Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tomas Pettersson

Idrotten monteras ned – vad ska vi göra nu?

SHL spelade sista omgången i grundserien utan publik.Foto: KENTA JÖNSSON / BILDBYRÅN

Tävling för tävling, liga för liga, sport för sport, monteras nu den idrottsvärlden vi lärt känna ned.

Kvar sitter någon miljard idrottsintresserade med samma förvirrade fråga inom oss:

Vad ska vi nu göra med vår tid?

De senaste 24 timmarna här på redaktionen i Marieberg har varit lika deprimerande som surrealistiska.

Oj, där släcktes både Serie A och La Liga ner. Och där NBA. Hallå, kolla mejlen! SHL-slutspelet sköts just upp! Och vad händer med skidlandslaget i Kanada då? Jaha, där fick de kasta sig på ett plan hem till Sverige.

Under en paus från twitterbeskeden ringer jag upp skidskytten Hanna Öberg i Finland och pratar om det konstiga att de ändå ska tävla inför publik i helgen.

– Ja, det är märkligt. Men så blir det, säger Öberg.

Vi hinner knappt avsluta samtalet innan beskedet kommer att all publik portas från tävlingarna i Kontiolahti.

Och så vidare.

I all oändlighet.

Redan nu börjar det kännas som det inte finns så mycket i praktiken kvar att ställa in. Fast okej, vi har ännu inga beslut rörande till exempel hockey-VM eller fotbolls-EM.

Eller...vänta nu?

Exakt i samma sekunder som jag skriver meningen ovanför avslöjar franska L'Équipe att fotbolls-EM lär skjutas upp till 2021.

Det är en sån dag. En sån tid. Och ingen av oss har en aning om hur vi ska handskas med den.

 

Den ständigt närvarande frågan är förstås hur morgondagen ser ut?

Ingen vet.

Men vi kan ju ana. Vi kan med hyfsad säkerhet utgå från att de närmaste månaderna kommer att vara klinisk fri från liveidrott världen över. Ishallar, fotbollsplaner och sporthallar kommer att gapa tomma. 

Sportkanaler kommer att varva repriser från den tid då matcher, race och tävlingar var en självklar del av vår vardag som vi bara liksom tog för givet.

Konsekvenserna kommer förstås att bli enorma. Varenda budget som lagts av elitklubbar, spelbolag och tv-kanaler är plötsligt i fritt fall. Det kommer att sluta med konkurser, uppsägningar och allt möjligt helvete.

Ja, herregud.

Och mitt i allt sitter för varje dag allt fler av oss hemma i en påtvingad karantän och undrar vad vi nu ska göra?

En del gör det medan deras drömmar dör om att få se sitt Djurgården, Björklöven, Färjestad, Modo, Frölunda (välj valfritt favoritlag) lyckas under det som borde vara hockeysäsongens höjdpunkt.

En del andra allt mer apatiskt noterande varje nytt besked om att den allsvenska fotbollsstarten flyttats fram för femtielfte gången.

Och du kan inte ens sticka ner till gymmet för att ta ut din frustration på ett gäng alldeles för tunga vikter. Även det stängde ju i går.

Nej, vi var verkligen inte förberedda på ett liv utan sport.

 

Fast...behöver det egentligen vara så illa?

Precis som alla andra tar jag utan att blinka tusen inställda matcher om det minskar risken för att min gamla mor smittas av coronaviruset.

Precis som de flesta andra vet jag förstås att det går alldeles utmärkt att leva ett liv utan ett uns idrott inblandad.

Det är nog dags att ge det ett försök nu.

Plötsligt sitter vi ju där med oceaner av tid redo att fyllas av något annat än C More-sändningar.

Vad vi ska göra med den?

Tja, svaret behöver kanske inte vara så svårt.

 

Varför inte bara försöka ta hand om varandra lite bättre?