Tomas Pettersson
Oskar Svensson lutar sig fram mot mig där i mörkret. Han säger något. Men jag hör faktiskt inte ett ord.
Ljudvallen från de tusentals ystra estländarna omkring oss är nämligen omöjlig att bryta igenom.
Först när jag lyssnar på min inspelning någon timme senare hör jag vad den svenske sprintern faktiskt ville framföra:
– Tänk att det är Estland som tar världscuparrangemang till en helt ny nivå. Det här är ju så extremt kul!
Exakt så.
Vi är alltså i ett land som en gång var en stolt skidnation med en rad hyllade världsstjärnor. Men också i en skidnation som sedan drogs ner i avgrunden efter att det visat sig att samma stjärnor var dopade fuskare.
Eller som den estländske journalisten Jaan Martinson beskrev situationen i en intervju med min kollega Petter Landén under skid-VM för några veckor sedan:
”Det är ingen som vill gå in med pengar i förbundet, ingen som vill sponsra landslaget. Estländare älskar skidåkning väldigt mycket men de litar inte på estniska skidåkare.”
Sedan fortsatte Jaan Martinsson med en suck:
”Så det är ett svårt läge just nu.”
Men låt mig säga så här: Efter den 21 mars 2023 blev allt rejält mycket enklare.
Internationella skidförbundet (Fis) har gjort mycket fel de senaste åren, men ibland hittar ju som bekant även en blind höna helt rätt.
Som denna kväll.
Platsen?
En utomhusarena där artister som Madonna, Metallica och Rolling Stones uppträtt bara tio minuters bilfärd från Tallinns absoluta centrum.
Tiden?
Kväll. Kvartsfinalerna drog i gång 19.30 i strålkastarljus efter att olika band hållit publiken varm.
Banan?
Så elegant komprimerad att alla av de omkring 5 000 åskådarna kunde följa vartenda stavtag och incident som inträffade kvällen igenom.
Stämningen?
Elektrisk.
Jodå, det var rätt löst i spåren. Flera åkare kraschade på till synes rätt obegripligt klumpiga sätt. Och nej då, det var väl inte direkt den mest perfekt upplagda sprintbanan vi sett i världscupen.
Men det är ointressant. Det viktiga är att det var den mest underhållande världscuptävling som arrangerats på... tja... nåt decennium.
Och åkarna själva älskade det.
En extra dimension till kvällen var förstås Fis test att begränsa vallateamens betydelse för tävlingarnas utgång.
Inga vallatrailers på plats. I stället ett trångt tält där samtliga tilldelades samma produkter till sina skidor. Och antalet vallare per nation var även hårt minskat. Bland annat.
Allt för att glänta på luckan till en framtid där de mindre nationerna skulle ha en chans att konkurrera på lite bättre villkor.
Resultatet?
Rätt gott. I damfinalen var det till exempel för en gångs skull åkare från sex olika nationer. Men jag tror i och för sig inte att man ska dra för stora växlar på det. Prispallen både på dam- och herrsidan bestod av samma åkare vi sett där många gånger tidigare den här säsongen.
Valla är en sak. Vilka skidor som används - och framför allt hur de åkare som nyttjar dem haft möjlighet att utvecklas över tid är betydligt mer avgörande.
Men testet var intressant. Och jag ser gärna väldigt många fler.
* * *
Till sist. Estland hade på papperet en bedrövlig kväll rent sportsligt. Bara en enda åkare lyckades ta sig vidare från prologen till kvartsfinal.
Vem? En okänd 22-åring vid namn Karl Sebastian Dremljuga.
Men åh vad jag önskat att jag fått vara honom den här kvällen.
Publikens vrål när Karl Sebastian presenterades innan start var öronbedövande. Publikens fortsatta ylande genom hela kvartsfinalen var rent vansinnigt.
Självklart blev Dremljuga utslagen. Å andra sidan har jag sällan pratat med en lyckligare förlorare efteråt.
– Det var helt underbart! Alla hejade ju så... hårt, Folket här älskar skidor - och jag tror ni kunde höra det i kväll, sa Dremjuga.
Sedan fortsätter han:
– Vi har haft några tuffa år för estländsk skidsport. Men den här sporten lever så djupt i våra hjärtan att inget har kunnat förstöra den kärleken.
Det är inte bara vackert sagt. Det ger också ännu ett skäl till Fis att ta ett självklart beslut: För naturligtvis måste världscupen återvända till Tallinn vartenda år.
För då kan ju alla andra nationer se och lära hur framtidens världscup faktiskt ska se ut.