Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tomas Pettersson

Pettersson: 'Det känns förbannat vemodigt...'

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.

FALUN. Emil Jönsson försöker då och då skämta till det. Försöker koppla på sitt vanliga leende.

Det går inte särskilt bra.

Det enda som lyser igenom är total bedrövelse.

Någon minut efter 09.00 haltar Emil Jönsson ner för trappan, och tar plats bakom bordet som är uppställt i Högskolans bibliotek i Falun.

– Det brukar vara roligt med presskonferenser inför ett mästerskap, börjar Jönsson.

Men inte denna gång.

Denna gång handlar det mest om att försöka undvika att rösten brister. Att tårarna kommer.

Det är så svårt att förstå omfattningen av Jönssons besvikelse för oss som bara följer allt från sidan.

Ända sedan idén om ett hemma-VM i Falun 2015 började ta form så har Jönsson varit engagerad i kampen. Efter att internationella skidförbundet till slut tilldelade Falun VM så har han haft ett totalt sportsligt fokus på torsdagen den 19 februari 2015.

I morgon är dagen här.

Och Emil Jönsson får tillbringa den som åskådare.

Förbannat vemodigt

Jag tror vi alla som var på plats, eller såg det på tv, insåg direkt när Jönsson segnade ner i Östersund i lördags att det måste vara kört.

Men Jönsson, och landslagets medicinska team, gav inte upp. De fortsatte en till synes hopplös kamp mot klockan för att lyckas med ett mirakel.

Men i går kväll var tiden ut.

Vad det betyder för den svenska VM-truppen?

Att ett under de senaste veckorna allt mer växande medaljhopp nu är borta. Att förhoppningarna om medalj i morgon på herrsidan "bara" står till Calle Halfvarsson och Teodor Peterson. Att duon som fixade OS-brons i sprintstafetten nu är spräckt.

Det är trist. Det känns förbannat vemodigt.

Men Sverige har ändå gott om goda chanser kvar.

Men Emil Jönsson är borta.

 Och ja, det är förstås alldeles bedövligt.