Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tomas Pettersson

Pettersson: Bara män – känns inte som 2016

Det finns två olika vägar att gå när du blivit uppläxad och utklassad av en motståndare.

1) Haspla ur dig ett par bortförklaringar, montera på skygglappar - och sedan fortsätta som inget har hänt.

2) Inse att läget är akut, öppna dina sinnen - och sedan lära allt du någonsin kan från din överman.

Sverige har valt den andra vägen.

Heldigvis.

Det är presskonferens i en tysk bilfabrikants lokaler en kortare sprintbana från Stureplan mitt i Stockholm.

Svensk längdåkning ska presentera namnen på de som ska vara spjutspetsar i kampen för att utmana Norge i spåren nästa vinter.

In kliver Ole Morten Iversen.

Mångårig och tungt respekterad tränarprofil i Norge. Dessutom pappa till norsk skidåknings nya världsstjärna: Emil Iversen.

In kliver Ola Ravald.

Sex succéfyllda år bakom sig i en tränarroll för norska skidskyttelandslaget. Tidigare regissör bakom den svenska sprintsuccén i OS 2006.

In kliver Johan Olsson.

Efter ett år i det norska långloppsstallet Team Santander är 36-åringen tillbaka i det blågula landslaget. För att spetsa VM-truppen till Lahtis 2017.

■■ Någon som skönjer ett mönster?


– Det finns så mycket kunskap och kultur i Norge. Jag har själv lärt mig otroligt mycket från mitt team det här året, säger Johan Olsson.

– Det tränas för dåligt i Sverige. Vi har kanske 5-10 åkare som gör jobbet fullt ut - medan det i Norge finns hundra, säger Ola Ravald.

– Vi ska väl se vad jag kan med mig från den norska träningskulturen, säger Ole Morten Iversen.

Perfekt, säger jag.

För naturligtvis ska svensk längdåkning lära allt man kan av Norge. Det är genom att känna sin fiende du till slut skaffar dig chansen att övervinna den.

Det kommer sannerligen inte att bli lätt. Det är möjligen på bred front till och med en utopi. Men i enstaka lopp, enstaka mästerskap och via enstaka individer är det däremot förstås fullt möjligt.

■■ Precis som i Val di Fiemme 2013. Sotji 2014. Och Falun 2015.


Johan Olssons återkomst till landslaget var lika väntad som välkommen. Precis som den återkomst Daniel Richardsson lär meddela om någon vecka.

Det ökar inte bara slagstyrkan dramatiskt i herrlandslaget. Det ger dessutom yngre åkarna som Jens Burman och Oskar Svensson en betydligt mindre utsatt tillvaro. Att slippa rollen som ofrivilliga frontfigurer något år för tidigt.

Eller som förbundskapten Rikard Grip säger:

– De har ju faktiskt presterat bättre nu än vad till exempel Johan Olsson gjorde i samma ålder.


Till sist. Det var en bra dag för svensk längdåkning. Med Johan Olssons besked. Med en tidigt spikad tränarorganisation.

Samtliga fem personer som nu ytterst ska leda dam- och herrlandslagen är också väl meriterade, respekterade och i mina ögon ytterst kapabla.

■■ Men samtidigt: Än en gång är det bara män.

■■ Nä, det känns verkligen inte som 2016.