Tomas Pettersson
Föreställ er detta:
Vi kör plötsligt en hel säsong i fotbollsvärlden med matcher på 60 minuter. Förutom i VM - där det spelas 90 minuter som vanligt.
Eller:
Vi inför utan förvarning i friidrotten att vi sprintar 75 meter i stället för 100 meter under ett år. Förutom i VM, alltså.
Eller:
Vi bestämmer överraskande nog att vi spelat fyra perioder á 20 minuter i alla säsongens hockeymatcher. Förutom i VM då. Där blir det tre som vanligt. .
Då tänker ni förmodligen ungefär att: Nämen, det går ju inte. Det skulle ju bara vara... tja... rent korkat.
Då säger jag: Välkommen till William Poromaas värld.
Det vi pratar om där i snödumpen är det faktum att Internationella skidförbundet (Fis) inför säsongen bestämde sig för att ändra längden på loppen i världscupen.
Tanken tycker jag är utmärkt, att i fortsättningen ska damer och herrar åka samma distanser (10, 20 och 50 km).
Men som så ofta när Fis ska förändra saker blir det liksom bara tjorvigt i praktiken - hur god grundtanken än må vara (minns fluorförbudsoppan).
För det makabra i beslutet är förstås detta:
Fis ändrade till nya distanser i världscupen, men i vinterns VM i Plancia ska det tävlas på de gamla distanserna.
Effekten blir extra snurrig för distansåkarna på herrsidan.
I VM tävlar de på 15,30 och 50 kilometer - men i världscupen före VM avgörs 13 av 14 lopp på 10 eller 20 kilometer.
– Det är verkligen... jättespeciellt. Det är väl ingen annan idrott i världen där man har det så här, säger William Poromaa.
Det hade varit bättre att göra om samtidigt i världscup och mästerskap?
– Mmm, det hade ju varit lite mer logiskt.
Sannerligen.
Först i maj nästa år kommer nu Fis att besluta om det blir de nya distanserna även på mästerskap i framtiden.
Utanför hotellentrén i Davos ansluter nu Jens Burman. När jag bollar upp frågan om Fis förändringar av herrarnas distanser kommer det ett svar som milt sagt dryper av ironi.
– Nämen det här är ju kanon! Det är säkert m-y-c-k-e-t fler tittare med 10 och 20 kilometer - och det gynnar säkert de mindre nationerna också.
Burman skakar på huvudet innan han fortsätter:
– Jo du, det kommer att bli ett jävla uppsving.
Så vad borde Fis ha gjort i stället?
Naturligtvis väntat till nästa - mästerskapsfria - säsong med att ändra distanserna. Då hade vi alla sluppit denna obegripliga situation.
* * *
Till sist. Under mina 16 säsonger som skidreporter på Expressen har jag nog aldrig varit med om att det pratats så mycket skit om Sverige under en världscuphelg.
Utländska kolleger och åkare har raljerat över det blågula landslaget helgen lång här i Davos.
Orsaken är förstås att Sverige inte lyckades fylla upp sina startplatser på damsidan.
Eller... de var ju faktiskt inte ens nära.
Bara två damer startade till exempel i sprinten.
Jodå, det finns orsaker och förklaringar. Som extremt mycket sjukdom - samt en hyfsat begriplig tanke om att de unga talangerna hemma kunde må bättre av att i stället tävla i Östersund helgen.
– Det skulle inte vara juste och ta hit unga talanger för att debutera i världscupen, inte här på hög höjd. Det kunde ju mycket väl sluta med att det bara blev att åka en prolog och sedan hem igen, sa landslagschef Anders Byström inför sprinten.
Tja, jo.
Men man kunde ju också garanterat samma talanger en start i söndagens distanslopp - i stället för att plocka in tre långloppsåkare som överhuvudtaget inte satsar på världscupen.
Till exempel.
Enkelt uttryck önskar jag att förbundet skulle prioritera världscupen högre än vad man uppenbarligen gör. För det här såg sannerligen inte bra ut.
Sverige måste vara bättre än så här.