Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tomas Pettersson

Pettersson: Adjö VM, adjö till Pia Sundhage

Foto: Nils Petter Nilsson
Foto: Mikael Sjöberg

OTTAWA. Drömmen är krossad av en tysk övermakt och det enda som återstår är att ta en rad farväl.

Adjö till VM.

Adjö till Pia Sundhage.

Adjö till den tid när Sverige med självklarhet räknats som en stormakt i damernas fotbollsvärld.

Och sedan ställer vi oss frågan: Hur kunde det gå så fel?

Getingbetyg Tyskland-Sverige

MÅLVAKT
1. Hedvig Lindahl
32 år, Chelsea
Höll länge siffrorna nere medstrålande benparader och frilägesräddningar. Kunde ha agerat bättre på sista målet.

BACKAR
4. Emma Berglund (UT 80)
26 år, Rosengård
Stressad felpassning på Anja Mittags 1-0-mål. Ett nummer för liten i närkamperna mot tunga Alexandra Popp.

14. Amanda Ilestedt
22 år, Rosengård
Spelade upp sig efter en stressig matchinledning. Oftast rätt placerad. Får en felaktigt dömd straff mot sig.

5. Nilla Fischer
30 år, Wolfsburg
Stod upp bäst av alla när den tyska offensiven brakade loss i första halvlek. Kan inte lastas för något av målen.

18. Jessica Samuelsson (UT 46)
23 år, Linköping
Stressig matchinledning. Tappade boll och slog bort passningar som höll på att kosta dyrt. Spelade upp sig något.

MITTFÄLT
23. Elin Rubensson (UT 67)
22 år, Kopparbergs/Göteborg
Uppflyttad som ytter och gjorde sin bästa match under VM. Flera fina offensiva räder som hotade. Nära en trea.

3. Linda Sembrant
28 år, Montpellier
Fick en roll som städgumma på mittfältet och gnuggade i det tysta. Svårt i det fysiska spelet, men vackert nickmål.

17. Caroline Seger
30 år, Paris SaintGermain
Arbetade över stora ytor, tog smällar och slet. Men kom aldrig in i spelet för att kunna förändra matchbilden.

15. Therese Sjögran
38 år, Rosengård
En av få som förmådde att lugna ner spelet i första halvlek. Lyckades för sällan med sina offensiva initiativ.

ANFALLARE
10. Sofia Jakobsson
25 år, Montpellier
Har visat under mästerskapet att hon blivit en spelare i världstoppen. Vårt farligaste offensiva vapen.

8. Lotta Schelin
31 år, Lyon
Vår stjärnanfallare åstadkom inget i gruppspelet och mot Tyskland hände knappt något. Blev dessutom varnad.

AVBYTARE
16. Lina Nilsson (IN 46)
28 år, Rosengård
Byttes in som vänsterback när Samuelsson lämnade, men fick inte ut mycket av sina offensiva löpningar,
9. Kosovare Asllani (IN 67) spelade för kort tid för betyg
25 år, Paris Saint-Germain
11. Jenny Hjohlman (IN 80) spelade för kort id för betyg
25 år, Umeå IK
SPELADE EJ
12 Hilda Carlén (mv), 21 Carola Söberg (mv), 2 Charlotte Rohlin, 6 Sara Thunbero, 7 Lisa Dahlkvist, 13 Malin Diaz, 19 Emma Lundh, 22. Olivia Schough.
Getingsnitt: 1,75.
MATS BRÅSTEDT och LINUS SUNNERVIK, Ottawa, Kanada.


Tyskland–Sverige 4–1 (2–0)
åttondelsfinal
1–0 Anja Mittag (24), 2–0 Celia Sasic (36 str), 3–0 Celia Sasic (78), 3–1 Linda Sembrant (82), 4–1 Dzsenifer Marozsan (88).
Varningar, Tyskland: Saskia Bartusiak. Sverige: Amanda Ilestedt, Lotta Schelin.
Domare: Ri Hyang Ok, Nordkorea.
Publik: 18 000.

Tyskland-Sverige 4-1 (2-0)

1-0, Mittag (24), 2-0, Sasic (36, på straff), 3-0, Sasic (78), 3-1, Sembrandt (82), 4-1, Marozsan (88).
Publik: 22 486
Domare: Hiang Ok Ri.

Det känns som att jag upplevt det här lite för många gånger nu.

De tomma blickarna.

De rödgråtna ögonen.

De lågmälda rösterna.

På min vänstra sida i intervjuzonen står Therese Sjögran och försöker tappert att svara på alla frågor utan att bryta ihop.

Till höger står Charlotte Rohlin och försöker lika tappert hålla tillbaka tårarna.

Framför mig ger Caroline Seger upp kampen.

