Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tomas Pettersson

Pettersson: Det känns inte ens överraskande

SOTJI.

OS-guld nummer två. Och det känns inte ens överraskande.

Detta är Sveriges OS.

Inget kan stoppa oss.

Och samtidigt: Inget verkar kunna rädda Norge från fortsatta fiaskon.

Kanske får vi skylla det på Kalla & Co i går. Kanske får vi skylla det på Hellner & Co överlägsenhet.

Det blev inte samma drama den här gången. Inte samma känslostorm. Inte samma chockartade glädjefnatt.

Vi satt annars och spekulerade i att kanske Ryssland skulle köra gasen i botten från start. Eller om ett klassiskt spurtavgörande mellan Marcus Hellner och Petter Northug.

I stället gav Lars Nelson redan på första sträckan en gyllene fingervisning om hur detta skulle sluta. Nelson!

Ja, jösses.

I detta OS skrivs nya svenska hjältesagor vareviga dag.


Loppet? Ungefär så här.

Första sträckan:

Man undrade hur många fjärilar som surrade i Lars Nelsons inre sekunderna innan start. Debutant. Oprövat kort. OS-stafett.

Svaret visade sig vara - inga alls. Det spelade ingen roll att en skida lossnade redan efter någon minut. Nelson åkte lugnt i kapp, och vid sista varvningen inne på stadion efter 6,6 kilometer sneglade Nelson över axeln, noterade att Eldar Rönning hade problem. Och satte fart.

Nelson växlade som etta. Det är vansinnigt bra gjort.

Att han dessutom var 27 sekunder före såväl Norge och Ryssland är rent bragdartat.

Andra sträckan:

Daniel Richardsson, Iivo Niskanen och Maurice Manificat höll ihop i 6,6 kilometer.

Sedan kom varvningen på stadion. Och då gjorde Richardsson som Wikén i går,

Nelson för en stund sedan - tryckte på. Fransmannen försvann,och nu var de bara två. Bara det finska superlöftet Niskanen orkade hänga på ända in i stadion.
Norge? Usch, så sorgligt att se. Chris Jespersen växlade besegrad och förnedrad över minuten efter.

Sträckans raket: Lukas Bauer som tog upp Tjeckien på tredje plats.

Tredje sträckan.

Johan Olsson tillät Lari Lehtonen att hänga med på färden i fyra kilometer. Sedan vred svenske upp farten, vinkade till Lehtonen och seglade i väg på en ensam färd mot mål.

Men där bakom åkte ryske Legkov och norske Sundby fort. Riktigt fort. Tog in sekund för sekund på Olsson.

Men med två kilometer dundrade Sundby in i väggen så brutalt, så skoningslöst.

Och Norges öde denna dag var slutgiltigt beseglat.

Olsson växlade i ledning. Men nu bara 14 sekunder före Ryssland. 18 före Frankrike.

Sträckans jätte: Alexander Legkov. Herregud vilken sträcka.

Fjärde sträckan.

Det är inte speciellt kul att gå ut med Maxim Vylegsjanin jagande 14 sekunder bakom.

Hellners taktik? Fullt ös.

Efter 3,3 kilometer hade avståndet växt till 18 sekunder. Vid 5,0 var det 30 sekunder.

Vid 6,6 kilometer 38 sekunder.

Och guldet var säkrat.

Sträckans sensation: Att fransmannen Perrillat ordnade ett skrällbrons.

Fyra svenska hjältar i spåren. Fjorton svenska hjältar i vallabodarna.

Allt var med andra ord precis som vanligt här borta.


Två slutbilder:
 

1) Hellners målgång med armarna i vädret och en svensk flagga i ena näven. En ljuv repris av stafettsegern i Vancouver för fyra år sedan.
 

2) Petter Northugs målgång med uppgiven blick. En bitter repris av de senaste dagarnas norska skidhaveri.

Okej, resten av skidvärlden. Ni har tre dygn till nästa race här borta i Sotji.

Har ni något mer att komma med då?