Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tomas Pettersson

Idiotiskt – det här kan sluta med ett haveri

Frida Karlsson.Foto: PONTUS LUNDAHL/TT / TT NYHETSBYRÅN
Norska storstjärnan Therese Johaug.Foto: ESPA PHOTO AGENCY / SHUTTERSTOCK EDITORIAL REX/IBL

BRUKSVALLARNA. Det är säsongens första tävlingsdag. 

Äntligen allvar. Äntligen en första chans att se Frida Karlsson, Ebba Andersson och de andra ge allt de har. 

Det borde vara en underbar dag. 

Så varför känns då allt så obehagligt?

Några minusgrader. Vansinnigt blåsigt med upp till 19 (!) sekundmeter i vindbyarna under herrloppet. 

Nja, det var kanske inte direkt optimala förhållanden här i Bruksvallarna denna fredag.

– Det var tufft där ute, som William ”Frälsaren” Poromaa diplomatiskt beskrev sina 15 kilometer i spåret.

Men samtidigt förstås väldigt mycket för en skidnörd att gilla. Som duellen i yppersta världsklass mellan Ebba Andersson och Frida Karlsson. Som den ruskigt spännande Max Novaks skrällseger i herrloppet. Som Sofia Henrikssons återkomst efter något som känns som sju svåra år.  

Och i bakhuvudet finns förstås insikten att världscuppremiären faktiskt bara är en vecka bort.

Men det är precis då det är dags att lyfta blick och tankar en bra bit från idyllen i Bruksvallarna. 

***

Till exempel 112 mil norrut. Det är där i finska Levi som hela det svenska alpina i damlandslaget sitter i karantän just nu.

Alla åkare är friska. Men då en av landslagets ledare testat positivt för covid-19 spelar det ingen roll. De finska reglerna är solklara: Alla som bedöms vara i riskzonen för att ha smittats av corona ska placeras i karantän i minst sju dygn.

Så där sitter de nu i väntan på att få lämna Finland och avsluta karantänen på svensk mark.   

Exakt samma sak kan inträffa om en vecka i finska Ruka. Att smittan letar sig i ett av längdlandslagen på plats och tvingar in samtliga åkare i laget i en veckas karantän.

Troligt?

Faktiskt. Det är ju bara naivt att tro att världscupcirkusen ska klara sig undan fall under tävlingshelgerna.

Trist?

Skojar du. En extra vecka i Ruka är inget som direkt borde stå högt på någons önskelista.

Men den effekten av pandemin är ändå hanterbar. Det finns en annan som är oerhört mycket mer skrämmande.

***

Det är ju en sak om några tävlingar ställs in - eller om några åkare stängs in i karantän. Det är en helt annan sak som två personer jag respekterar enormt mycket berättat om de senaste dagarna.   

Svenska skidlandslagets läkare Per Andersson slog fast att ”Det här är det svåraste jag ställts inför”.

Norska skidlandslagets läkare Öystein Andersen sa till Dagbladet att ”Vi måste vara extremt försiktiga. För en längdåkare kan den här sjukdomen vara karriärhotande”.

Båda pratar om samma skäl till oro: Vad en infektion som covid-19 kan få för effekter på en uthållighetsidrottares kropp.

Svaret? 

Ingen vet.

Men vi vet att infektionen kan sätta sig på såväl hjärta som lungor. Vi vet att det slår extremt individuellt. Vi vet att det kommer ta år av forskning för att veta exakt hur man bör agera efter att ha klarat av en sjukdomsperiod av corona.

Eller mer konkret: När det är helt ofarligt för till exempel Charlotte Kalla att börja maxbelasta sin kropp igen.

***

I dag svävar vi i total ovisshet. Ändå tycks skidvärlden bara vilja blunda och köra på som vanligt.

Det finns naturligtvis en överhängande risk att allt slutar med haveri. Att Internationella skidförbundets beslut att tävla på som vanligt på femtioelva olika platser på femtiotolv veckor visar sig vara en idiotisk utopi.

Och att det som effekt av beslutet kan insjukna åkare, ledare, vallare och andra längs vägen.

Jo, jag förstår att det handlar om att arrangörer slitit hårt för att få arrangera sina tävlingar. Att tv-bolag betalat dyra pengar för sändningsrättigheter. Att landslagen själva förstås vill tävla. Och så vidare.

Men det här är en ny tid med helt nya faror.

Jag älskar verkligen längdåkning, njuter av varje helg när jag har den makalösa förmånen att följa Therese Johaug & Co på tävlingar världen över.

Men skulle nu någon på Fis i morgon meddela att man ställer in alla tävlingar efter Ruka på obestämd framtid skulle jag bara ha en sak att säga:

Tack.
För det känns faktiskt som det enda rätta att göra.