– Jag tror inte riktigt jag har förstått att hon inte är med på nästa läger, säger Seger med tårarna rinnande och blicken riktad mot Sjögran.

Och fortsätter:

– Det är så många år tillsammans. Och så kunde vi inte ge henne ett bättre avslut än det här.

Det är svårt att säga emot.

Epoken Therese Sjögran, 214 landskamper, tog slut den här kvällen. Det blev verkligen inget vackert sista kapitel.

Och egentligen tog allt slut innan det knappt hunnit börja.


Pia Sundhage presenterade sitt första schackdrag när startelvan offentliggjordes 75 minuter före avspark.

Fyra renodlade mittbackar.

Totalt sex försvarsspelare.

Bussen var framkörd och parkerad, liksom. Men tydligen hade någon glömt att dra åt handbromsen.

Efter 15 sekunder kom första tyska (Alexandra Popp) friläget. Efter två minuter det andra (Simone Laudehr).

Och det bara fortsatte.

Det var ett mindre mirakel att Sverige fortfarande hade 0-0 efter en kvart. Men så var det, och vi hade ju alla fått höra som ett mantra de senaste dagarna att "Det gäller att klara första kvarten. Sedan mattas alltid tyskorna."

Inte denna gång.

Verkligen inte.

Ett horribelt svenskt felpass. En tysk filmning.

Och Auf Wiedersehn, Schweden.


Vi kan irritera oss på att Anja Mittag föll så lätt, så lätt i duellen med Amanda Ilestedt. Vi kan fundera över hur det sett ut om Elin Rubensson lyckats snirkla in sitt skott i 31:a minuten, om Sofia Jakobsson lyckats skalla in Schelins perfekta inlägg i den 45:e minuten. Om Sembrants mål kommit tidigare. Om Jakobsson utnyttjat friläget mot Angerer i den 83:e minuten.

Men vi kan aldrig komma i från det uppenbara.

Tyskland var bättre.

På precis allt.

– Det är bara att lyfta på hatten. Tyskorna var bättre. Och vi kan inte säga att det var orättvist på något sätt. Eller att vi ens var nära, som Caroline Seger säger.

Nej, det är ingen skam att förlora mot detta Tyskland. Men jag hade både hoppats och trott att Sverige skulle stå emot bättre än så här.

Mycket bättre.

Så fiasko? Nej.

Men det går heller inte att beskriva Sveriges VM som något annat än ett smärtsamt misslyckande.


Sverige åkte till Kanada med en tro på minst kvartsfinal och en officiell målsättning om medalj.

Inget av målen var ens nära att uppfyllas.

Orsakerna är flera.

Oturen att hamna i Dödens grupp är självklart en. Den svaga premiären mot Nigeria en annan. Oförmågan att skapa ett fungerande anfallsspel en tredje. Skadeproblemen en fjärde. Lotta Schelins uddlöshet en femte.

Men redan långt innan truppen satte sig på planet över Atlanten den 23 maj hade många av oss börjat ana vad som väntade i VM.

Den obegripliga obeslutsamheten med att spika en fyrbackslinje under egentligen två års tid. Det durkslag till försvarsspel som läckte in fler mål än Sverige gjort på år och dag. Det sena skiftet av spelsystem bara veckor före avresan.

Och där är ansvaret självklart Pia Sundhages.

Sverige åkte till VM rankat som femma i världen. Väl där var Sverige inte ens i närheten av att leva upp till den positionen.

Och nu talar allt för att Sverige inte ens får vara med bland de tolv nationerna som gör upp om OS-guldet nästa år.


Det är en anledning till att tidpunkten är väldigt bra för ett byte av förbundskapten. En efterträdare till Sundhage skulle i lugn och ro under två år kunna bygga sitt landslag, sitt spelsystem till EM 2017.

En annan är Pia Sundhage själv.

Gång på gång inför VM har Sundhage pratat om att hon ser slutet på sin tid som förbundskapten. Aviserat att hon säkert "åker ut med huvudet före" om Sverige inte når kvartsfinal.

Samtidigt har vi som följer detta landslag alla noterat att den glöd och den energi som Pia Sundhage smittade sin omgivning med 2013 inte varit densamma 2015.

Själv ville inte Pia Sundhage svara på några frågor om sin framtid i natt. Landslagschefen Marika Domanski Lyfors säger däremot att hon vill att Sundhage ska fortsätta kontraktstiden ut.

Men vill verkligen Pia Sundhage det? Har hon motivation nog? Är hon rätt person att leda det här landslaget nästa (sannolikt) mästerskapsfria år?

Jag tvivlar.

Så tack för allt (och det är mycket), Pia Sundhage.

Men jag tror det är dags att vi säger adjö nu.