriär".

Alla vi som följt Johan Olsson genom åren vet att han är fenomenal på att komma tillbaka från skador eller sjukdom och snabbt prestera på världsklassnivå.

Nu igen?

Ja, jag hoppas innerligt. Men nej, jag vågar inte tro det.

Och det känns ärligt talat förbannat trist.

Olssons sista säsong kunde lika gärna ha varit en enda lång Eriksgata.


Vi var miljoner som såg Johan Olssons uppvisning på VM-femmilen Val di Fiemme i våras.

Vi var betydligt färre som tittade på i september när samme man testade sin kropp i uppför ett berg i Toblach efter sitt livs hårdaste träningssommar.

Resultatet var förbluffande. Olsson var i total särklass. Lekte med resten av landslagsåkarna. Såg fullständigt oövervinnerlig ut.

Men sedan började strulet.

Sjukdomarna.

Skadorna.

Och under tiden började Olssons värsta konkurrenter på OS-distanserna leverera allt mer imponerande formbesked.

Som Martin Johnsrud Sundby. Som Aleksej Poltoranin. Som Petter Northug. Som Eldar Rönning.

Det kommer att krävas en hel del för att Johan Olsson ens ska kunna hitta formen för att ställa sig på startlinjen i OS.

För att vinna guld lär det krävas mirakel.

Samtidigt fick Marcus Hellner i går stryk av sex (!) norrmän på sin favoritdistans 15 kilometer fristil i Piteå. Ändå saknades förstås alla norrmän som åkt Tour de ski.

Huvva.

Marcus Hellner är en tung nyckelfigur i såväl vanliga stafetten som sprintstafetten för Sverige.

En Hellner i absolut toppform skulle till och med kunna utmana om guld på tremilen och i sprint.

Men dit har Marcus Hellner fortfarande en lång, lång väg kvar.

Och bara en månad på sig att hitta fram.

***

Okej, finns det inte något att vara glad över? Självklart.

Åkare som Ida Ingemarsdotter, Emil Jönsson, Teodor Peterson och Calle Halfvarsson har alla varierande chans på individuella OS-medaljer. Kanske, kanske till och med Daniel Richardsson.

Men för varje dag som OS-premiären närmar sig blir en sak allt tydligare: Det är på en 26-åring från Tärendö som allt hänger.

Charlotte Kalla har fått en kalasstart på säsongen. Charlotte Kalla har aldrig varit bättre. Charlotte Kalla kommer att gå ut som medaljkandidat på varje distans hon åker i Sotji.

Och ja, självklart kommer hon att lyckas ett par gånger om.

Men att begära att Charlotte Kalla ska komma hem med ett individuellt guld är något helt annat.

Det skulle faktiskt vara rent sensationellt.