Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tomas Pettersson

Pettersson: Ledsen, Johaug - du ska straffas

Foto: Larsen, Håkon Mosvold / NTB SCANPIX TT NYHETSBYRÅN
Foto: Carl Sandin / BILDBYRÅN

Hon har noll skuld i sina egna ögon.

Bara tårar.

Men jag är ledsen, Therese Johaug. Det räcker faktiskt inte alls.

Du ska straffas.

– Det finns inte ord som beskriver hur jävligt det här är. Det är den värsta veckan i mitt liv.

Therese Johaug hulkar snarast fram sina ord på presskonferensen. Den norska superstjärnan gråter och gråter. Försöker förstå hur det ofattbara faktiskt blivit smutsig verklighet.

Jo, det är lätt att bli påverkad.

Det går liksom inte att värja sig för bilderna av hur en totalt förkrossad människa bryter ihop i direktsändning.

– Jag har noll skuld i det här, säger sedan Therese Johaug.

Och precis där blir allt plötsligt mindre hjärtknipande.

Först av allt:

Jag tror inte för ett ögonblick att Therese Johaug smetade in sin såriga läpp i prestationshöjande syfte.

Jag tror inte för ett ögonblick att historien om att hon fick fel rekommendation av sin läkare är påhittad.

Jag tror inte för ett ögonblick att förklaringen till Therese Johaugs klass som skidåkare beror på att hon tidigare använt anabola steroider.

Men noll skuld?

Nej, så enkelt är det inte.


Genom åren har vi hört så många berättelser från dopade idrottare som ursäktat sig med att de inte visste, att de fick medlet från en tränare/läkare/massör/syster/bror/fan eller hans moster.

Och att de är oskyldiga.

Vi har bara skrockat åt dem alla. Noterat den avstängning som följt - och allt som oftast tyckt den varit helt befogad.

Det finns förmildrande omständigheter i fallet Johaug. Det finns bevis på total inkompetens hos norska landslagets medicinska expertis.

Men det förändrar ändå inte grundförutsättningen för allt som har med doping och idrott att göra:

Den aktive har alltid ett eget ansvar.


Det finns tre saker i fallet Johaug som känns extra obegripliga nu när detaljerna börjar rullas upp.

1) Den oduglige läkaren (del 1).

Fredrik Bendiksen fick reda på att Therese Johaug hade ett svårartat munsår innan han lämnade Norge för resan till Italien. Ändå tog han inte med sig den (tillåtna) salva man normalt använder till Italien.

– Jag trodde det fanns i medicinväskan där nere, säger Bendiksen.

En fråga: Varför kollade du inte det först med ett telefonsamtal?

2) Den oduglige läkaren (del 2).

Bendiksen knatar sedan till ett italienskt apotek, köper en salva han aldrig tidigare använt, checkar innehållsdeklarationen på asken (där Clostebol) finns med - men reagerar inte.

– Jag registrerade att det stod Clostebol på asken - men klarade inte där och då att koppla det mot att det finns på WADA:s antidopinglista, säger Bendiksen.

Fråga: Eh, hur lång tid hade det tagit att googla de ämnen som nämndes på asken? Tre minuter? Borde man inte alltid göra det?

3) Den naiva idrottaren.

Therese Johaug frågade läkare Bendiksen om det var okej att ta salvan och fick ett ja. Efter det beskedet gjorde Johaug som du och jag hade gjort: Använde salvan utan betänkligheter.

Men...Therese Johaug är vare sig du eller jag.

Therese Johaug är en person som lever varje minut av sitt liv för att bli så bra skidåkare som möjligt. Med allt vad det innebär.

Hon kan exakt allt om hur hennes kropp fungerar. Hon vet allt om kost och träning. Har utbildats i dopingfrågor. Hon har ansvar för allt hon stoppar i sig.

Och då kan vi också ställa högre krav på Therese Johaug.

Så när en läkare kommer med en okänd salva han hittat på ett italienskt apotek räcker det faktiskt inte med att läkaren i fråga säger att allt är ok.

Precis som Bendiksen borde Therese Johaug själv ha insett att hon för säkerhets skull borde kolla upp det där Clostebol som faktiskt står på asken.

Som sagt: Någon minuts googling hade räckt.

Det gjorde inte Therese Johaug.Och därför ska hon nu betala priset.


Jag har ingen aning om vad straffet till slut blir. En varning finns i ena änden av skalan - fyra års avstängning vid den andra.

Men låt mig säga så här:

Jag skulle bli överraskad om vi får se Therese Johaug på startlinjen under VM i Lahtis i februari.

* * *

Presskonferensen med Therese Johaug talade på flera sätt sitt tydliga språk om läget i skid-Norge just nu: Inte en landslagsdräkt i sikte. Inte en sponsorlogga på något i hela lokalen.

Och på podiet saknades även en landslagschef.

Mannen som är ansvarig för landslagets organisation med allt vad det innebär heter Vidar Löfshus.

Eller han har i alla fall haft det ansvaret.

Det skulle väl vara ett mindre mirakel om Löfshus får behålla sin position efter dessa månader.


* * *


Till sist. Tanken med torsdagen den 13 oktober var att det skulle bli dagen när norsk skidåkning skulle återupprätta sitt anseende.

Med en stjärnspäckad kickoff i Oslo skulle fokus vändas från astmamediciner till den säsong som snart väntar.

Nu fick showen ställas in i sista stund.

I stället rasade himlen ner.

Det hela är inte bara en personlig katastrof för Therese Johaug. Inte bara ett pr-mässigt haveri för norsk idrott.

Det är också en skandal som fläckar ner Charlotte Kalla, Maurice Manificat, Stina Nilsson, Jessica Diggins, Johan Olsson och alla andra som tävlar på världsnivå i denna sport.

Folkets förtroende och kärlek är något som ofta tar en halv evighet att bygga upp.

Men det kan också raseras på ett ögonblick.

Tack för det, Norge.