Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Tomas Pettersson

Nej, Sverige, det här går inte att vifta bort

Calle Halfvarsson i aktion under söndagen. Foto: MATHIAS BERGELD / BILDBYRÅN
Jens Burman. Foto: MATHIAS BERGELD / BILDBYRÅN
Anders Blomquist. Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN
Burman. Foto: JON OLAV NESVOLD / BILDBYRÅN NORWAY

ULRICEHAMN. Calle Halfvarsson borstar av lite blötsnö från luvan.

Sedan säger 29-åringen:

– Jo. Du har absolut rätt i det.

Om vad?

Att det finns några avslöjande siffror i historien om svensk herråkning 2019 som vare sig går att förklara bort eller blunda för längre.

Det var efter herrloppet i lördags som det snabbt flammade upp en ilsken debatt mellan SVT-experten Anders Blomquist och de svenska herråkarna.

Blomquist liknande läget för svensk herråkning vid ett "totalt mörker". Landslagets Jens Burman replikerade med att Blomquist "slänger ur sig en massa skit".

Nåja.

Sanningen ligger väl som så ofta någonstans däremellan. 

Jag tror till exempel att väldigt, väldigt få skulle beskriva situationen som direkt gnistrande för herrlandslaget - å andra sidan är väl heller inte mörkret kompakt.

Och Burman & Co spred faktiskt lite ljus redan på söndagen. 

En femteplats i en världscupstafett får väl knappast det svenska folket att kasta sig jublande i fontäner - men det var ändå helt okej. Något som ger lite framtidstro. Möjligen till och med ett svagt, svagt hopp om medalj i Seefeld. 

 

Men med det sagt: Det har ändå varit en rätt beklämmande säsong.

Jag satte mig ned och räknade

Under hela vintern har det också muttrats. Det har raljerats. Det har kritiserats. 

En nation som genom åren skämts bort av medaljmaskiner á la Jernberg, Wassberg, Svan, Hellner och Olsson har haft svårt att finna sig i en ny tid utan pallplatser.

Landslagsledningen har pekat på att det pågår en generationsväxling. Att så många tunga namn försvunnit på kort tid. Att inga nya supertalanger växt fram.

Och ja, det är korrekt.

Men jag är betydligt mer orolig över vad som händer med de åkare som landslaget faktiskt har att jobba med.

Jag satte mig nämligen ned och räknade lite. Jämförde resultaten mellan innevarande och föregående säsong för de sju herrarna i A-truppen. Deras tre bästa placeringar i världscupen. Från säsongsstart fram till slutet på januari.

Resultatet?

Bara en åkare har förbättrat sig - Viktor Thorn.

Resten har endera blivit sämre, eller håller sig med knapp nöd på ungefär samma nivå som för ett år sedan.

 

Och det känns faktiskt allvarligt.

Viktor Thorn. Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/TT / TT NYHETSBYRÅN

 

Just nu har svensk längdåkning ytterst få herråkare av toppklass. En liten skara som ska bära detta landslag i väntan på nästa kull.

Men för att Sverige inte ska hamna i Anders Blomquist "totala mörker" vill man ju hemskt gärna se att de blir bättre för varje år.

De här siffrorna visar dock något annat.

Och nej, det går att skylla på någon generationsväxling.

– Vi ska ju ha en verksamhet som hela tiden utvecklas, men om dina siffror stämmer...nä, då är det inte bra, säger längdchefen Johan Sares.

De stämmer.

– Då är det heller inget som vi ska ducka för. 

Vad tycker du egentligen om den kritik ni fått i vinter?

– Jag tycker alla gör helt rätt som ställer krav på oss. Det ska man göra. Folk förväntar sig att vi ska slåss om medaljer - och dit ska vi komma igen. 

Det finns förstås individuella förklaringar till en del av siffrorna. Som Daniel Rickardsson operation i somras, som Jens Burmans krånglande rygg och så vidare.

Men nej, de går ändå inte att vifta bort.

Så här långt är betyget klart underkänt för herrlandslaget.

 

Bara en medalj i Seefeld kan ändra på det.

Daniel Rickardsson. Foto: JON OLAV NESVOLD / BILDBYRÅN NORWAY

* * *

Perfekt av Sundling

Till sist. Precis som vanligt räddade damerna denna dag i världscupen. Andraplatsen var ett klart besked om att det väntar en stafettmedalj i Seefeld.

Mest spännande?

Jonna Sundling perfekta åkning på den sista sträckan.

Och plötsligt känns en VM-stafett utan Stina Nilsson inte längre så oroande.

 

Det är ju bara att ge Sundling chansen igen.

Siffrorna som oroar

Viktor Thorn

Bästa världscupplaceringar fram till den 27 januari förra säsongen: 17-22-25

Den här säsongen: 8-9-11

Calle Halfvarsson:

Förra säsongen: 3-3-3

Den här säsongen: 3-4-5

Teodor Peterson

Förra säsongen: 3-14-15

Den här säsongen: 12-14-23

Oskar Svensson

Förra säsongen: 4-15-16

Den här säsongen: 9-9-16

Daniel Rickardsson

Förra säsongen: 2-6-8

Den här säsongen: 14-17-28

Jens Burman

Förra säsongen: 15-23-24

Den här säsongen: 12-22-26

Karl-Johan Westberg

Förra säsongen: 25-41-46

Den här säsongen: 12-37-38

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!