Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tomas Pettersson

Hon måste straffas hårdare än Johaug

Foto: MATHIAS BERGELD / BILDBYRÅN
Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

FALUN. Utanför fönstret åker en blond norska runt, runt på en slinga i Falun. Någon annanstans i Sverige sitter blond svenska mitt i ett havererat liv.

Det finns en hel del likheter mellan de båda.

Men också en avgörande skillnad.

Och därför måste Jenny Fransson straffas hårdare än Therese Johaug.

Det är svårt att glömma det där skriket.

Det nakna vrålet från pappa Johaug som fångades upp av TV2 Norges kameror i samma ögonblick som beskedet om dotterns dom kom.

– Det är helt förjävligt, sa Johaugs manager Jörn Ernst i dokumentären när han berättar för Johaug om domen.

– Är du seriös? Är det sant, säger Therese Johaug själv.

Jo. Det var sant. 

Norge och Johaug hade fått vänta nästan ett år innan den slutliga domen fastställdes. Ett år av chock, svarta rubriker och ifrågasättande av sin egen självbild.

Nu är det Sveriges tur.

Nej, det är inte på samma magnitud som fallet Johaug. Vare sig Jenny Fransson eller Robel Fishia är ens i närheten av den superstjärnestatus som Therese Johaug har.

Men för svensk idrott är det ändå ett bedövande dråpslag.

Såväl Jenny Fransson som Robel Fsiha bedyrar sin oskuld och säger sig båda vara ovetande till hur de fått i sig de förbjudna substanserna. Jenny Franssons egen teori är att det kan handla om sabotage, att någon medvetet mixtrat med hennes sportdryck.

Kan det vara så?

Tja, inget är förstås omöjligt. Men ärligt talat låter det förstås högst osannolikt.

Såväl Franssons A- som B-prov är analyserat, båda visar samma resultat, det fanns en anabol steroid i Franssons kropp.

Så då återstår egentligen bara en sak.

Väntan på ett straff. 

Fransson lär straffas ännu hårdare

Jag skriver de här raderna sittandes vid ett bord i Skidförbundets lokaler på Lugnet i Falun. Det är världscuphelg, det är hyfsad folkfest och den största stjärnan av dem alla stakar sig fram i spåren utanför fönstret.   

Therese Johaug stängdes alltså av i 18 månader. Therese Johaug missade därmed två säsonger och OS i Pyeongchang.

Det spekulerades om karriären var över. Om norskan skulle orka komma tillbaka. Men nu vet vi svaret på den frågan.

Johaug kom tillbaka. Dessutom bättre än någonsin.

Ändå var norskans straff till och med någon månad hårdare än vad i alla fall jag väntat mig. Det var hårt, men ändå full rimligt.

Men för Jenny Fransson har jag oerhört svårt att se någon annat slut än att straffet blir betydligt hårdare än Johaugs 18 månader.

Anledningen?

Therese Johaug hade från dag ett en förklaring till hur steroiden Clostebol hamnat i hennes kropp. Johaug hade också en form av delvis förmildrande omständigheter i och med att hon bevisligen följt sin landslagsläkares råd.

Det finns ingen vettig förklaring

Nej, Johaug var verkligen inte oskyldig. Det tyngsta ansvaret vilade ändå på Johaug själv. Straffet var rättmätigt. Men det fanns ändå fakta i fallet som mildrade domen.

För Jenny Franssons finns - än så länge - noll förmildrande omständigheter.

Det finns - än så länge - inte ens en vettig förklaring.

Charlotte Kalla stod på lördagsmorgonen här i Falun och berättade hur chockad hon var över att Jenny Fransson testat positivt.

– Jag kunde inte tro att det var sant, sa Kalla.

Nej, inte jag heller.

Men det spelar liksom mindre roll vad vi tror. Fakta finns i form av en anabol steroid i Jenny Franssons kropp, och utan någon form av underbyggd förklaring till hur den hamnade där är Fransson extremt illa ute.

Robel Fsihas fall vet vi ännu mindre om. Inte ens vilken substans det handlar om. Bara att han säger sig vara ovetande till allt.

Men en sak vet vi:

Svensk idrott har sällan haft en mer vacklande självbild än just nu.