Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tomas Pettersson

Pettersson: Klockan tickar snabbt, Kalla

Foto: Tomas Pettersson
Foto: Anders Wiklund/Tt

Vi backar tiden ett knappt år. Minns rubrikerna. Tårarna. Den tomma blicken. Hopplösheten.

Och sedan funderar vi över hur allt slutade några veckor senare.

Därmed känns frågan ganska självklar:

Kan du göra om samma lilla mirakel igen, Charlotte Kalla?

Möjligen är det inte så många av er som vare sig känner till, eller bryr sig speciellt mycket om den norska landslagsåkaren Martine Ek Hagen.

Det finns ju så många andra.

Men just en sådan här dag känns det ganska relevant att återge en bit av ett samtal jag hade med 26-åringen från Ytre Enebakk.

Ämne för samtalet?

Charlotte Kalla.

Mer specifikt?

Formsvackor.

– Charlotte är ju lite extrem, säger Martine Ek Hagen.

Okej, hur menar du?

– Hon kan ibland vara helt ute och cykla. Ta Skandinaviska Cupen i januari förra vintern. Allt gick så dåligt att hon bara stod och grät i målområdet efter loppet. Jag fick gå fram och klappa om Charlotte och försöka trösta henne.

Ek Hagen fortsätter:

– Men vad händer? Jo, bara några veckor senare vann Kalla VM-guld.

Precis.Och det är väl en anledning god som någon att ännu inte räkna bort Charlotte Kalla när det gäller Tour de ski.

 

Och vill ha lite mer tröst i historien kan man också notera detta:

I söndags var det exakt två år sedan jag stod i Davos och försökte intervjua en bedrövad Charlotte Kalla.

Då - precis som i går - hade Kalla blivit utslagen redan i prologen av sprinttävlingen och ordet "fiasko" dök upp i diverse rubriker.

Och ja, ni kommer förmodligen alla ihåg vilka helt fenomenala lopp samma Kalla fick till i Sotji ett tag senare.

Vad jag vill säga med detta?

Att man ska vara försiktig med att dra för alltför negativa slutsatser efter ett par bleka världscuplopp av Charlotte Kalla. Att chansen fortfarande finns till att Kalla kan stöka till ordentligt i den röd-vit-blåa massan under Tour de ski. Att Kalla har lyckats förr med att förvandla bottenlösa svackor till extrema toppar på kort tid.

Men också detta:

Att ett positivt besked i söndagens klassiska millopp i Toblach skulle vara lika skönt som exceptionellt viktigt.

För klockan tickar snabbt nu för Charlotte Kalla.Det återstår bara 17 dagar till premiären av Tour de ski.

* * *

Apropå Toblach.

Två unga svenskor gör ett par lika kittlande intressanta starter där på söndag.

1) 21-åriga Sofia Henriksson är tillbaka i världscupen efter att ha imponerat vansinnigt mycket i Skandinaviska Cupen. Och distansen är som gjort för Piteå-åkaren: 10 kilometer klassiskt med individuell start.

2) 22-åriga Stina Nilsson har redan visat denna världscupvinter att hon håller världsklass i sprint, jaktstart, och fristilslopp med individuell start. Nu väntar första testet även i klassisk stil med individuellt start.

Jag kan väl säga så här:

Fixar Nilsson det lika bra som allt annat är det dags att på allvar lansera "Guld-Stina" som en seriös medaljkandidat i Tour de ski.

Och lördagen? Ska inte Stina Nilsson åka sprint då?Visst. Men där vet väl hela världen vid det här laget att det knappast kan sluta med annat än en ny succé.