Tomas Pettersson
En stund efter att dagens tävlingar är avslutade här i Les Rousses släntrar jag ner till den svenska vallatrailern.
Där råder närmast klang-och-jubel-stämning.
William Poromaa knatar in med en stor ost i en påse som bevis på att han just fixat karriärens andra pallplats. Ett par timmar tidigare hade Ebba Andersson klistra upp en champagnekork i taket på trailern efter sin seger i damloppet.
Det går bra nu, liksom.
Men inte för alla.
Och i ett fall är det lite svårare att begripa varför det egentligen ska behöva var så jobbigt. Varför några korta stunder av lycka under karriären ständigt tycks följa av evigheter av motgång.
Jag förstår det inte. Förstår du ens själv, Oskar Svensson?
– Nä, det är fortfarande en gåta för mig också. Och för hela tränarstaben, säger Oskar Svensson och ler blekt.
27-åringen fortsätter:
– Ofta är det ju så att det kan gå hur dåligt som helst. Och sen rätt vad det är så släpper det plötsligt bara. Om det är av fysiska eller mentala orsaker....jag vet helt enkelt inte.
Nä, det är verkligen inte så enkelt att få grepp om Oskar Svenssons skidkarriär.
Å ena sidan är den smått fenomenal:
I tre raka mästerskap (två VM ett OS) har han tagit sig ända in till final i sprinten. Lägg därtill fyra fjärdeplatser i de långa och korta stafetterna.
Det är inte resultat någon skojar bort. Det är resultat vittnar om en kapacitet som en av världens allra bästa.
Å andra sidan är dalarna ibland lika långa som avgrundsdjupa.
Ta bara den här säsongen. Oskar Svensson har totalt åkt fem sprintar i världscupen med resultatraden 35-43-17-39-14. Det är hux flux inte ens i närheten av någon form av världsklass.
Så nu står Oskar Svensson här på parkeringen på skidstadion i Les Rousses. Med kniven mot strupen.
Lördagens sprint är hans en enda kvarvarande chans kvar att knipa en plats i VM-truppen till Planica.
Eller som han själv krasst konstaterar:
– Jo. Jag måste absolut göra min bästa tävling den här säsongen för att få åka med till VM.
Fixar han det? Som så ofta när det gäller Oskar Svensson är det en fråga som är omöjlig att besvara på förhand.
Men låt mig säga så här: Jag hoppas verkligen det. För Oskar Svensson är en av rätt få svenska åkare med den där ack så spännande X-faktorn inom sig.
När det väl stämmer så kan han nå en nivå som de flesta andra i detta landslag bara kan drömma om. Därför har han upplevt tre mästerskapsfinaler, därför har han vunnit två världscuplopp.
Men just därför är det också djupt fascinerade hur han däremellan orkar med allt elände med ständiga sjukdomar, ständiga formsvackor - och att då harva fram på en betydligt mindre smickrande nivå.
– Mmm, det har varit rätt frustrerande i år. Och förra året. Men...nånstans vet jag ju ändå vad jag kan, säger han.
Men om det inte blir något VM nu – orkar du kämpa vidare då?
– Riktigt så långt vill jag inte tänka just nu.
* * *
Till sist. Nej, det såg verkligen inte speciellt snyggt ut när Sverige bara kom till start med tre damer i fredagens millopp.
Och kritiken haglade än en gång från speciellt norskt håll över det svenska agerandet. Den här gången ska vi också hålla med Norge.
Jag har sagt det förut – och säger det igen. Sveriges stora, stolta, skidlandslag måste kunna bättre än så här.